Första gången det sa "klick" var vid OS i Rom 1960. Amerikanskan Wilma Rudolph vann OS-guld på 100 och 200 meter. Hon var dessutom ankaret i det segrande USA-laget på 4x100 meter.

Under sin karriär satte hon fem världsrekord. Rudolph hade en fantastisk stil och hon kom att kallas den svarta gasellen.

1961 var Rudolph det stora dragplåstret vid MAI-galan på Malmö Stadion. När hon avverkat sitt lopp sprang hon bort till den ståplatskurva där jag stod med ett par kompisar. Löpar-Wilma gick fram till oss pågar, satte fingret för munnen, för att på så sätt få tyst på oss.

Dagen efter löd Kvällspostens rubrik över hela första sidan: "Ta't lugnt pågar"!

Klick nummer två inträffade strax före de olympiska spelen i Söul 1988. Jag intervjuade Florence Griffith-Joyner på ett hotell i Malmö. Under en timme satt jag och Flo-Jo - som hon kallades - i en hotellsvit och snackade om hennes karriär.

Jag hade sen också äran att bjuda Flo-Jo på lunch i det dåvarande KvP-huset på Segevång i Malmö. Dagen efter lunchen sprang Flo-Jo på Kvällsposten-galan på Malmö Stadion där hon tjusade 19 700 åskådare.

Flo-Jo var en charmerande kvinna.

Hon var även ett fenomen på löparbanan.

Jag var på plats vid de olympiska spelen i Söul när hon sprang hem gulden på 100 och 200 meter. Hon hade inte samma graciösa löpsteg som Wilma Rudolph, men jag föll för hennes kraftfulla löpning.

10,49 lyder 100-metersvärldsrekordet, satt av Flo-Jo vid de amerikanska OS-uttagningarna 1988.

Det är ett rekord som kommer stå sig för lång tid framöver.

Dessvärre dog både Wilma Rudolph och Flo-Jo alltför tidigt. Rudolph var bara 54 år när han avled av en hjärntumör 1994. Flo-Jo var blott 39 år när hon dog.

Rudolph och Flo-Jo är borta, men minnet av två fantastiska löpardrottningar kommer för alltid att leva kvar.

Precis som Paolo Roberto har jag också blivit "kär" i en boxare.

1992, när OS gick i Barcelona, fascinerades jag av nämligen Oscar de La Hoyas sätt att boxas. Han hade precis allt det som hör till en stor mästare: Fart, rörlighet, intelligens, slagstyrka och en fantastisk karisma. Det var en fröjd att se honom i aktion i ringen. Efter OS-guldet följde sen en fantastisk karriär som proffsboxare.

I går invigdes OS i London. Det kommer säkert bli fantastiska spel.

Usain Bolt är friidrottens störste stjärna.

Men jag har svårt att bli kär i en person som är kaxigheten själv.

En av många som kommer följa OS-festligheterna i tv-fåtöljen är Karl-Erik Nilsson från Malmö. Under barnaåren hade jag honom som en av många brottningsidoler.

Karl-Erik vet hur det känns att ta OS-guld i London. 1948 klev han nämligen upp på den översta OS-prispallen. När det gäller OS och London kan man lugnt påstå att det var bättre förr. I London 1948 tog Sverige inte mindre än 17 guldmedaljer...

Blir det överhuvudtaget någon blågul guldmedalj den här gången...?