Det råder festivalstämning i Malmö.
Det tackar vi för.
Efter ett turbulent år i Malmö är festivalen mer välkommen än någonsin.
Jag får ofta frågan på Facebook från vänner som undrar hur det är att bo i en gangsterstad som Malmö.
040-staden har nämligen de senaste åren fått ett skamfilat rykte och folk norr om Hässleholm tycks tro att man måste ha skyddsväst för att vistas ute i Malmö.
Visst händer det en massa jävelskap i rikets tredje största stad. Då och då inträffar det skottlossning i Reepalu City och rånen finns där så gott som dagligen. Jag har i flera av mina krönikor efterlyst åtgärder för hur man ska få bukt med brottligheten i Malmö, bland annat med fotpatrullerande poliser.
Senast i lördags natt klämtade den stora larmklockan hos polisen då en släktfejd blossade upp och en massa idioter pucklade på varandra i Oxie.
2012 finns det märkligt nog människor som tror att man kan stifta egna lagar. För mig är det obegripligt att folk kastar sten på poliser och brandmän och ger sig in på ett sjukhus, som borde vara ett fredat område.
Poliser, brandmän och sjukvårdspersonal är ju till för att trygga medborgarnas säkerhet. Släktfejder, på den här groteska nivån, trodde jag för övrigt var något som tillhörde medeltiden.
Men det finns även en annan, betydligt ljusare bild av Malmö som jag ser inte minst under de här festivaldagarna, då gatorna i staden fylls med glada och trevliga människor.
Käk från jordklotets alla hörn, en slösande sol. Tropikvarmt. Jazztält och grymt bra artister på Stortorget. Det är något som till och med kan imponera på en malmöit som sällan blir imponerad av något.
- Så här skulle det alltid se ut i stan, sa jag häromdagen till en kollega och svepte ut med händerna över ett fullpackat och glädjerusigt Gustav Adolfs torg.
Jag vet en del kolleger som fnyser åt Malmöfestivalen. Själv blir jag glad när jag ser stadens centrum fyllas med tusentals människor.
En levande stad, där människor rör sig ute hela tiden, är ett bra sätt att bekämpa brottsligheten. För om det är något som ljusskygga individer avskyr så är det platser där det är mycket folk.
I går vid lunchtid snackade jag med ett par italienska turister. De var på blixtvisit från Köpenhamn och de var lyriska över Malmö.
- Det här är ju fantastiskt, vilken feststämning och vilket vackert vädret och vi som trodde vi skulle komma till en lugn stad. Här är det ju betydligt trevligare än i Köpenhamn.
Eftersom Malmö numera inte brukar nämnas i positiva ordalag sög jag åt mig de berömmande orden.
När jag påpekade för det italienska paret att den förre filmdivan Anita Ekberg och Zlatan Ibrahimovic är födda och uppvuxna i just Malmö sken de båda upp.
Anita och Ibra är förmodligen de mesta kända svenskarna i Italien.
Sommaren nalkas mot sitt slut.
Minnet är kort, glömt är de kalla veckorna i juli då jag hade semester på hemmaplan. Det jag kommer minnas från sommaren 2012 är bland annat tropikdagarna under Malmöfestivalen.
Synd bara att man skulle jobba under dessa årets varma dagar i stället för att slappa där friheten som störst, i det natursköna reservatet söder om Malmö...
