Sommaren börjar nalkas mot sitt slut. Många personer i min omgivning välkomnar hösten vilket förvånar mig. Jag ser nämligen inget mysigt med att det blir mörkare utomhus.
Hösten är egentligen en deprimerande tid.
Hösten påminner mig om att vintern väntar bakom hörnet.
Jag älskar sommaren. Jag vill ha tropiksommar året om. Det är ju på sommaren som man lever upp.
I fjol vägrade jag inse att sommaren var över.
Jag fortsatte att bada i havet fram till den 7 december. När jag i badshorts tog mina promenader ut på piren i Kämpinge så såg jag att folk spärrade upp ögonen.
Havsbad mitt i smällkalla vintern låter i mångas öron både dumt och farligt. Själv njöt jag faktiskt, hur konstigt det än kan låta, när jag kröp ner i det kalla vattnet. Eller rättare sagt, den sköna känslan infann sig efter att man stigit upp ur havsbaljan. Kanske svårt att förstå för folk som knappt vågar doppa sig när vattentempen ligger på runt 20.
- Man kan mäkta med mer än vad folk tycks tro, sa ex-världsmästaren i proffsboxning Armand Krajnc, inför en VM-fight. Han sa det när jag undrade hur man kan ha ork kvar i kroppen efter en hårdbantning.
Krajnc orkade, trots hårdbantning, gå tuffa boxningsmatcher.
I Sverige 2012 behöver man inte gå boxningsmatcher för att klara livhanken, vilket på sätt och vis är bra. Det ingår heller inte i den vanliga livsstilen att kasta sig i havet i december månad.
I dag framlider många människor sitt liv framför datorn i stället för leva ut och realisera sina drömmar. Nylighen skrev en vän på Facebook följande rader: "Fick höra att någon diskuterat mig och tyckt att man i min ålder ska ha andra mål i livet. Att jag ska sluta leva som jag är 20. Jag har mina mål med träningen att ha en snygg fysik. Vilka mål ska man egentligen ha i min ålder? Blir så trött på människor som inte kan se att vi alla är annorlunda. Tänk om alla hade varit och tänkt och agerat likadant. Så tråkigt det hade varit".
Kloka ord av en levnadsglad kvinna.
Jag tycker om människor som vågar vara sig själva. Det är aldrig fel att ha barnasinnet kvar trots att man hunnit en bra bit upp på åldersstegen. Visst kan det vara bekvämt att jaga i flock i stället för att på egen hand hitta på något spännande. Men hur roligt är det att alltid välja den lättaste och bekvämaste vägen?
Då och då händer det också att en del personer undrar när jag ska sluta med det där "att lyfta skrot". Jag brukar svara "aldrig". Jag ser inget bäst-före-datum i att tävla.
Alltför många människor i samhället lever efter omgivningens krav, hur man ska vara för att passa in i samhället.
För inte så länge sedan ansågs det opassande att tjejer idrottade. I en del länder, som fortfarande befinner sig på medeltidsnivå, är det förenat med direkt livsfara för en kvinna att ägna sig åt sport. I Sverige tar tack och lov tjejerna för sig på tidigare mansdominerande områden som boxning, bodybuilding och fotboll.
Så mitt råd är: lev ut era känslor, realisera drömmarna, satsa på kickarna, strunta i vad omgivningen tycker och tänker. Det kan faktiskt vara rätt så roligt att göra de där udda grejerna.
Ett störande moment är också vardagsfascisterna, de som finns i familjerna och på arbetsplatserna, men om dessa vardagsfascister ska jag be att få återkomma.
