Nu börjar jag vackla. Moderaterna eller Folkpartiet? Kanske rent av Kristdemokraterna? Eller ett Musen-som-röt-parti?
Alla dessa partiledarintervjuer har gjort mig villrådig. Det delas ut valfläsk till höger och vänster och politikerna drar sig inte för att leverera slag under bälten. Vad är sant? Vad är lögn? Det är sannerligen inte lätt att hitta rätt i den politiska djungeln.

Folkpartiets Jan Björklund är utan tvekan den partiledare som imponerat mest på mig under den här valkampanjen. Björklund gör ett säkert och kunnigt intryck. Han duckar inte för problem. Han säger saker som jag gillar.
Jag har läst några insnöade insändare som menar att Björklund kommer med rasistiska och konservativa förslag. Så är det naturligtvis inte. Björklund vill bara ha lite ordning och reda i det här landet och det retar måhända en del.

Jag får säga att jag litar på Björklund. Men frågan är om man vågar lita på Folkpartiet. Jag är inte säker på att Björklund har den liberala rörelsen bakom sig alla gånger.
Om Folkpartiet gör ett dåligt val är jag tämligen säker på att Björklund får silkes-snöret.
Fredrik Reinfeldt har som statsminister lagt sig till med en landsfaders look. Det är ingen tillfällighet. Reinfeldt gör numera sällan några djärvare utspel. Det är kanske en rätt taktik av de nya Moderaterna. Själv tycker jag att herr statsminister har blivit alltför defensiv och grå. Ibland låter de nya moderaterna som ett eko från de gamla sossarna.

Reinfeldt värnar om våra soldater i Afghanistan, men han verkar inte vara överdrivet positiv till försvarandet av vårt eget land. I dag finns det inte ett enda riksdagsparti som jobbar för ett starkt svenskt försvar och det är ju ren ynkedom.
Lag och ordning var länge en hjärtefråga för Moderaterna. Då och då gläfser justitieministern Beatrice Ask till och kräver hårdare tag, annars är det förvånansvärt tunt med moderatförslag om hur man ska få bukt med den ökande brottsligheten.

När det gäller kampen mot brottsligheten skiljer det ändå en ocean mellan alliansen och oppositionen. Om de röd-gröna får makten kommer det jublas bland de kriminella. Häromdagen hörde jag kommunisten Lars Ohly som sa sig vilja ha lägre straff för våldtäkt och andra grova våldsbrott. Man tar sig för pannan! Med Ohly som motståndare behöver inte Moderaterna anstränga sig för att ta upp brottsligheten på agendan.
Kristdemokraterna är ett litet parti och ibland har tanken slagit mig att man kanske borde stödrösta på det partiet. Göran Hägglund verkar dessutom vara en någorlunda ärlig politiker.

De senaste månadernas valturbulens har gjort mig lugn på en punkt. Det kommer inte att bli något regeringsskifte.
Jag är konservativ när det gäller att rösta. Jag skulle aldrig få för mig att poströsta. 19 september går jag till vallokalen och röstar. Jag tar valsedlar från olika partier. Alltid förvillar det nån.
Vem jag ska rösta på?
Jag bestämmer mig nog på valdagen.
En kompis sa häromdagen att han övervägde att rösta på Piratpartiet och undrade om det var ett parti som kunde vara något för redaktören.
Jag svarade att det finns gränser för dumheter...