Kan ni tänka er fotbollens förbundskapten Erik Hamrén spela piano och sjunga kampvisor? Jag kan det i alla fall inte.

Men för gårdagens förbundskaptener var det inga problem att bjuda på underhållning. Putte Kock och Georg Åby Ericson var två förbundskaptener som kunde kombinera fotboll med underhållning.

Ibland är det bara så härligt att få kolla på nostalgiska program. Som i förra veckan då SVT visade "På Parkett" med Lasse Holmqvist. Två av gästerna i programmet var Putte Kock och Georg Åby Ericson.

Det slog mig hur pass mycket mindre komplicerat allt var på de här två herrarnas tid. Då fanns det inget som hette mixade zoner och mediaträning. Spelare, ledare och journalister umgicks under trevliga former. I dag uppträder medelmåttiga allsvenska fotbollsspelare som om de vore rockstjärnor och kommentarerna de levererar är inte så sällan totalt urvattnade.

Inför VM i Tyskland 1974 skrev Georg Åby Ericson kamplåten "Vi är svenska fotbollsgrabbar ". Melodin spelades av Åby på piano och sångtexten sjöngs av spelarna.

Melodin blev oerhört populär och låg under några veckor på Svensktoppen.

Sverige slutade på femte plats 1974 och en stor del av framgången kunde tillskrivas Georg Åby Ericson som fick till en kollektiv glädje i landslagstruppen.

Åby var frispråkig. Som ledare och som förbundskapten. Han vägrade gå i ledband. Tyvärr slutade hans bana som förbundskapten i bitterhet. 1978 gick VM i Argentina och eftersom Åby inte kunde se några problem med att VM spelades i en diktatur var hans dagar som förbundskapten räknade. Givetvis spelade det också in att Sverige inte gjorde samma succé i Argentina som fyra år tidigare.

Jag kommer dock alltid minnas Åby som en stor och ärlig person. Jag hade förmånen att träffa honom i samband med åtskilliga landskamper och sportjournalistsammankomster. Han var alltid lika tillmötesgående och charmerande. På Åbys tid kunde en förbundskapten bollplanka med en fotbollsjournalist när det gällde en laguttagning.

I slutet på 1981 hade Kvällsposten en serie som gick under benämningen "Säg det med ett leende". Kända svenska idrotts­profiler berättade mustiga historier från sportens värld. I dagens penningkåta idrottsvärld finns det inte plats för klacksparkar och leende. Tyvärr.

I tv-programmet "På Parkett" från 1974 kunde man också se en av de allra största stjärnorna som vi haft inom svensk show­buiness. Zarah Leander gestaltade verkligen superdivan. Hon halvlåg ner i fåtöljen, rökte och levererade dräpande ­kommentarer. Vad jag kan minnas orsakade Zarah Leander inga folkstormar. Toleransen var större förr. Stjärnorna fick vara stjärnor.

Programledaren i "På Parkett" hette Lasse Holmqvist. Han hade pondus och då tänkte jag inte bara på hans kroppsformat. Lasse H hade hjärta för de personer han intervjuade. Holmqvist var mästare på att få folk att känna sig välkomna i studion.

Tyvärr finns det numera inte någon svensk programledare av Holmqvist kaliber. I dag kan rena byfånar gestalta rollen som programledare. Filip och Fredrik betraktas som nyskapare och det får hela mitt inre att rysa.

Dagens bästa programledare är norrman och han heter Fredrik Skavlan. Jag är inte det minsta förvånad över att Skavlan får de intressantaste människorna att komma till hans program.

Jag tror att Lasse Holmqvist hade gillat Skavlan.