Synliga poliser på stan.
Jo, man tackar.
Bättre sent än aldrig.
Ni som regelbundet läser mina krönikor vet att jag under en massa år har efterlyst fotpatrullerande poliser i Malmö.
Synliga poliser är en preventiv åtgärd för att komma till rätta med den galopperande brottsligheten i Sveriges tredje största stad. Nu ser jag både fotpatrullerande och ridande poliser.
Men i alltför många år har polisledningen i Malmö ställt sig kallsinnig till fotpatrullerande poliser. Först sen kriminaliteten i Malmö blivit uppmärksammad till och med i regeringskansliet får vi det som önskas - en ökad polisbevakning på Malmös gator.
I söndagens Kvällsposten skrev vi om hur New York genomgått förvandling från en rutten stad till en mönsterstad.
Det går att få till en förändring om bara den goda viljan finns. Viljan hos myndigheterna har tyvärr inte funnits tidigare. Kanske, jag skriver kanske, är något positivt på väg att hända på det här området. Helt säker kan man dock aldrig vara.
Jag har tidigare gett politikerna i Malmö rådet att besöka New York för att få en bild hur man kan förändra en stad i kris.
I New York är det nolltolerans som gäller.
Nolltolerans innebär att även bagatellartade brott tas på allvar.
Häromdagen såg jag en man i 30-årsåldern stå och pinka mot en husfasad, som om det var den mest naturliga saken i världen. Det var mitt på dagen, 100 meter från det gamla polishuset i Malmö. Det är den här typen av vardagshuliganism som retar mig till vansinne. Den pinkande mannen resonerade väl som så att "eftersom det inte brukar finnas några poliser på stan är det riskfritt att pinka mot en husfasad." Någon skamkänsla tycktes inte tynga den pinkande mannen.
För inte så länge sen såg jag en bilist som stannade vid trottoarkanten, han öppnade dörren och tömde ut en stor påse med skräp vid trottoarkanten. Sen körde han i väg.
Låt oss hoppas att man genom en kraftigare närvaro av fotpatrullerande poliser kan bötfälla de som ogenerat svinar på stan. Det ska svida i plånboken att öppet slå en drill.
Vardagshuliganismen är något som även smyger sig in på bussarna. Jag missar aldrig ett tillfälle att påpeka för någon person som sätter upp fötterna på platsen framför sig.
- Ta ner fötterna, uppmanade jag för en tid sedan en kille som hade parkerat sina skitiga fötter på en sittplats.
För att vara säker på att ynglingen förstod vad jag menade så spände jag ögonen i honom. Killen verkade fatta allvaret i vad jag sa, för han tog ner benen från sätet.
Jag frågade killen om han själv hade tyckt det varit trevligt att sitta med skitiga fötter på ett säte. Jag fick ett svagt "nej" till svar. Kanske lyckades jag pränta in lite vett i den här killen. All heder till den busschaufför som röt till och sa vid ett annat tillfälle och förklarade att "jag kör inte förrän du där nere tar ner benen från sätet". Jag tycker om människor med civilkurage.
Fler poliser på stan är inte bara brottsbekämpande. Fler poliser på stan är ett bra sätt att stävja vardagshuliganismen.
New York reste sig efter förfallet och är i dag en trevlig stad. Varför skulle då inte Malmö kunna fila bort ett skamfilat rykte?
Egentligen är det bara att bestämma sig. Jag fattar att de flesta poliser tycker det är mysigare att häcka inomhus. Men det är det oglamorösa fältarbetet som är ryggraden i det polisiära arbetet.
Som en polis sa till mig härförleden:
- Det är upp till polisledningen att se till att höja statusen för fotpatrullerande poliser. Vad kan vara finare än vara till för den stora allmänheten?
NY KRÖNIKA - VARJE ONSDAGMEJLA: kent.hansson@kvp.se
