"Stämmer det att sommaren var bättre när du var barn?" Jag fick frågan för ett par dagar sedan av en ung pojke.
Jag svarade naturligtvis - ja.
För i minnenas kammare var somrarna under barn- och ungdomsåren alltid fantastiska. Då var det sol från morgon till kväll. Då var det kolloäventyr i en månad. Med allt vad det innebär av äventyr och bus.
Jag berättade för den unge pojken att under mina barndomsår fanns inte internet, dataspel, mobiltelefoner och Facebook och tv:n var knappt uppfunnen.
Pojken tittade lite misstänksamt på mig.
Men så sa han:
- Ni hade kanske roligt ändå...

Det är möjligt att man förskönar minnesbilderna från barndomens somrar. Visst fanns det somrar då det regnade småspik, men har ni hört något barn som klagar på dåligt väder? Det är bara vuxna som bryr sig om vädret. För barn existerar inget dåligt väder.
I förra veckan åkte barn från Malmö till kollo. Färden ställdes till Höllviken och Hästveda. Själv minns jag mina egna upplevelser på kollo, inte utan en viss förtjusning.
För en stadsunge var det toppen att under tre veckors tid få bada i Luhrsjön i Hästveda, spela fotboll, leka i skogen, leta efter ormar och upptäcka det där med sanning och konsekvens.
Det var på kollot jag som tioåring fick min första förälskelse. Jag blev kär i en fröken, hon var säkert så gammal som 17 år och när jag lämnade kollot hade hon målat en teckning till mig. Teckningen låg sedan väl gömd i min mors källare fram till för två år sedan.
Kanske var kollovistelserna till viss del en klasshistoria redan då för 50 år sedan, men det kändes ändå som att många av kompisarna åkte på kollo. Det var helt naturligt att inför sommarlovet förklara att "i sommar ska jag på kollo".

I dag råder det stora klasskillnader i Sverige. 10 000-tals svenska barn åker till Rhodos, Mallorca och andra semesterparadis. Samtidigt tvingas fattiga barn stanna hemma i stan eller i bäst fall åka på kollo.
Dagens barn och föräldrar hade nog inte köpt gårdagens kollodisciplin. Den som busade kunde få "straffligga" en halv dag. Ibland hände det också att det största busfröet fick en rejäl dask i rumpan av någon ansvarig fröken. Ord som curlingmamma och curlingpappa fanns inte i den svenska ordboken.
Det var på kollo man lärde sig att simma. Först torrsim där man satt och flaxade med armar och ben. Eftersom jag inte gillade torrsimmet sa jag ifrån att jag hade lärt mig simma i Limhamn och därmed inte behövde torrsimma. Men mina första dopp i luriga Luhrsjön hade inte mycket med simning att göra...
På Möllestugan, Åsa och Bäckastugan hade vi också turneringar i boxning. Vi delade in oss i Ingo och Floyd-lag. Vi ritade en ring i sanden, sedan försökte vi få till vänster och högerkrokar. Ingo var under några i ständig VM-fight med Floyd Patterson och Ingo var för oss pågar något av en gud.

Om några dagar börjar semestern. I sommar ska jag åka på en nostalgisk tripp till Hästveda. Kollega Henrik Högström, född och uppvuxen i Hästveda, säger att Hästveda är en "bra håla".
Men för mig utgör Hästveda fortfarande ett vackert minne.
Slutligen: när jag sitter på min veranda i Höllviken och hör tjo och tjim från kollobarnen en kilometer bort - ja då vet jag att den härliga sommaren är här.
Jag har egentligen inte mycket till övers för Tomas Ledins "Sommaren är kort, det mesta regnar bort". Jag vill tro att sommaren blir lika varm och skön som under barndomsåren.