Det råder guldyra inom svensk kampsport.
I ryska S:t Petersburg tog de svenska damerna inte mindre än tre VM-guld i thaiboxning.
Om jag är imponerad?
Ja, det är bara förnamnet.
Svensk kampsport fortsätter att visa fram fötterna. Lina Länsberg, Jennifer Österlin och Elina Nilsson fick alla stiga upp överst på prispallen i S:t Petersburg. Jag ska inte påstå att jag är det minsta förvånad. De svenska kampsportstjejerna har skämt bort oss de senaste åren. I fjor kom VM-debutanten Sanja Trbojevic hem med en guldmedalj i thaiboxning och för Helsingborgstjejen Therese Gunnarsson blev det samma valör vid kickboxnings-VM. Inför årets världsmästerskap var jag så gott som säker på att Lina Länsberg från Malmö skulle ta guld och så blev det också.
Hon gjorde tre kanonmatcher fram till VM-finalen. Nu blev det inget finalfajtande för Lina eftersom hennes motståndare Melissa Walsh från Australien fick ge upp före finalen på grund av skada, men det förtar inte svenskans prestation. Lina Länsberg är en meriterad idrottstjej eller vad sägs om två VM-guld och två VM-silver och om jag tolkar Linda rätt så känner hon inte det minsta mättnadskänsla efter vackra medaljer.
Även i den traditionella boxningen rör det på sig i damleden. Maria Lindberg från Malmö (alla starka tjejer tycks komma från Malmö!) är boxningsvärldsmästare i mellanvikt. Det låter fräckt. Men de pråliga bälten som Lindberg vunnit innebär inte att den stora penningdörren har öppnat sig. Tvärtom. För att Maria ska kunna fortsätta att boxas måste hon själv skjuta till pengar.
Den 12 oktober ska hon upp i en ny fajt i Tyskland. Om hon lyckas skaka fram 40 000 kronor, som betalning för motståndaren.
Proffsboxning 2012 lider nämligen brist på pengar. I Tyskland, som är en stor proffsboxningsnation, är det inte ovanligt att boxare får betala för att komma in på en gala och att vara tjej och svenska ger ingen gräddfil.
- Jag ser det som en investering, säger Maria tålmodigt.
Jag beundrar Lindbergs skicklighet och mod i ringen. Jag beundrar hennes hängivenhet för boxningen. Däremot beundrar jag inte Björn Rosengren och de andra inom svensk boxning som fortsätter att jaga henne med blåslampa. Lindberg råkade 1999, vid en turnering i Finland, ut för en skallskada. Hon har genomgått alla former av hjärnröntgen som visat att hon är frisk.
Men för Rosengren och svenska prokommissionen är Maria Lindberg ett rött skynke. Hon ska stoppas till varje pris. I Tyskland ger man dock blanka fan i en svensk kommission som har sina egna regler, exemeplvis max fyra ronders boxning.
Lindberg har en sak gemensam med kampsportstjejerna och det är att hon inte kommer bli rik på sin sport. I en penningkåt sportvärld är det skönt att se hur svenska kampsportare tar för sig på ett beundransvärt sätt. Respekt.