De senaste veckorna har jag befunnit mig i en skön bubbla. Koncentrationen har legat på OS i London.

Men nu är den stora sportfesten över.

Det är tillbaka till den bistra vardagen.

Olympiska spel är trots allt inte på liv och död.

I den grå vardagen finns det alltid något att reta sig på. Häromdagen föll mitt morgonhumör till bottenläge när jag läste i Metro om ett rån i Reepalu City. Tre minuter efter det brutala rånet på en kyrkogård i Malmö greps en 17-åring av polis. På sig hade han rånbytet. Men trots vittnesutpekande friades han från brottsmisstankarna.

Vid rånet den 14 januari i Malmö blev tre personer nerslagna av tio gärningsmän. Offren fick ta emot slag och sparkar i ansiktet. Gärningsmännen fick med sig bland annat en Ipod, smycken och en mobil. Polisen var snabbt på plats och lyckades få tag på två unga killar. I samband med gripandet släppte en av killarna en mobil på marken som visade sig tillhöra ett av offren. Ett av offren pekade också direkt ut 17-åringen.

Man kan tycka att det borde vara ett solklart fall.

Men icke.

Tingsrätten och en oenig hovrätt valde en friande linje.

Jag tar mig för pannan när jag läser såna här fall. Jag förstår att folk tappar tron på den så kallade rättvisan. Jag förstår att poliserna tappar sugen i jakten på det slödder som lever rövare ute i samhället. Jag förstår på sätt och vis att folk i ren desperation funderar på att ta lagen i egna händer, något som kan få katastrofala följder.

Det är dags att föryngra våra domstolar. Det håller inte att domstolarna befolkas av personer där bäst före-datumet har gått ut för länge sedan. Den friande dom som jag här beskriver sänder dåliga signaler till medborgarna och det är naturligtvis rent åt helvete när folk tappar förtroende för vårt rättsväsende.

Ofta får jag mejl och telefonsamtal som suckar tungt över hur den svenska rättvisan fungerar, eller rättare sagt - inte fungerar.

Jag är medveten om att man hellre ska fria än fälla. Men ibland har jag en känsla av att domstolarna består av en massa flumfigurer som har noll koll på verkligheten.

En annan blodtryckshöjare är den skandalöst milda domen mot den man som slog sin hustru medvetslös med basebollträ. Den 43-årige mannen ringde själv till polisen och sa då att han hade mördat sin hustru. Mannen dömdes av Lunds tingsrätt till två års fängelse. Han ska även betala ett skadestånd på 82 000 kronor. Lunds tingsrätt försvarar den milda domen med att mannen tidigare varit ostraffad och att han inte hade för avsikt att döda.

I min värld finns det inga förmildrande omständigheter för den här typen av våldsdåd.

Jag tror inte domstolarna har tagit till sig vidden av det brutala våldet mot kvinnor. Domstolarna måste en gång för alla ta kvinnovåldet på allvar.

Två års fängelse (straffrabatt tillkommer ...) och 82 000 kronor är ju ett skrattretande låg straff för en person som besinningslöst slagit en kvinna sönder och samman.

Det som i den här tragiska historien fick mig att nästan börja lipa var rapporten om att parets gemensamma son höll ett papper på mammans blödande huvud när polisen kom till plats.