Kvällspostens nye krönikör Federico Moreno. Foto: Cornelia Nordström
Kvällspostens nye krönikör Federico Moreno. Foto: Cornelia Nordström
Federico Moreno

"Var det detta livet handlade om?"

Publicerad

När farsan dog vaknade jag upp i ett universum av kalla frågor.

Var allt vi upplevt ihop förgäves? Var han borta för alltid? Skulle farsan raderas ut ur mitt liv?

Senare dog två av mina barn strax innan födseln. Två olika graviditeter från dröm till mardröm. Små galopperande hjärtan som tystnade. Extremt ovanligt, sa läkarna efter den andra gången.

Att föda ett dött barn är att komma hem till ett tomt hus. En vagga, små barnkläder, en sängmobil med lugnande musik som inte spelas. Mammans bröstmjölk rinner när hon känner kroppslig beröring. Har barnet kommit? frågar den bekante mannen på gatan med ett stort leende.

Var det detta livet handlade om? Att lära sig förlora, att vänja sig vid att se älskade ryckas ifrån en?

Jag började förundras över hur många människor som levde som om livet vore det mest självklara. De som hatade, dömde, ängslighetens slavar, de som levde på att begränsa andras liv. Hur kunde de slösa bort sin tid så?

Första gången var en flicka.

Långa ögonfransar. Fridfullt ansiktsuttryck. Så hel, så tom på liv.

Andra gången en pojke.

"Vikt: 2755. Längd: 50 cm. Huvudomfång: 34". Ett handavtryck, ett fotavtryck och några hårstrån. Vi åkte hem med ett diplomliknande födelsebevis.

Döden har inte gjort mig till en bättre människa men vissa saker har den nog lärt mig.

Det är synd att många har en så ansträngd relation till döden, det gör livet så mycket mindre värdefullt än det egentligen är.

Varje dag mister människor sina älskade. Ändå vågar många inte ens läsa om döden om den inte täcks över med siffror. Vem vill låtsas om döden när vi är så upptagna med vårt eget självförverkligande?

Att föda ett dött barn kräver övernaturliga krafter. En superhjälte.

Att föda två döda barn?

Jeanette skötte det övernaturliga. Under förlossningen bad hon mig berätta om sådant vi upplevt månaderna innan.

Jag torkade bort pärlor av svett från hennes panna. Hennes kropp låg darrade på en brits. Hon behövde höra något som kunde hålla emot smärtan som höll på att ta över.

Jag satt på en liten stol alldeles bredvid henne för att kunna hålla hennes hand och måla upp berättelserna. Så befann vi oss hela natten. I en kamp mellan sagan och smärtan medan medicinen öppnade henne för att föda vårt döda barn.

 

Efteråt åkte jag hem genom Malmö och hämtade vår då sexårige son för att låta honom hålla sin döde bror i famnen.

En vän har berättat att något märkligt hände bara timmar efter farsans död.

En fågel hade flugit in på hans arbetsplats (alla som kände farsan visste att han älskade fåglar). Något liknande hade aldrig hänt förut. Den hade flugit omkring där inne ett bra tag. Sedan fångade vännen fågeln försiktigt och ledde ut den i friheten.

Döden kan inte utradera en människa. Det kan bara vi levande.

Din bror är en ängel nu, sa vi till sexåringen.

Sedan fick han hålla om sin döde lillebror.

Efteråt åkte vi hem till en vagga, små barnkläder, en sängmobil med lugnande musik.

Hem till mammans bröstmjölk som rann när hon kände kroppslig beröring.

Hem till den bekante mannen på gatan som med stort leende frågade om barnet kommit.

Då sken sexåringen upp. Jag har fått en bror, han är död, ropade han stolt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag