I dag hyllar Federico Moreno en av sina lärare. Foto: / FEDERICO MORENO, BYLINEBILD
I dag hyllar Federico Moreno en av sina lärare. Foto: / FEDERICO MORENO, BYLINEBILD
Federico Moreno

Jag önskar att alla elever träffar en lärare som Per

Publicerad

När jag var tretton år fick jag en ny lärare.

Det var en tuff tid: Ny Demokrati-åren. Ekonomisk kris rådde, nynazister härjade, politiker kom med populistiska utspel om invandrare och invånare i förorten.

Ja, det var en hård period för oss som bodde i miljonprogrammen. I mitt fall i Botkyrka. Många av oss som växte upp där kände inget större framtidshopp.

Vi var det så kallade utanförskapet. Kriminalitet, arbetslöshet eller på sin höjd ett dåligt betalt jobb var det som väntade oss, tänkte vi.

 

Till och med några av lärarna mötte oss med misstro. Vilka talanger, viljor eller vilken kunskap vi än bar inom oss var det som att ingen brydde sig.

Man utgick från att vi inte hade något att tillföra, eller att samhället var så pass trångsynt att vi ändå inte skulle få släppas in och ha någon användning av mer avancerad kunskap. Bara våra namn och området vi bodde i skulle stöta bort arbetsgivare och försämra våra chanser att få lägenheter på andra håll.

Om du inte var fotbollstalang eller rappare fanns det inte mycket att sikta på. Syokonsulenten föreslog tidigt att jag skulle söka fordonsprogrammet på gymnasiet.

Men den nye läraren var annorlunda.

Det var som om han kom från en annan planet. Han såg oss elever. På riktigt. Han bemötte var och en som en unik person, istället för som en del av en opersonlig och abstrakt utanförskapsgrupp. Det gjorde att vi kände oss sedda men också att vi inte kunde gömma oss bakom det kollektiva tänket om att vi var förutbestämda att misslyckas.

 

Det fick mig att växa som aldrig förr.

Han fick mig att på djupet känna att jag hade något att ge samhället. Att jag hade möjligheter och ansvar.

Det var som om han låste upp en tung dörr åt oss elever.

Vi började ha livliga samhällsdiskussioner i klassrummet. Han fick oss att förstå att våra röster och erfarenheter var viktiga. Vi törstade efter kunskap som kunde få oss att tolka världen, oss själva och det samhälle vi levde i.

 

Vår värld blev en rolig och spännande plats, trots att läraren gick runt med Hammarby-kaffekopp och diggade country. Jag minns att han en gång erkände att han gillade introt på en Rednex-låt. Ingen är ju perfekt.

Den nye läraren visade oss också att det var okej att vara mänsklig, att ha brister eller känna osäkerhet. Han delade gärna med sig av sina egna erfarenheter.

Jag minns hur han grät framför oss en dag när han precis hade stoppat en våldsam attack där en beväpnad, nynazistisk elev jagat en annan elev. Läraren förklarade att han hatade våld.

 

Jag önskar att alla elever runtom i landet någon gång får träffa en lärare som han. Och att de lärare som kämpar för barnen, ofta i det tysta och i motvind, får veta vilket viktigt jobb de gör. Att de kan betyda vändningen i en persons liv.

Den här läraren som jag berättar om jobbar, och bor, fortfarande i Botkyrka. Han heter Per Ahlén och har räddat och revolutionerat många själar i det här samhället.

Därför var det lite nervöst när jag den här veckan träffade honom nu efter så många år, på en pub i Fittja. Vi snackar trots allt om en av Sveriges vassaste lärare.

Framförallt var det magiskt och viktigt att få berätta för honom vad han betytt för mig och så många andra.

Och att få säga tack.

Tack, maestro!

 

Kvällspostens reporter och krönikör Federico Moreno, med sin förre lärare Per Ahlén.Foto: Privat

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag