Federico Moreno

Jag började tveka på om jag ville bo kvar i Malmö

Publicerad

För några månader sedan utsattes två butiker i Malmökvarteret där jag bor återigen för våldsamma rån.

I den ena hotades butiksägaren med pistol.

I den andra knivhotades personalens femårige son.

Det var en period när ovanligt många skjutningar och mord drabbade stadens invånare.

För första gången började jag tveka på om jag kunde och ville bo kvar i Malmö.

Men vart skulle jag flytta?

Ville jag bli en tråkig människa som bor i Lomma (med all respekt för alla tråkiga människor i Lomma).

En bekant som också gick i flyttankar hade sagt till sin mäklare att hen ogärna flyttade till något av Skånes homogena områden. Jasså, hade mäklaren sagt förvånat, de flesta av mina kunder säger tvärtom.

 

Det här var förstås inte första gången våldet kröp närmare mig och andra som bor i Malmö. Gängkrig, rån och Peter Mangs attacker på människor med utländsk bakgrund har gjort oss vana vid en viss nivå av otrygghet. Inte härdade men högst medvetna om det reella våld som finns.

Det påstås ibland av vi journalister inte har kontakt med verkligheten och de som abstrakt kallas verklighetens folk. Min erfarenhet är att det är precis tvärtom.

Som reporter har jag, liksom många av mina kollegor, befunnit mig i de flesta sidor av samhället. Jag har mött drabbade, befunnit mig i våldsamma områden och själv blivit hotad med våld.

Ändå var det först nu jag kände oro. Först nu jag började tvivla på en stad som jag älskar.

Varför nu?

Hade min Malmöförälskelse tidigare gjort mig blind för det jag såg?

 

Innebar detta att förälskelsen var över?

Våldet som drabbade mina medmänniskor, och min egen reaktion, gjorde mig närmast deprimerad. 

Jag har vänner som aldrig känt att våldet berör just dem.

Kanske tänker de mer logiskt än jag gör nu. Kanske är de formade av familjer som länge levt i fredens och trygghetens lyx.

Mig har livet lärt att katastrofen inte är overklig, det oväntade och ologiska kan hända.

Men bara att tvivla på Malmö kändes som en förlust. Som början på slutet av en vacker relation.

 

Aldrig tidigare har jag identifierat mig med en stad på det sätt som jag gjort med Malmö.

Ingen vill bli tvingad ifrån sin egen identitet. Ska jag flytta vill jag till något, inte bort från något. Men det var förstås inte min identitet som jag var rädd om, utan mina nära och kära.

Det som är så bra med journalistyrket är att man får se så många sidor av samhället.

Inte bara otryggheten.

Nästan dagligen möter jag Malmöbor som jag annars aldrig hade träffat. Som fyller mig med äkta, kittlande glädje.

 

Detta är min erfarenhet: människor är mycket mer fantastiska än vad vi tror på förhand.

Men att känna kärlek till en stad betyder inte att man blundar för dess problem.

Att man startar heja heja-kampanjer när människor förlorar sina nära.

Att man kritiserar de som ifrågasätter vart vi är på väg.

Då har vi förvandlats till blinda patrioter.

Det är något helt annat än blind förälskelse.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag