Krönika: Statens biografbyrå(krati)

Publicerad
Uppdaterad
I dag publiceras en första krönika av Johanna Nylander. Det kommer fler. Johanna är välkänd liberal debattör, bland annat med bloggen Frihet-fildelning-feminism. Och har också varit aktiv i FRA-debatten. Hon bor i Lund.
Om två föräldrar vill ta med sin 14-åriga tonårsdotter för att se senaste Batmanrullen eller nyklippningen av
science fictionklassikern Blade Runner på bio, kan den som släpper in tonårstjejen i salen dömas till böter eller fängelse i max sex månader.
Så lyder i alla fall lagtexten i teorin och det är Statens biografbyrå som skall se till att den efterföljs.
Samma biografbyrå förhandsgranskar samtliga filmer som går upp på de stora biograferna, näst intill alla som visas offentligt på annat sätt och de flesta som släpps på dvd.
Byrån har fortfarande rätt att klippa i och förbjuda filmer, om det finns scener som kan verka "förråande" på publiken.

Förra året hamnade
två filmer under censursaxen och senast 2005 totalförbjöds en hel film.
Trots att det inte finns någon enhetlig forskning som säger att medievåld på något sätt skulle vara skadligt, är vuxencensuren fortfarande sanktionerad av staten.
Tidigare i år drog JK en 85-årig man inför rätta för att ha sålt pornografi med våldsinslag och för ett par år sedan var ett blodigt dataspel föremål för en rättstvist om "olaga våldsskildring".
Allt för att skydda vuxna människor från medier med "förråande inslag".

Moralkakorna censurlagstiftningen delar ut slår inte bara mot yttrandefriheten och kulturskapares konstnärliga friheter.
Censuren stigmatiserar också personer med BDSM-läggning, då dokumenterande eller filmande av sexualakter innehållandes våld automatiskt bryter mot lagen.
För vad är det som säger att en dominatrix piskrapp är värre än tillåtna scener med bajssex, massmördaraction och skönhetsfixerade Barbieideal?
Det är inte bara vuxencensuren som är moraliserande. De lagstadgade åldersgränserna för barn är ett omyndigförklarande av deras föräldrar. Det är inte konstigt att många struntar i att ta reda på vad det är för medierna deras barn konsumerar, när de själva inte får avgöra om barnet är moget nog att se en film på bio.

Alternativ till
lagstiftad censur existerar.
Datorspelsindustrin har löst åldersmärkningen genom en branschöverenskommelse som inte bara utfärdar åldersrekommendationer, utan också förklarar vad för innehåll som kan upplevas stötande.
Det ger föräldrar större frihet och större ansvar.
Systemet bygger på öppenhet och frivillighet, i stället för moralism.
En frivillig märkning hade dessutom gynnat entusiastiska kulturskapare landet över, som i dag måste gå via biografbyrån för att få sina filmer godkända för visning.
Det finns visserligen dispenser från tillstånd och avgifter, att söka och få, men det är en onödig och ibland kostsam byråkratisk process.
Att en del av filmskaparnas budgetar behöver gå till statliga tillstånd för att få visa sina filmer är knappast ett främjande av kultur-Sverige, liksom de tio miljoner kronor som biografbyråkratin kostar landets skattebetalare varje år.

Statens biografbyrå ligger just nu under utredning hos regeringen.
Det är hög tid att lägga ner byrån och satsa utredningskrafterna på att skrota lagen om olaga våldsskildring.
Johanna Nylander

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag