Oddsen för en torgfyllare är höga. Det blåser snålt, himlen är mörkt regntung och det är tisdag. Och Måns Zelmerlöw lade i lördags ribban högt med en publik på nästan 20 000. Svåra omständigheter även för en folkkär, hemvändande artist som Timbuktu. Det här ror han aldrig i land, tänker jag, och fattar det ogenomtänkta beslutet att runda hela publiken för att få en uppfattning om storleken. En halvtimme senare har jag kommit halvvägs, är fastkilad i ett skruvstäd av kroppar och ser inte längre än afroburret framför mig. Dags att ge upp och flyta med i musiken.

Uppflugen i en gatlykta sitter en liten flicka med svallande, blond hårman. Hon kan inte vara mer än sex eller sju år, ändå sjunger hon för full hals med när Timbuktu skanderar ”det löser sig, det gör det alltid”. En enormt hoppfull bild.
Vi kanske fixar det här, trots allt. Kanske överlever vi Malmöfestivalen, lär oss att ta vara på varandra och sopsorterar oss ur växthus- effekten. Jag tror på den lilla flickan, och hon tror att det löser sig.
Det här är Malmöfestivalen från sin bästa, vackraste sida. Innan kvällen är slut har torget fyllts med 25 000 personer som gungar höft i fredlig samexistens, enligt beräkningar från områdesansvariga vid stora scenen. Och Timbuktu är, med bred marginal, årets nya kung av Stortorget.
Men derbyt är inte över och än har inga gator spärrats av.

På fredag är det dags för rond tre, om ingen bubblare kniper titeln innan dess.
Fredag, finaldag för festivalen och The Ark på Stortorget. Mitt stalltips är att Timbuktu får lämna över kronan då.
Vi ses där!