Vår justitieminister Beatrice Ask är "väldigt bekymrad" över de många mordbränderna och stöket i Backa i Göteborg och i Gottsunda i Uppsala. Inte minst hur en brandbil under utryckning i fick en fem kilo tung sten genom vindrutan. Två brandmän skadades av glassplitter.
"Bekymrad" är väl i sammanhanget i svagaste laget - ungefär som om bussen är försenad, cykeln har fått punka eller att parabolen lagt av.
Läget är allvarligare än så när unga arga män med dålig utbildning och självkänsla samt löst knutna till kriminella gängverk drar runt i stadsdelarna och förstör i en allmän frustration mot allt och alla.
Det brukar heta att hårda tag inte löser några problem. Det gör det visst. I det akuta skedet. För att sedan sakta men säkert låta det hela övergå i lugn och trygghet för majoriteten av alla de boende i stadsdelarna. De som är så vettskrämda av vad som skett på gatorna att de inte vågat sig ut. Särskilt inte efter mörkrets inbrott.
Men det gäller att visa att det blir konsekvenser för dem som hånfullt fått för sig att det är riskfritt att jävlas med ett samhälle de uppfattar som impotent.

Utvecklingen mot normalitet i Rosengård är ett utmärkt exempel. Sedan i maj har det tidigare så våldsstinna och brandluktande stadsdelen börjat återerövras av dess invånare. Nyligen slängde de ut tillresta ligister som inom ramen för Reclaim Rosengård försökte kidnappa stadsdelen för egna syften. Det gick inte.
Det är en visserligen bit kvar till något bestående. Men närvaron av patrullerande poliser dygnet runt i stadsdelen har gjort att bränder och glaskrossning närmast upphört.
Metoden att ha poliser med namn och ansikten gående runt i området i stället för att se dem välla ut ur polisbussar med sköldar och hjälmar som en anonym massa, har skapat tillit och förtröstan.

Det är lika viktigt att upprätthålla ordning i en socialt och ekonomiskt utsatt stadsdel som det är i mer välbärgade områden.
Ingen liten klick ligister ska kunna sätta upp egna regelverk och skapa skräck i vanliga hederliga medborgare var helst de än bor. För då har vi ett samhälle bara till namnet. Marginalisering och utanförskap löses så klart inte med fotpatrullerande poliser. Men begreppet vi- dom håller på att förblekna i Rosengård och ersättas av något betydligt mera innehållsrikt. Bland annat det om det egna ansvaret att utforma livet och framtiden.
Det känns faktiskt som att både Backa och Gottsunda har en hel del att lära av Rosengård när det gäller återerövring.