Över hälften av de nära 40 miljoner iranier som röstade i presidentvalet i fredags är födda efter revolutionen 1979. Det är en ung och nyfiken generation som är allt mer välutbildad, allt mer västinfluerad och allt mer religiöst sekulariserad. Och en generation som är trött på dessa ständiga religiösa slogans, de till synes permanenta konfrontationerna med omvärlden. Och det dyrköpta priset i form av isolering och en ekonomi som aldrig tycks lyfta eller skapa välstånd.
Igår kväll fortsatte frustrerade massprotester i Teheran där arga unga väljare visade sin vrede över valresultatet som i fredags gav den sittande presidenten Mahmoud Ahmadinejad 62,6 procent av rösterna mot utmanaren Hossein Mousavi med 33,8 procent.
Den enorma skillnaden är helt enkelt inte trovärdig. Valresultatet offentliggjordes bara timmarna efter att vallokalerna stängde. I normala fall ska det ta flera dagar. Tre dagar före valet ledde för övrigt utmanaren Mousavi i opinionsmätningarna med 58 procent.
Det är därför de ser den sittande presidentens jordskredsseger som en riggad stöld. I går eftermiddag bröt polisen upp en massdemonstation med 2000 ilskna studenter på Teherans universitet med sedvanlig brutalitet. Flera delar av staden var dessutom avspärrade av tungt beväpnad kravallpolis för att hindra upproret från att sprida sig.
En av anledningarna till det stora stödet för Mousavi är regimens oförmåga att kunna kontrollera internet.
Det är just där som de unga iranska västinfluerade väljarna fått rak och ocensurerad information.Två dagar före valdagen blockerades för övrigt Facebook. Men det hjälpte inte. Sedan i går eftermiddag fungerar inte sms eller mms i Iran.
Det är den brittiske Oxfordhistorikern Timothy Garton Ash som myntat begreppet:
"Där sanningen måste bekämpas har den redan segrat".
Det gjorde han med utgångspunkt vad han upplevde i Polen och DDR när allt brakade samman. Det bör gälla för Iran också.
Troligtvis kommer president Mahmoud Ahmadinejad att regera ytterligare ett tag. Men inte särskilt länge. Igår försökte han leverera samförstånd och försoning i den statskontrollerade televisionen. Samt försäkringar att han och regimen har koll på läget.
Men det är lönlöst.
Att ena sitt folk genom att måla upp en yttre hotfull fiende blir också svårt. "Store Satan" i Washington heter ju numera Barack Obama.
Iran har drabbats av den demokratiska smittan, 30 år efter den islamska revolutionen.
Det är en smitta som är omöjlig att utrota när den väl fått fotfäste.
Och som bara ger mersmak.
