Jag gillar "Fångarna på fortet". Uppskattar i stort sett alla program där man kan ligga mätt och däst i soffans anonymitet och döma ut deltagarna som odugliga goddagspiltar.
- Det där hade jag gjort mycket bättre själv, stånkar man medan man mödosamt sträcker sig efter fjärrkontrollen som någon taktlös familjemedlem lagt en decimeter utom räckhåll.
I lördags möttes två tjejlag varav det ena bestod av bloggare. De kallade sig "Nätkatterna" och förklarade inledningsvis att de hade massor att ge trots att alla fyra var blondiner och yppade minst tio "typ" och "liksom" i alla uttalanden.
Jag beslöt att pressa tillbaka fördomarna och de förutfattade åsikterna till den unkna källare de hör hemma.
Bloggare är tydligen framtiden. Visserligen läser jag aldrig bloggar och jag har bara en vag aning om vad de är. Att de kan inbringa en försörjning övergår mitt förstånd.
Det är emellertid mitt eget fel. Min tekniska utveckling upphörde i småskolan när fröken förklarade att reservoarpennorna och bläckhornen skulle ersättas av den utopiska kulspetspennan. Att jag i dag skriver texter på en dator beror enbart på benäget bistånd från kvinnor och barn. Om det inte vore för dem skulle jag fortfarande raspa ned de odödliga raderna på pergament och sedan befalla tjänstefolket att ropa efter en postiljon som på löddrig springare förmedlade rullarna till vederbörlig adressat.
Nåväl, bland grenarna i "Fångarna" finns att gissa gåtor. En deltagare från varje lag springer upp i ett torn där en klurig herre väntar. Den här säsongen är det skådespelaren Rolf Skoglund, alias Bébé, som spelar oraklet.
Nätkatterna valde ut Isabella "Blondinbella" Löwengrip. Hon misslyckade kapitalt och fick se sig snuvad på nyckeln av motståndaren. Hon förklarade anledningen ordagrant så här:
- Jag sa inte ett ord där uppe. Det var för att jag blev så chockad över den där mannen där uppe. Dom har ju sagt till mig att han var snygg sådär, fransman typ, som såg ut som skulle vara sådär i vår ålder eller yngre. Så var det en tjock gubbe!
Stackars Isabella fick alltså en sådan chock inför den plötsliga insikten att det finns människor över 25 att hon drabbades av afasi. Sinnena la ner. Tur ändå att hon inte dog på fläcken.
Till saken hör att Rolf Skoglund ser betydligt yngre ut än sin ålder. Och tjock? Jag skulle vilja påstå att han är smärt. Det blev allt svårare att hålla fördomarna mot bloggande blondiner stången. Eller... tanken svindlar, är de facto Isabella Löwengrip en idiot?
Jag beslöt mig för att forska. Enligt Isabella själv torde hon snarare kallas geni. Hennes blogg läses av 300000 människor i veckan, hon har fyra egna aktiebolag, hon har gett ut böcker och läser affärsverksamhet på ett institut i Zurich.
Och likväl gör hon sådana uttalandet. I min värld vräker tioåringar ur sig den sortens grodor och då inte vilka tioåringar som helst utan ungar i avsaknad av all slags uppfostran.
Isabellas kommentar om en medmänniska kanske man viskar i örat på bästa väninnan efter allt för många Cosmopolitans under efterfesten. Men att med berått mod och i en tv-intervju utmåla Rolf Skoglund som så motbjudande att man tappar målföret är inte bara oförskämt - det är ta mig tusan stenkorkat.
Kanske finns det någon blogg om vett, etikett och allmänmänsklig empati. Den borde Isabella Löwengrip söka upp och noga studera.
