MALMÖ. Josef, Josefin, Jasmin och Junis är inte längre bara små bebisar som ska matas och tas om hand.
De åtta månader gamla fyrlingarna hemma hos familjen Alwan i Malmö växer så det knakar och håller i gång föräldrar och syskon praktiskt tagit dygnet om.
– Det blir väl så där en trettio blöjbyten varje dag, säger mamma Warood Mehdi.
Hon ler när hon säger det samtidigt som hon tar upp en av de två flickorna i fyrlinggruppen och medger med en liten nickning att nog är hon trött alltid. 
Foto: Ronny Johannesson
– Det är vi båda två, säger pappa Abbas med Josef i knät.
Det blir inte mycket sömn och vila. 3-åriga dottern Rosalinda är full av energi, 1,5-åriga lillasystern Norsin behöver fortfarande mycket stöd och stimulans.
Och de fyra minsta har inte på långt när kommit in i några fasta rutiner.
– Nej, nej, det ena avlöser det andra, hela tiden, mat, blöjbyten och allt annat som måste göras i en familj med sex barn och två vuxna, förklarar Warood.
Att hon och maken är glada i alla sina små kan man inte ta miste på. Men tillvaron är tuff för familjen i den lilla tvårumslägenheten på Rosengården i Malmö.
– Så fort jag hinner gör jag ansträngningar för att hitta en större lägenhet. Jag vet inte hur många gånger jag svarat på annonser och kontaktat myndigheter som kanske kan hjälpa oss.
– Men det är väldigt svårt att få någon annanstans att bo med så många barn. Ledsamt, men så är det, säger Abbas bekymrat.
Fyra spjälsängar står utmed väggen i hemmets ena rum. Fyrlingarna, två flickor och två pojkar som nu väger runt åtta kilo vardera, följer med stora ögon vad systrarna Rosalinda och Norsin hittar på.
Snart börjar de små krypa. Och utforska sin omgivning på det nyfikna sätt barn gör. Familjen måste ha plats att sitta runt ett bord och äta tillsammans. Inom kort behöver Rosalinda en vrå för läxor, barnen vill kunna ta hem kamrater...
Abbas och Warood Mehdi Alwan är tacksamma över att familjen i alla fall får professionell hjälp med att sköta barnen.
– Det kommer någon på morgonen och någon på kvällen, tre timmar varje gång, och det avlastar förstås, säger 26-åriga Warood.
Förutom drömmen om en större lägenhet tänker både Abbas och Warood ofta på sina familjer i det forna hemlandet Irak. En dag hoppas de att barnen ska få träffa släktingarna där.
– Men när det blir, ja, det kan jag knappt tänka ens, säger Abbas.
Genom Kvällsposten vill han gärna skicka ut en förhoppning.
– Tänk om någon läser det här och förstår hur glada vi skulle bli för ett hem med minst ett par rum till, säger han och Warood nickar.
Alla sex barnen tittar på föräldrarna och stunden efter sitter de alla tillsammans i en av rummets soffor. Som en stor glad familj.
