Ingvar Wenehed, stor Helsingborgsprofil, före detta tungt namn i näringslivet och ordförande i Helsingborgs IF, förlorade sin Margareta för snart två veckor sedan.

Här berättar han exklusivt för Kvällsposten om den fasansfulla olyckshändelsen hemma i köket. Ingvar Wenehed och hans bortgångne fru Margareta Wenehed. Foto: PRIVAT

Han pekar på köksgolvet i fashionabla våningen (300 kvadratmeter) i huset från 1907 på Drottninggatan – där tiden stått still sedan dess.

– Här låg Margareta, när jag kom ut hit efter braket. Jag trodde att hon bara snubblat eller halkat på mattan och sa något som "res dig upp eller spotta ut pizzan", innan jag förstod att det här var något betydligt allvarligare.

– Jag pratade med Margareta, fick inga svar, ringde 112 och hade telefonkontakt med en sjuksköterska ända tills två ambulanser anlände. Sköterskan påpekade för mig att jag inte skulle försöka sticka ner något i halsen utan hålla andningsvägarna fria. Jag fick instruktioner hela vägen tills ambulanspersonalen fanns på plats uppe i lägenheten.

"Frös ner henne för hjärnans skull"

– Innan jag ringde hade jag försökt lyfta upp Margareta, men klarade det inte, trots att hon bara vägde 54 kilo.

Hur snabbt kom ambulansen?

– Mycket snabbt, jag har svårt att uppskatta tiden. Det fungerade berömvärt.

– Sjukvårdare och läkare såg att hon var livlös, att hjärtat stannat, de försökte få igång hjärtat igen med all teknisk utrustning. De fick bara fram ventrikel (flimmer), som inte på samma sätt kan skicka upp blod till hjärnan.

Ingvar Wenehed minns allt i detalj. Han fick besked av sköterskan att Margareta hade vaknat upp i ambulansen på väg till sjukhuset.

– Jag åkte i den andra ambulansen, när vi kom fram fördes hon bums in på intensivvården. Hjärtat slog då av sig själv.

– Redan nästa dag berättade läkarna för mig om faran för en dödlig utgång och att Margareta, om hon vaknade upp, skulle drabbas av stora hjärnskador. De frös ner henne för hjärnans skull, förklarade att "vi väntar till nästa dag med att ta bort all apparatur, för då har vi hela dagen på oss."

Maskinerna kopplades bort

Ingvar Wenehed återger realistiskt hela förloppet. Läkarna gav honom, Margaretas syster och systerdotter beskedet att "det är fullständigt meningslöst att fortsätta med behandling, därför att hjärnan är så pass skadad".

– På lördagsmorgonen kopplades maskinerna bort. Margareta andades själv, för oss kändes det som att hon levde. Men vi fick ingen kontakt.

– Hon dog inte på lördagen, inte på söndagen – först på måndagens morgon klockan tjugo i åtta. Då orkade Margareta inte längre, säger Ingvar Wenehed.

Hans röst brister och han kan inte hålla tillbaka tårarna.

Det blev slutet tre dygn efter att Margareta fallit ihop med pizzabiten i halsen hemma på köksgolvet.

– Vår sista kontakt i livet måste ha varit när hon sa hej, när jag satt vid tv:n och hon kom hem med kartongen från pizzerian.

Margaretas hjärta pumpade

Var det ditt svåra avgörande att stänga av maskinerna på sjukhuset?

– Nej, läkarna betonade att jag hade ingenting att säga till om. De tog beslutet. När vi tillfrågades om vår uppfattning, hade vi självklart inget att invända efter deras redogörelse om att Margareta var hjärndöd.

– En neurolog från Lund tillkallades. Inte bara han, utan flera andra läkare, förklarade olyckshändelsen. De sa till mig: "Du kunde inte gjort något för att förhindra det som hände – och det ska du komma ihåg!".

– Om oturen är framme sker, enligt läkarexpertisen, en låsning av reflexen så att hjärtat stannar när maten fastnar i halsen. De analyserade också innehållet i matstrupen, där fanns rester av pizzan.

– Det var inget fel på Margaretas hjärta. Hon hade jättebra värden, bevisat av att hennes eget hjärta pumpade i två och ett halvt dygn till utan hjälp.

– Men jag förmodar att hjärnskadorna uppkommit sedan hjärtat, som jag uppfattade det, stått still i minst fyrtio minuter.

Ingvar Wenehed berättar med tårar i ögonen om hans och Margaretas 28 år långa lyckliga äktenskap.

– Margareta betydde så otroligt mycket för mig, det fanns inte något som vi inte gjorde tillsammans. Hon var en oerhört fin människa.

– Vi möttes på 60-talet, vi gifte oss 1984. Vi hade ett helt otroligt äktenskap. Jag saknar varje minut av det, men just nu känns mina minnen bara tunga.

Ingvar Wenehed fyllde 82 år i går, hans hustru firade sin 70-årsårsdag i somras med en fest för ett tjugotal vänner hemma i Helsingborg.

– Vi åkte hem från Gran Canaria just för Margaretas födelsedag. Vi har annars bott stora delar av året där, när vi inte varit ute på långa kryssningar, som var vår favoritsysselsättning under de senaste åren.

Ingvar Wenehed fortsätter tala om saknaden.

– Ändå hade Margareta och jag klart för oss hur skört livet är. Vi levde för dagen, vi planerade inget mer än våra kryssningar.

Malmöpågen frälste Helsingborg

Wenehed kom som en frälsare till HIF, när fotbollen var på dekis.

– Jag är Malmöpåg, jag kom till Helsingborg genom jobbet 1983-84. Då var det "mörka dalen" för HIF.

Han fick sin hustru med sig direkt som den allra rödaste supportern.

– Margareta var småländska, tog studenten i Kalmar och fil kand i Lund. Hon visste inget om fotboll när vi träffades. Margareta var utbildad klassisk arkeolog och ägnade sig åt utgrävningar i Italien och Grekland, grävde till och med tillsammans med vår gamle kung, Gustaf VI Adolf, norr om Rom.

Lämnade för Ingvar

– Margareta lämnade successivt den delen av sitt liv för att vara tillsammans med mig. Och HIF.

– Hon började skriva sin doktorsavhandling, men sa plötsligt att hon tyckte att det var roligare att följa med mig.

– Margareta förklarade för alla: "Nu är det Ingvar och HIF som gäller." Det känns så fantastiskt att hon alltid stöttat mig.

– Margareta gjorde också ett bra jobb för HIF, när hon under division 2-tiden bland allt annat stod under gamla träläktaren på Olympia och kokade kaffe och skar upp kransbitar i pausen.

Ingvar Wenehed minns hur de, naturligtvis också tillsammans, jobbade med nya spelare på den tiden.

– Vi bjöd hem alla nyanställda till oss, Margareta tyckte att det rent socialt var viktigt att vi alla lärde känna varann. Inte bara spelare, utan också fruar och fästmör.

Vill se fler matcher

Det gav resultat. Wenehed ledde HIF tillbaka till finrummet, föreningen hade plågats utanför allsvenskan i 24 år.

Han berättar att han har behållit flera vänner från fotbollen.

– Jag umgås med Hans Cavalli-Björkman, som jag alltid betraktat som en mycket god kompis, och hans fru Gunnel. Liksom med Åge Hareide med hustru Annbjörg. Det känns extra glädjande att Åge, som jag tog hit och som blev guldtränare 1999, återvänt till HIF den här hösten.

– Nu hoppas jag kunna gå på matcherna på Olympia igen, mer regelbundet, tillsammans med min dotterson Fredrik.

– Åge är enligt min bedömning den störste tränaren HIF haft, vi fortsätter träffas nu när han bor bara några kvarter från mig.

– Förr hade vi också umgänge med Lennart Johansson och hans Lola, men hans sjukdom gjorde att vi kom från varann. Lennart bjöd Margareta och mig till VM i USA 1994.

– Jag har också två gamla fina vänner i Helsingborg i Claes Johansson (som efterträdde Wenehed i HIF) och Lasse Olsson (klubbdirektör under Wenehed).

”Jag saknar henne oerhört”

Vi avrundar intervjun med en kopp kaffe i soffan i salongen.

– Det är en stor våning, det kan bli ensamt här. Vi får se vad som händer, jag får se om jag kommer att bo kvar. Margareta var ju mitt allt. Alltid. Jag saknar henne oerhört.

– När Margareta och jag var nyförälskade satt vi en gång på ett hotell utanför Boston, vi hörde på avstånd hur en man övade på ett piano. Det var Stevie Wonder.

– Vi lyssnade till "I just called to say I love you" för första gången. Det blev vår låt. Den ska spelas på begravningen, säger Ingvar Wenehed.

Begravningsgudstjänsten äger rum i Mariakyrkan i Helsingborg på torsdag.

Margareta Wenehed blev 70 år.