När Kvällsposten överräcker vinstbuketten till Johan Glans blir han tagen.

– Det är jätteroligt, jag blir rörd av tanken på att så många uppskattar mig. Det har hållit på länge och det är ju ett fint sällskap man hamnar i. När jag blir gammal kan jag se tillbaka på det här och tänka att jag åtminstone åstadkommit någonting. Det här är definitivt årets höjdpunkt för mig, säger han.

Johan Glans är född och uppväxt i Eslöv. För tretton år sedan flyttade han upp till Stockholm. Men föräldrarna bor kvar i Skåne.

– Och jag är ofta nere. Jag brukar tillbringa somrarna i Skåne, och så har det blivit även i år. Alla släktingar bor härnere. Vi har en nära relation, jag och mina föräldrar. Jag får se när jag flyttar hem igen. Jag börjar redan återvända rent mentalt. Jag promenerade runt i Eslöv häromdagen och tänkte "shit, här skulle jag faktiskt kunna bo".

Vad gillar du mest med Skåne?

– Det är svårt. Det är ju ens hem. Det är som att få frågan vem i min familj jag tycker bäst om. Jag gillar allt! Och jag är förtjust och stolt över att vara skåning. Skåne betyder oerhört mycket för mig, jag har aldrig försökt förändra min dialekt. Precis som Babben Larsson är gotlänningen är jag skåningen.

Johan Glans debuterade som ståuppkomiker i Malmö när han var 21 år. Men redan som barn drömde han om att stå på scenen och få en publik att skratta.

– Komiker har alltid varit mitt drömyrke. Det kändes alltid så självklart. När jag var liten såg jag Nils Poppe och Eva Rydberg och blev inspirerad. Jag har alltid velat locka till skratt. Det känns som alla vill göra det, men för mig var det verkligen en dröm. När jag första gången ställde mig på en scen var det som jag tagit drog. När jag klev av scenen ville jag upp igen, direkt!

Johan Glans pratar om att använda humorn som ett försvar – eller som ett vapen. När han gick i mellanstadiet mådde han dåligt. Nu stödjer han BRIS (Barnens rätt i samhället).

– Det var väldigt stökigt i min klass. Det var jobbigt. Mycket bråk. Det var en vild klass. Jag har alltid varit känslig för sådant där och hade svårt att sova på nätterna ibland. Men jag var aldrig mobbad. Jag var bra på att slå undan benen på mig själv. Självironi gjorde att folk inte hade något att komma med. Det var ett bra försvar. I gymnasiet blev det bättre stämning.

Humor handlar inte bara om att locka skratt.

– Nej, jag använde humorn för att vända situationer. Humorn har många bra sidoeffekter. Det blev mitt grepp för att lätta upp stämningar. Man drar fram sina svagheter i ljuset och blottlägger dem. Det är inte roligt att lyssna på någon som är lycklig. Det är därför alla sådana där framgångsföreläsare är så tradiga att lyssna på. Det jag själv skrattar åt är ju pinsamheter och obekväma situationer. Inte något som är superlyckat.

Hur är du privat?

– Har alltid varit väldigt lågmäld och tillbakadragen. Rätt ointressant. Jag har svårt att ta plats om det inte är läge för det. Jag pratar aldrig högt på restauranger. Och ringer det på min telefon när jag sitter på tåget går jag och ställer mig mellan vagnarna och pratar där. Men på scenen är det helt annorlunda. Jag tror att det är där jag får utlopp för saker och ting, att jag använder det som en kanal. Det bästa som finns är när man kan få någon att skratta.

När Johan Glans inledde sin karriär som ståuppkomiker möttes han av skepsis och tvivel.

– Jag minns när jag gjorde mina första gig. Jag var en liten, spenslig 20-åring som skulle underhålla. Folk var skeptiska och undrade varför de skulle lyssna. De tvivlade. Vad hade de betalat pengar för, liksom. När jag började fanns det misstro. Och då är det en enorm kick när man visar att man kan. Och kicken blir större ju större misstron är. Därför är det en stor seger när jag får folk att skratta. Det tog ett tag innan jag slog igenom. Men nu är jag stolt över att ha lyckats. Särskilt när man får ett sådant här fint pris.

Hur har du utvecklats sedan debuten?

– I början var jag rädd. Rädd att misslyckas, rädd för att ingen ska skratta. Men det har lugnat ner sig.

De senaste åren har varit hektiska för Johan Glans. För fyra år sedan turnerade han i Skåne med turnén "World tour of Skåne".

– Jag längtade till Skåne. Jag kände att jag ville åka runt eftersom jag alltid fått så varmt mottagande härnere. Så då blev det en världsturné, fast i litet format!

Efter två hyllade vändor med musikalen "Spamalot" (Nöjesteatern i Malmö och Oscarsteatern i Stockholm) ger han sig åter ut på väggarna i höst – då med en Skandinavien-turné.

– Det ska bli väldigt roligt att ge sig ut igen. Eftersom jag vill få bra spridning blir det inte så många stopp i Skåne. Men jag kommer i alla fall till Lund!