Camilla Gustafsson, 46, och Svante Martinsson, 47, har varit kompisar sedan långt före skolåldern. De har växt upp på samma gata och varit som syskon för varandra.
- För ett och ett halvt år sedan kom han till salongen i ett bedrövligt skick. Hans glada humör var också som bortblåst, berättar Camilla.
Hon kände väl till hans svåra diabetes som han behandlat ända sedan sexårsåldern.
Nu hade den njure han fått inplanterad 16 år tidigare gett upp. Han fick dialys tre gånger i veckan och mådde mycket dåligt.
- Han beklagade sig inte, men jag förstod hur illa det var och tänkte direkt att jag skulle hjälpa honom, fortsätter Camilla.
Hon letade på nätet, tog kontakt med läkare och en väninna som själv donerat en njure till en nära vän.

Pratade med barnen

När Camilla fått klart för sig att det skulle kunna fungera gick hon igenom situationen med sina barn, 17 och 20 år.
- De känner ju Svante och var helt med på mina planer.
Sedan ringde hon Svante själv.
- Det var otroligt. Jag förstod inte att hon menade allvar. Jag blev så lycklig, men visste samtidigt inte hur jag skulle kunna ta emot erbjudandet, säger han.
- Hur jag någonsin skulle kunna återgälda en sådan osjälvisk handling.

Allt stämde

Camilla övertygade honom. En lång mödosam period av provtagningar och läkarkontroller väntade dem båda.
- Men allt stämde. Transplantationen kunde genomföras och i mars förra året las vi in på Karlshamns lasarett.
Efter en smärtsam konvalescens återhämtade de sig.
- Nu fungerar allt utan några som helst problem. Jag är så glad att jag kunde hjälpa Svante, säger Camilla.

Har fått ett nytt liv

Svantes har fått ett nytt liv. Han arbetar heltid med sin firma inom hälsobranschen. Hans tacksamhet mot sin "syster" är oändlig:
- Vi har knutits ännu närmare varandra, men vi talar inte längre så mycket om själva transplantationen. Vi vet vad som gäller. Vi vet vad sann och innerlig vänskap betyder.