Emelie vill vara anonym eftersom rättsprocessen mot killarna som försökte råna henne inte är avslutad.
Men hon vill ändå att Kvälls-posten skriver om vad som hände henne för att folk ska förstå att det bakom varje siffra i statistiken över unga brottsoffer finns ett lidande.

En vanlig kväll

Hon glömmer aldrig den där novemberkvällen förra året när hon satt och väntade på bussen hem på Södervärns busstation.
Det var en vanlig vardagskväll vid halv åtta tiden och inte mycket folk i rörelse.
- Jag satt på bänken inne i busskuren när det kom fyra killar. Tre satte sig på bänken på båda sidor om mig och den fjärde ställde sig framför så att jag inte kunde komma undan.
- Han som stod framför mig krävde att få låna min mobiltelefon så att han kunde skicka ett sms. När jag sade nej höjde han rösten och blev hotfull.
Till slut gav killarna upp och gick ut busskuren. Emelie vågade inte röra sig.
- Jag var rädd att de hade vapen.
När en annan ung kille kom in i busskuren återvände de fyra rånarna och försökte tvinga till sig hans mobiltelefon.
- De slog och knuffade på honom. Plötsligt blev det en lucka mellan dem och den sprang jag ut genom.

Lyckades fly

Även deras andra rånoffer lyckades fly och tillsammans ringde de polisen som grep de fyra rånarna på platsen.
I tingsrätten dömdes den mest aktive av dem till ett och ett halvt års fängelse för en lång rad rån och rånförsök mot tonåringar.
- Det var obehagligt att möta honom vid rättegången. Han försökte skrämma mig med sin blick. Domaren och en polis fick säga till honom att sluta.