KARLSKRONA. Jesper Karlsson, 16, och hans bror Peter gick på en promenad vid tolvslaget på nyårsafton förra året. Men Jesper kom aldrig hem. En kvarlämnad raket dödade honom.
Ett nyårsfirande sällskap på Långö i Karlskrona hade lämnat en raket som inte brunnit av. Det var den som Jesper och Peter hittade och under en halvtimmes tid försökte få eld på.
- Vi skulle gå därifrån när Jeppe vände sig om en sista gång. Han ville göra ett sista försök, säger Peter till Sydöstran.
Träffades i ansiktet
Jesper stod på nära håll lutad över raketen och träffades i ansiktet när den gick av.
I år har Jespers mamma Annlizette Karlsson och resten av familjen rest till Egypten för att komma ifrån.
Men i blekingetidningarna berättar hon om mardrömmen som slutade med att hennes son dog efter att ha kämpat för sitt liv på sjukhuset i fyra dagar.
- Jag anser att skjutandet måste skötas av proffs. Det handlar om bomber, säger hon till Sydöstran.
- Och jag tycker absolut att man måste ta bort skräpet efter sig och inte låta raketer ligga vind för våg. Det är så lätt att de hittas av ungdomar som tycker att det är spännande, fortsätter hon.
Polisutredning lades ner
Utredningen om vållande till annans död lades ner av åklagare. Något som upprört Jespers anhöriga.
- Det är fullständigt galet enligt min mening att göra så. Det som hände Jesper får bara inte hända en gång till, säger Annlizette Karlsson till Blekinge Läns Tidning.
Jesper hade tränat i Karlskrona gymnastikförening i ett år och föreningen blev en mötesplats för chockade och sörjande vänner.
Föreningens ordförande Håkan Ericsson var en av de vuxna som fick hjälpa ungdomarna att hantera den plötsliga sorgen.
Krishantering helt år
- De tog det väldigt hårt, säger han.
- De sprang på väggarna. Vissa förstod inte vad som hänt, vissa förstod. Alla befann sig i kris.
Gymnastikhallen hölls öppen dygnet runt de första dagarna. Ungdomarna kunde tända ljus, prata och minnas Jesper.
Krishanteringen har pågått hela året. I nyårshelgen avslutas den med ett besök på Jespers grav och en tyst minut.
När Jesper dog var det jullov och skolan hade ingen krishjälp. Gymnastikföreningen tog därför inte bara emot sina medlemmar utan även andra av Jespers vänner som mådde dåligt efter olyckan.
- Detta kommer att hända igen. Finns det någon sensmoral så är det att man måste ha en krisplan. Hade vi inte haft det hade det gått åt skogen, säger Håkan Ericsson.