Nästa år är det Europaparlamentsval, och själv befinner jag mig därför i startgroparna för min återvalskampanj. Det finns förstås många orsaker till att jag inte känner mig "färdig" med Bryssel, men en anledning är förstås att det händer så mycket spännande nu.
Ett svenskt ordförandeskap hösten 2009. Ett helt klimatpaket som ska baxas i hamn. En finanskris som åter aktualiserar frågan om euron och som belyser vikten av att arbeta aktivt med mitt huvudområde i Europaparlamentet: regleringen av ekonomiska och finansiella frågor.
Får vi dessutom igenom Lissabonfördraget blir det än mer intressant. Tänk att på riktigt kunna vara med och forma en gemensam energi- och säkerhetspolitik, som sätter hela EU:s intressen först och inte tillåter demokratiskt instabila stater som Ryssland att söndra och härska! Att för första gången kunna påverka EU:s bisarra jordbrukspolitik i restriktiv riktning! Den kanske främsta drivkraften är dock att få möjlighet att fortsätta med de projekt som jag påbörjat.
Här ett axplock:

Dawit Isaak måste släppas fri. Som världens största biståndsgivare är EU:s hävstångseffekt enorm. Efter upprepade ansträngningar upplever jag att biståndskommissionären faktiskt börjar lyssna på vad jag säger i vårt gemensamma arbete gentemot utvecklingsländerna - inklusive Eritrea.

Initiativet www.sayno.eu. Tillsammans försöker vi samla en miljon underskrifter för att ge Europol ökade befogenheter att fånga kända pedofiler, sexförbrytare och människohandlare. Skriv på du också!

Kampen för ett konsekvent integritetsperspektiv i all EU-lagstiftning. Med all respekt för att artister och skivbolag har rätt att få betalt för sina tjänster: den digitala piratismen får aldrig innebära att privata intressen tar över offentlig myndighetsutövning. Mina mycket goda erfarenheter av medborgardialog, inte minst med bloggare, har gjort mig övertygad om att skyddet av yttrandefriheten med fördel bedrivs i samarbete med aktiva medborgare.

EU måste syssla med rätt saker. Gränsöverskridande problem som klimat, trafficking och finanskriser måste hanteras gemensamt, och här är en positiv och tydlig EU-agenda nödvändig. Arbetsrätt, kultur och många sociala frågor sköts däremot bättre på nationell nivå. Lavaldomen visar farorna med en allt för stor lagstiftningsiver på EU-nivå.
Att frågorna vi arbetar med är så svårkommunicerade gör att personvalet utgör en särskilt stor utmaning, men jag tror ändå att det är ett viktigt instrument för att vitalisera demokratin och skärpa ansvarsutkrävandet. Så hör gärna av dig, gå in på min hemsida www.folkpartiet.se/schmidt och se vad jag gjort hittills. Utvärdera hur jag förvaltat förtroendet än så länge. Och bestäm dig sedan för om det är värt att förnyas!
Europaparlamentariker
(fp), Malmö

OLLE SCHMIDT Europaparlamentariker (fp), Malmö