Malmö har aldrig varit attraktivare än nu.
Staden växer så det knakar. Inflyttningen slår nya rekord för varje år och vi är nu fler än 290000 Malmöbor.
Om några år är vi 300000, och det är framför allt ungdomar som flyttar hit.
Hälften av Malmöborna är 35 år eller yngre.
Även företag och huvudkontor flyttar till Malmö som aldrig förr. Malmö och Öresundsregionen utgör i dag en av de mest attraktiva tillväxtregionerna i norra Europa.
För företag och för unga människor.
Detta står i bjärt kontrast till den Moderatledda borgerliga epoken 1991- 1994, då jobben försvann i tiotusental från Malmö, främst inom det privata näringslivet, och då arbetslösheten rusade upp till aldrig tidigare skådade nivåer. Det var 1994, det sista året med moderat styre, som Malmö slog nytt svenskt kommunalekonomiskt haverirekord med ett underskott på 1300 miljoner kronor.
Den ekonomiska härdsmältan drabbade staden med full kraft, och det tog flera år för den nya socialdemokratiska majoriteten att reda upp det som Joakim Ollén och hans moderata partivänner hade ställt till.
Det blir därför en smula patetiskt när moderaten Rickard Wendel (Kvällsposten 14/9) nu försöker göra om illusionstricket från förra året då hans parti gav ut skriften "Malmö med borgerligt styre, en stolt epok".
I den skriften framställdes Malmös alla framgångar under de senaste femton åren med socialdemokratisk ledning som frukten av moderata förslag och idéer. Och nu upprepar Wendel, med sitt välutvecklade sinne för historieförfalskning, precis samma tankar: Västra hamnen, Citytunneln, Öresundsbron och Högskolan, allt är i själva verket ett resultat av "moderata företrädares idoga arbete".
Jag vet inte hur lättlurade Wendel tror att Malmöborna är.
Men det enda påtagliga som tre års Moderatlett styre under åren 1991- 1994 ledde till i Malmö var massarbetslöshet, ekonomiskt kaos och en total uppgivenhet.
Den fantastiska och framgångsrika omvandling som skett av Malmö sedan dess har skett under femton år med moderaterna i opposition, en opposition vars förslag och bidrag den styrande majoriteten, enligt Wendels egen utsago, bara "viftat undan".
Det blir, mot den bakgrunden, lite svårt att förstå Wendels tes: att moderater som ständigt viftas undan samtidigt skulle vara konstruktörerna bakom framgångarna.
Wendel hävdar också att vi i majoriteten skulle stödja aggressiva vänsteraktivister med kommunala medel.
För Wendel räcker det uppenbarligen inte med historieförfalskning.
Han tar till direkta lögner också.
Wendel påstår att vi i majoriteten saknar idéer om hur vi ska möta Malmös utmaningar.
Men var finns hans egna förslag om hur vi ska öka tryggheten på stadens gator och torg, om hur vi ska minska segregationen i skolan och förbättra skolresultaten, om hur vi ska komma till rätta med segregationen på bostadsmarknaden?
Jag ser gärna fram mot en valrörelse där vi kan diskutera sakfrågor och Malmös framtid på ett seriöst och konstruktivt sätt.
Dessvärre ger Rickard Wendel helt andra och deprimerande signaler om vart valrörelsen kan riskera att ta vägen.
Ilmar Reepalu (S)
Kommunstyrelsens ordförande i Malmö
