Hon bor kvar i parets lägenhet på i bostadsområdet Potatisåkern i Malmö.
Hit flyttade de 2002 för att komma närmare barnen som nu är pensionärer och hjälper till med att skjutsa henne till maken ungefär en gång i veckan.
- Vi ringer varandra ofta. Jag ringer på kvällen och säger godnatt och puss och kram. Det måste man göra även när man är gammal!

Har överklagat

Hon har överklagat Malmö stads beslut till länsrätten.
"Rent omänskligt", säger hon.
- Vi har alltid hållit ihop väldigt mycket.
Det märks när vi hälsar på Sven. Paret håller varandras händer och tittar kärleksfullt på varandra.

Dyra telefonräkningar

Eftersom Sven bor på ett korttidsboende i väntan på en plats på ett äldreboende lönar det sig inte att dra in fast telefon.
- Så våra telefonräkningar är på tusentals kronor i månaden. Allt här är gjort för att man ska vara här en kort tid, säger Sven.
Hur skulle du bo om du fick bestämma själv?
- Ungefär som vi hade det hos oss. Vi skulle bo tillsammans. Det behöver inte vara ett dubbelrum, vi kan ha varsitt enkelrum, men med en matsal där vi kan äta tillsammans, säger Inga.

"Jättesorgligt"

Men för att paret skulle få bo tillsammans måste båda två vara beviljade särskilt boende.
Det säger Malmö stads regler, och har som i deras fall bara en av dem beviljats sådant boende finns det ingen möjlighet för dem att bo tillsammans.
- Lagstiftningen är inte så generös. Det är jättesorgligt när man hamnar i sådana här situationer, säger Eva Ersson, sektionschef på Myndighetssektionen i Västra Innerstaden.
- Varför ska vi inte få bo tillsammans - vi är klara i huvudet, inte krångliga och kan ta hand om varandra, säger Inga.