Döda och skadade de senaste åren
Så många mopedister har dött och skadats i den svenska trafiken de senaste åren
ÅR DÖDA SVÅRT SKADADE LINDRIGT SKADADE
2011 11 172 964
2010 8 153 1075
2009 11 309 1714
2008 11 300 1726
2007 14 342 1817
Hastigheten största problemet
På 1960-talet förlorade en bra bit över hundra mopedister livet i olyckor varje år.
Så illa är det inte längre, men fortfarande omkommer ett tiotal personer i mopedolyckor årligen.
Största problemet är att de inte håller rätt hastighet, säger Petter Naef, som arbetar med trafiksäkerhetsutbildningar.
De så kallade EU-mopederna, på byråkratspråk "Moped klass I", står för huvuddelen av mopedolyckorna. Även om nyregistreringarna har minskat något är mopedtypen fortfarande mycket populär - förra året rullade över 75 000 EU-mopeder på de svenska vägarna.
Närmare hälften av olyckorna sker under sommarmånaderna juni, juli och augusti. Det är då tvåhjulingarna kommer fram ur vinterförvaringen.
Och den gamla sanningen "farten dödar" håller fortfarande. När det går fort är det svårare att reda ut knepiga situationer som kan uppstå i trafiken. - Det är väldigt mycket trimmade mopeder. Olycksrisken ökar väldigt mycket då, säger Petter Naef, vid NTF:s utbildningsföretag Säker trafik i Sverige.
Det spelar inte heller alltid någon roll hur bra man själv kör. Har man oturen att råka på en ouppmärksam bilist är man väldigt oskyddad som mopedist.
Men det går att förbättra olycksstatistiken ytterligare. Petter Naef vet hur: - Det är utbildning och kunskap som behövs, att man får förståelse för regler och risker, säger han.
Hittills i år har 19 svåra mopedolyckor inträffat i södra Sverige.Kvällsposten har granskat statistiken.
Källa: Trafikanalys
BROBY. En måndagskväll i maj stämplade 21-årige Christian Glimbrink ut från arbetet som stenhuggare och satte sig på sin moped.
Nästa minne är från sjukhussängen.
På väg hem krockade han med en bil och skadades allvarligt.
- Han kunde lika gärna inte ha funnits i dag. Så illa var det, säger mamma Annika.
Det var en otäck kollision. Christian bröt lårbenet, handen, nyckelbenet, kindbenet, skadade tänderna och ena knäskålen - och hade allvarliga inre blödningar. Men den allvarligaste skadan var i huvudet. Hakremmen på Christians hjälm brast i den kraftiga kollisionen och lämnade honom oskyddad.
Lades i respirator
Sjukhuset i Kristianstad skickade snabbt vidare Christian till Lun 
d, eftersom han var så svårt skadad. Där opererades han för skallskadan och lades i respirator.
- Han hade en blödning i huvudet, i mellanhjärnan. Man var tvungna att borra hål för att tömma ut trycket. Varar det för länge blir man hjärndöd, säger mamma Annika Glimbrink.
Christian har själv inte så många minnen från den första tiden på sjukhuset. Läkarna trodde att den akuta operationen hade gått bra, men man kunde inte säkert veta.
- Det var väldigt oroligt den första veckan. Det värsta är att man inte får veta något, säger Annika.
- Jag hade tankar på donation och sådant. Det var jobbigt.
"I ett ingenmansland"
Efter ett dygn kunde man koppla ur respiratorn. Men Christian hölls sövd den första tiden och väcktes bara korta stunder.
- Han var i ett ingemansland. Kroppen var tvungen att läka i lugn och ro, säger Annika.
Men snabbt började små positiva saker hända. Christian repade sig och kände igen sina syskon när han vaknade.
- Då sade han våra namn och ville ha hjälp. Då visste vi att både minnet och synen fortfarande funkade, säger lillasyster Alexandra som vakade på sjukhuset med resten av familjen.
När Kvällsposten träffar Christian bara två månader efter olyckan kan man knappt se att han har varit med om en allvarlig olycka. Rehabiliteringen, där han har fått lära sig att gå igen, har gått blixtsnabbt. Nu använder han bara kryckor om han behöver gå en längre bit.
Tackar konditionen
Det är anmärkningsvärt. I vanliga fall behöver kroppen minst ett halvår för att återhämta sig från så allvarliga skador. Att det har gått så snabbt tror Christian beror på att han har så bra kondition.
- Annars hade jag inte ens levt, det sa läkaren.
Vad som hände den där kvällen får familjen kanske aldrig veta. Polisen utreder fort-farande olyckan, men berättelserna från vittnena och den andra olycksföraren går isär.
Christian, som i dagarna fyller 22, har nu lagt ner planerna på att skaffa mc-körkort - och något mer mopedåkande blir det inte heller.
I stället vill han skicka ett råd till alla mopedsugna 15-åringar.
- Skrota skiten, säger han.
