Ingen vet riktigt vad som hände den där sommarnatten 1997 på vägen mellan Lund och Landskrona. Men Camilla, då 29, satt bakom ratten. Med sig i bilen på väg hem till Malmö från en bröllopsfest hade hon sin halvårsgamla dotter Hanna och sin dåvarande man.

Plötsligt kraschade bilen in i ett betongfundament med våldsam kraft. Camilla fördes svårt skadad till sjukhus. Prognosen såg inte bra ut.

- En polis på plats efter olyckan trodde att jag var död, det var osannolikt att jag överlevt, säger hon.

Nedsövd i ett år

På grund av de svåra skadorna hölls Camilla Westerdahl nedsövd i ett år. När hon till slut började vakna upp på hösten 1998 var det till ett nytt liv, en ny verklighet där hon inte längre kunde prata, äta, smaka, se eller höra.

Hjärnskadan gjorde till och med så att hon glömde bort att hon hade en dotter. När Hanna besökte sin mamma och personalen presenterade henne som Camillas dotter förstod hon ingenting.

- Det var en vanlig flicka, jag hade glömt att jag varit gravid, fött barn och varit gift, säger hon.

Släpper bok

Via rehabiliteringen kom Camilla till slut i kontakt med sjukgymnasten Christina Hansson - som vägrade att tro på sjukvårdens ödesmättade prognos för hennes patient.

- Man trodde inte att hon var möjlig att rehabilitera, hon hade ju extremt svåra skador, säger Christina.

Där, längs sjuksängen, startade deras långa resa. Christina beskrivs som en driven sjukgymnast. "Hård som en militär", tycker Camilla.

Som ung simmade Camilla Westerdahl på elitnivå och var därmed vältränad och van vid stenhård träningsdisciplin. Med den bakgrunden och Christinas drivande engagemang har Camilla sakta men säkert kämpat sig tillbaka till livet efter den svåra olyckan.

Hon är fortfarande märkt av skadorna. Vänsterarmen hänger inte riktigt med och hon kan bara gå med stöd. Men det är ändå svårt att tro att hon för femton år sedan var beskriven som ett vårdpaket.

Och snart, den 8 mars, är det releaseparty för hennes bok "Skrivet i vatten - boken om mitt liv".

- Den handlar om mitt liv efter olyckan och jag hoppas att den kan hjälpa andra. För mig har det varit som terapi att skriva den, säger hon.

Mirakulös resa

På grund av de svåra hjärnskadorna efter olyckan kan Camilla inte läsa längre. Boken är skriven med talsyntes. Nu, bara dagar innan den släpps, är hon superstolt och ler med hela ansiktet när boken kommer på tal.

- Jag har velat bli författare hela livet men inte vetat vad jag skulle skriva om, nu har jag skrivit en och hoppas kunna skriva fler.

Från att ha legat i koma i ett år och inte kunnat prata, smaka, se och höra, har Camilla gjort en mirakulös resa. Hon har personlig assistans under dag- och kvällstid men klarar sig själv under nätterna.

- Egentligen vill jag bli helt ensam och klara mig själv, men vet inte om jag någonsin kan bli det.

- Men å andra sidan visste jag inte att jag skulle klara att skriva en bok heller.