Ett oskyddat samlag och så var 21-åriga Petra gravid. Killen var inte en pojkvän och hon kände sig för ung för att bli mamma. - Jag skämdes för att vi inte hade skyddat oss men aborten var rätt beslut. Petra är en glad kvinna som pratar och skrattar så det känns som om man varit hennes vän i flera år. Och lika avslappnat och öppet pratar hon om sin abort. Hennes pojkvän, familj, närmaste vänner och några arbetskamrater vet att hon har gjort abort. Men att träda fram i City med namn och bild vill hon inte. - Jag borde stå för vad jag har gjort men jag har en pojkvän att tänka på, säger hon. I dag är Petra 28 år och hon och pojkvännen vill gärna ha barn snart. Hon ångrar inte aborten men tankarna har förändrats med åren. - Nu är jag i den åldern att jag vill ha barn och då kan jag tänka att jag kanske inte kan bli gravid igen. I dag skulle jag aldrig göra en abort.

"Otroligt dum och slarvig"

Graviditeten vid 21 års ålder som slutade med abort beskriver hon som "otroligt dum och slarvig." Killen var inte en pojkvän och de skyddade sig inte. När mensen var en vecka försenad förstod hon direkt att hon var gravid. Graviditetstestet bekräftade misstankarna och abortbeslutet var ett faktum. - Det var helt odramatiskt och inget svårt beslut. Jag var inte alls mogen för barn vid 21 års ålder, säger hon. Killen lovade att stötta vilket beslut hon än fattade. I vecka sex gjordes den medicinska aborten. Tabletterna gav tuffa värkar och hon åkte in på sjukhuset mitt i natten med sin mamma. - Men det var mer fysiskt än mentalt svårt. Nu kan jag ha mer ångest än vad jag hade då. Fast det var tufft och det tog två månader för kroppen att bli normal igen.

Känner ingen skam

Petra säger att det måste vara svårt för tjejer som tvivlar inför en abort att gå igenom en process där fostret ska drivas ut. Hon tror att en kirurgisk abort nedsövd är mindre traumatisk. - Jag ville göra det bästa för kroppen, inte skada något. Och de sa till mig att det var bättre med en medicinsk abort med tanke på möjligheterna att få barn i framtiden. Många kvinnor som gjort abort känner en skam men det gör inte Petra. Hon håller inte reda på årsdagar eller andra minnen kring aborten. Under det första året kunde hon tänka på fostret och föräldraskap eftersom hennes syster just fått barn. - Det enda jag skäms för och ångrar är att jag inte skyddade mig. När Petra blev gravid bodde hon i ett litet samhälle i norra Sverige. Hon tror att det var lättare att slarva där, hon var orädd och tänkte att inget kunde hända henne. Dessutom var sexualinformationen i skolan usel. Om hon hade valt att behålla barnet hade det inte varit en konstig sak i det lilla samhället där många får barn tidigt. Petra konstaterar att föräldrarnas stöd är viktigt, vilket beslut man än fattar. Hennes mamma hjälpte till och la ingen skuld på dottern. Petra ler och säger skämtsamt att hennes mamma nog hade blivit mer arg om hon behållit barnet. - Hon var så cool och borde kanske ha varit mer aggressiv. Jag vet faktiskt inte än i dag vad hon kände och tyckte. Pappa sa inte så mycket, men när jag kom hem efteråt kramade han om mig. Hur ser du på aborter i dag? - Aborter är en bra lösning i vissa situationer. Tänkte du att du tog bort ett liv? - Absolut. När det just hänt och det var över då var jag ledsen. Och när jag hade de jobbiga värkarna tänkte jag att det här ska jag ha, det är rätt åt mig. Fotnot: Petra heter egentligen något annat.