I slutet av januari togs Hope om hand. Då hade han under flera månaders tid gått runt ensam på gatorna i byn och ätit rester. Foto: African Children's aid education and development fI slutet av januari togs Hope om hand. Då hade han under flera månaders tid gått runt ensam på gatorna i byn och ätit rester. Foto: African Children's aid education and development f
I slutet av januari togs Hope om hand. Då hade han under flera månaders tid gått runt ensam på gatorna i byn och ätit rester. Foto: African Children's aid education and development f
Tvåårige Hope ansågs vara häxa och blev utstött av sin familj innan han räddades av den danske hjälparbetaren Anja Ringgren Lovén. Foto: Dinnödhjälps FacebookTvåårige Hope ansågs vara häxa och blev utstött av sin familj innan han räddades av den danske hjälparbetaren Anja Ringgren Lovén. Foto: Dinnödhjälps Facebook
Tvåårige Hope ansågs vara häxa och blev utstött av sin familj innan han räddades av den danske hjälparbetaren Anja Ringgren Lovén. Foto: Dinnödhjälps Facebook
Hope var allvarligt sjuk, utmärglad och uttorkad när han räddades. Foto: African Children's aid education and development fHope var allvarligt sjuk, utmärglad och uttorkad när han räddades. Foto: African Children's aid education and development f
Hope var allvarligt sjuk, utmärglad och uttorkad när han räddades. Foto: African Children's aid education and development f
Senaste gången Anja var nere i Nigeria och träffade Hope. Efter att den här bilden har tagits har Hope blivit utskriven från sjukhuset. Foto: African Children's aid education and development fSenaste gången Anja var nere i Nigeria och träffade Hope. Efter att den här bilden har tagits har Hope blivit utskriven från sjukhuset. Foto: African Children's aid education and development f
Senaste gången Anja var nere i Nigeria och träffade Hope. Efter att den här bilden har tagits har Hope blivit utskriven från sjukhuset. Foto: African Children's aid education and development f
Hope har tillfrisknat och är nu de andra barnens favorit. Foto: African Children's aid education and development fHope har tillfrisknat och är nu de andra barnens favorit. Foto: African Children's aid education and development f
Hope har tillfrisknat och är nu de andra barnens favorit. Foto: African Children's aid education and development f
Efter en månad på sjukhus blev Hope utskriven och mår nu betydligt bättre. Foto: Dinnödhjälps FacebookEfter en månad på sjukhus blev Hope utskriven och mår nu betydligt bättre. Foto: Dinnödhjälps Facebook
Efter en månad på sjukhus blev Hope utskriven och mår nu betydligt bättre. Foto: Dinnödhjälps Facebook

Hope, 2, lämnades att dö – räddades av Anja

Publicerad

Bilderna på den tvåårige pojken Hope, som blivit utstött av sin familj och lämnad att dö på gatan, gjorde miljontals människor förtvivlade.

Hope, som anklagades för att ha häxkrafter, räddades av den danska välgörenhetsarbetaren Anja Ringgren Lovén, 37 - och nu, efter en månad, har han äntligen skrivits ut från sjukhuset.

– Han ler hela tiden och ger de andra barnen high-fives. Det är fantastiskt, säger Anja.

"Tänk på de svältande barnen i Afrika."

Precis som många andra fick Anja Ringgren Lovén, 37, höra just den frasen, där hon växte upp i Danmark på 1980-talet.

Men för Anja kom den att betyda någonting mer än bara: "Ät upp din mat."

– Min tvillingsyster och jag fick alltid höra det där av vår mamma. Det gav mig ett intresse och en vilja att hjälpa barn i Afrika, berättar Anja.

Just nu är hon hemma i Danmark, men den mesta delen av tiden befinner hon sig i Nigeria, där hon tillsammans med sin man David Umem driver välgörenhetsorganisationen DINNødhjælp.

David är kvar nere i Nigeria och för ett par dagar sedan ringde han och berättade att han hade en överraskning.

Anja fick ett sms med en bild på Hope, den tvåårige pojken som en månad tidigare hittades på en gata i en liten by i Nigeria, utmärglad, överlämnad och anklagad för att ha häxkrafter.

– Jag blev så glad att jag fick tårar i ögonen, säger Anja.

Hope hade blivit utskriven från sjukhuset och hade fått komma till Anja och Davids barnhem. Och skillnaden på bilderna som en månad tidigare kablats ut över hela världen var enorm.

Nu är Hope en till synes frisk och glad tvååring.

– Jag kunde inte tro mina ögon, det var så känslosamt att få se bilderna. Det var en seger, inte bara för oss, utan även för människan och mänskligheten, säger Anja.

Lurade sig in i byn

Det var för drygt en månad sedan som hon fick höra talas om Hope för första gången. Till en början trodde Anja inte riktigt på vad hon fick höra.

– Inte en chans, tänkte jag. Ingen i den åldern kan överleva ensam på gatan. Mannen som ringde övertygade oss och bedyrade att det var sant, så vi reste dit direkt, säger Anja.

När Anja och David kommit till byn där Hope bodde var det knappast bara att gå in och hämta honom. Anja berättar hur de fick spela teater - och låtsas vara pilgrimer - för att ha en chans att rädda Hope.

– I byn sålde de hundkött, så vi låtsades att anledningen att vi kommit var för att vi ville smaka. Det var vår ursäkt för att komma dit.

Bredvid gatan såg de Hope.

– Hela min kropp blev iskall. Jag var chockad för då förstod jag att det verkligen var sant. Han såg ut att vara mer död än levande, säger Anja.

För att kunna komma nära Hope började hon att prata med hundköttsförsäljaren och låtsas som att hon var intresserad av träden runtomkring. Tillsammans gick de runt på gatorna och när de var framme hos Hope, stannade de till.

– Då tittade jag på honom och sa: Åh, den här pojken ser ut att behöva mat och kex. Vem tar hand om honom? Det hade inte gått att göra på något annat sätt, det hade varit för farligt om de hade förstått att vi åkt dit bara för att rädda honom.

"Hade kunnat vara min son"

Anja och David lyckades få med sig Hope därifrån. Ett av de tuffaste räddningsuppdragen som Anja varit med om, säger hon.

– Om han dog i bilen på väg därifrån, så skulle han åtminstone kunna få en värdig begravning. Jag ville inte att han skulle tvingas att dö i byn. Under hela tiden tänkte jag när jag tittade på Hope: Det här hade kunnat vara min egen son, jag relaterade eftersom min son är ungefär lika gammal. Det var så känslosamt.

Hope överlevde färden från byn och lades in på sjukhus med allvarliga skador. Han hade mask i magen och hans hjärta orkade knappt slå.

– Första veckan bad vi för att pojken skulle överleva. Han var så svag så vi visste inte ens om hans kropp skulle orka medicinen. Han var väldigt, väldigt sjuk.

Efter en vecka började Hope sakteliga må allt bättre. Hans mage började fungera och han började äta.

– Han har gått upp massor i vikt. Nu är han en fet bebis, säger Anja och skrattar.

"Jag ser mig inte som en hjälte"

När hon berättar om sin drivkraft återkommer Anja till sin mamma, som arbetade på ett ålderdomshem i 25 år. Hon var Anjas inspiration och föredöme.

– Hon sa hela tiden: "Vi måste ta hand om varandra och vi måste ta hand om de gamla, för någon dag kommer vi förhoppningsvis alla att bli gamla". Att värna för andra har kommit så naturligt för mig, just för att jag blev uppfostrad så. Jag ser mig inte som en hjälte, jag följer mitt hjärta och gör det som jag tror att alla hade gjort om de varit i min situation.

När Anjas mamma dog i lungcancer lämnade det henne med frågor som hon sökte svaren på. Och för fem år sedan lämnade hon sitt vardagliga liv som butikschef hemma i Danmark, och reste till det lilla landet Malawi i södra Afrika.

– Mammas död tog väldigt hårt på mig och jag bestämde mig för att de där barnen som hon alltid pratade om - jag ska åka dit och försöka hjälpa dem. När jag kom till Malawi hade jag alla mammas historier i huvudet och jag hade läst massa böcker om allt från aids och tyfus till varför människor svälter. Jag trodde att jag var förberedd, men när jag bodde med en fattig familj i Malawi blev det en väckarklocka - det är en stor skillnad mellan kunskap och att känna hur det är, känna det mot sin kropp. Där och då bestämde jag mig för att starta en egen NGO (icke-statlig organisation).

"Jag blev förkrossad"

2008 såg Anja en dokumentär om hur vissa barn i Nigeria blir utstötta och anklagade för att ha häxkrafter.

– Min mamma berättade aldrig om att barn beskylldes vara häxor. Allt hon berättade om var fattigdom, svält och aids. Jag blev förkrossad när jag såg hur barnen torterades.

Där och då bestämde Anja sig. DINNødhjælp skulle till en början fokusera på Nigeria och på barnhemmet som Anja och David nu driver bor för tillfället 34 barn.

– Alla har torterats. Alla har anklagats för att vara häxor. Alla har varit i ungefär samma skick som Hope, ja, några har till och med sett ännu värre ut, säger Anja och berättar om en pojke som, när han hittades, hade blivit yxhuggen i huvudet.

Det är på det barnhemmet som Hope nu bor - och där han har blivit en favorit bland de andra barnen.

– De slåss om att få ta hand om honom och att få sova tillsammans med honom, säger Anja.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst idag