Unik. Att Tina- Håkan skulle få heta just det var inte självklart. I slutändan var det Högsta Domstolen som gav sitt godkännande - det första i sitt slag i Sverige. Foto: Privat
Unik. Att Tina- Håkan skulle få heta just det var inte självklart. I slutändan var det Högsta Domstolen som gav sitt godkännande - det första i sitt slag i Sverige. Foto: Privat

Tina-Håkan lever både som man och kvinna

Publicerad

57-årige Tina-Håkan säger inte genast ja till att ställa upp på en intervju. Han tycker att han flera gånger har uttalat sig om hur det känns att vara transvestit, om vad det innebär för honom i vardagen och hur omgivningen reagerar. Men för att hjälpa andra som kan vara i samma situation så pratar han med Kvällsposten.

- Man kan säga att jag är glad över att själv få leva som den jag är i dag. Men att ständigt återgå till det som varit, känns inte längre så meningsfullt för min del.

- Fast om det kan hjälpa någon annan är det förstås bra. För jag kan hålla med om att det inte ännu är normaliserat att vara en person som överskrider könsgränserna, säger han.

"Många har svårt"

Vi är överens om att samhället inte ännu fullt ut accepterat den grupp han bevisligen är en del av - människor som föds som ett kön men som samtidigt har behov av att socialt ingå i den andra könstillhörigheten.

- Även om det i dag fått en viss acceptans i lagen så vet jag ju så väl att många har svårt att ta det till sig.

Han nämner just rätten att få bära vilket namn man vill, oavsett kön, som något positivt.

- Nu väntar jag bara på att personnummer också ska bli könsneutrala, säger han.

Tina-Håkan avböjer att vi träffas hemma hos honom och familjen i villan i Malmö. Vår mötesplats blir i stället på Katrinetorp utanför stan, där han brukar promenera med Asta, den 14 månader gamla leonbergern.

Hans stil är typiskt alldagligt manlig. Röd poplinjacka, svart t-shirt, enfärgade byxor, sandaler. Det finns ingenting utmärkande kvinnligt över honom denna soliga söndag.

Vilket bara är en tillfällighet förklarar han.

- Jag hade lika väl kunnat komma i kjol. Det händer faktiskt att jag går till jobbet också som kvinna numera. Det beror helt på hur jag känner mig, säger han.

Hästsvans på ryggen

Han har förstås en hästsvans som hänger virad på ryggen. Men det har ju å andra sidan väldigt många män, inklusive Anders Borg.

- Men jag har mer hår än finansministern, säger han och stryker sig över huvudet.

Redan som liten kille förstod Håkan att han inte var som det förväntades av honom. Det var i början av 1960 och han tyckte om att klä sig som en flicka. Han minns första gången någon i familjen "kom på honom".

- Det var min kusin, jag hade strumpbyxor på mig och hade gömt mig under en säng. Jag tror jag var sex år eller nåt sånt.

Gift sedan 30 år

Han ler lite över bilden och fortsätter att berätta om hur han i smyg provade sin mammas kläder lite längre upp i åren. Lillasysterns var för små.

- Då var det kanske mycket en grej om hur jag såg ut och hur det fick mig att känna mig. Men nu ser jag det inte längre som nånting som handlar om kläder eller det yttre.

- I dag ser jag det som en rättighet jag tar mig. Att få vara kvinna vid sidan om att få vara man och ändå vara samma person.

Tina-Håkan är gift med sitt livs kärlek sedan mer än 30 år och paret har fyra barn.

Men det var inte förrän efter 25 år tillsammans med sin fru som han en dag bekände för henne att han hade levt något av ett dubbelliv. Han döljer inte hur plågsamt det hade varit.

- Jag påmindes ofta om att jag bar på denna hemlighet. Att jag inte hade sagt något om det till den människa som står mig allra närmast. Jag kände mig förljugen, smutsig.

- Jag bestämde mig och det fick bära eller brista. Jag var väldigt nervös och var naturligtvis rädd för att min fru inte skulle vilja ha mig mer, säger han allvarligt.

Två garderober

Det är nio år sedan och hans fru är fortfarande den samma. Vi förstår att deras äktenskap inte tagit skada av avslöjandet, snarare tvärtom.

- Jag anstränger mig för att vara en jämställd person, det är något jag tycker är viktigt för både mannen och kvinnan. Jag tror på allvar att ett jämställt par är det lyckligaste, säger han.

Hemma har Tina-Håkan två garderober, en för det kvinnliga och en för det andra. Men han gör ingen stor affär av att ha för mycket varken av kläder, smycken eller smink, låter han oss förstå.

- Fast jag gillar ör-hängen och halsband som dinglar, erkänner han och ser nästan lite generad ut när han visar med handen under örat.

Smink använder han mer av nödvändighet än av lust. Men det blir inga mängder.

- Jag behöver ju inte längre dölja mig så mycket, jag är ju en enda person på ett helt annat sätt nu än förr, förklarar han.

Man kan inte låta bli att tänka på hur svårt det måste ha varit för Tina-Håkan att dölja sin person. Med sina dryga 190 centimeter och 45 i skor har han onekligen synts i sin kvinnliga skepnad.

Han brukar dessutom gärna vilja ha skor med klack.

- Men det måste vara kilklack eller en lite grövre modell, annars får jag så himla ont i fötterna, säger han med en grimas.

"Jag föredrar bikini"

Han tycker inte själv att han förändras i sitt beteende när han går från Håkan till Tina. Hans röst är den samma, hans kroppsspråk också. Utom på ett sätt.

- Jag sitter annorlunda, det gör jag, säger han konstaterande.

- Och min fru tycker att jag är mer verbal som Tina.

Nu väntar sommaren och en ny badsäsong. Gör Tina-Håkan som undertecknad och spanar efter ny baddräkt kan man undra.

Han skrattar.

- Jag föredrar bikini. Men jag brukar sällan vara på stranden, vi har en pool hemma. Och provhytter har jag svårt för, säger han.

Den tillgivna hunden Asta får en rejäl kramning, och Tina-Håkan lovar att de snart ska gå den vanliga promenaden. Jag frågar om han brukar träffa människor som honom själv.

Han tittar fundersamt på mig innan han svarar.

- Alla människor är olika och ingen kan vara sig själv till hundra procent. Som jag? Ja, jag tror nog att alla människor är lite som jag, mer eller mindre.

Och det låter klokt.

Eva Sternäng
Eva Sternäng

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag