MINK PÅ RYMMEN. Den fångas in av Lina Eliasson, minkfarmare i fjärde generationen på Listerlandet i Blekinge. Landets minkfarmare är trötta på 30år av hot, skadegörelse och trakasserier. De hävdar att deras minkar mår bra, och beviset är att skinnen bedöms som bland de bästa i världen. Djurrättsaktivist dömdes för olaga hot, ofredande, skadegörelse och mordbrand. Åtta av hotbreven hade han skrivit med sitt eget blod. Foto: Martin von Krogh
MINK PÅ RYMMEN. Den fångas in av Lina Eliasson, minkfarmare i fjärde generationen på Listerlandet i Blekinge. Landets minkfarmare är trötta på 30år av hot, skadegörelse och trakasserier. De hävdar att deras minkar mår bra, och beviset är att skinnen bedöms som bland de bästa i världen. Djurrättsaktivist dömdes för olaga hot, ofredande, skadegörelse och mordbrand. Åtta av hotbreven hade han skrivit med sitt eget blod.  Foto: Martin von Krogh

Terror – vardagsmat för minkuppfödare

Publicerad

LISTERLANDET. Hot om våld, mordbrand och ond, bråd död är vardagsmat.
Dussintals vanliga laglydiga svenska familjer är utsatta för terror.
De tillhör varken extrema politiska eller religiösa grupper.
De föder upp minkar.

De senaste veckorna har det varit flera attacker mot minkfarmer. På en farm utanför Skara släpptes 1 500 minkar ut. En vecka senare bröt sig djurrättsaktivister in på en farm i Skåne och kastade färg på ett 1000-tal minkar. I förra veckan greps en 22-årig man och en 21-årig kvinna när de tagit sig in på den tidigare drabbade farmen i Skara.

I januari dömdes en 22-årig djurrättsaktivist till tre och ett halvt års fängelse för olaga hot, ofredande, skadegörelse och mordbrand riktad mot 53 personer.

En av dem är Elsa Eliasson, 72.

I augusti förra året fick hennes son Håkan ett handskrivet brev till bostaden på Listerlandet i Blekinge.

– I det hotades mina barn, min fru, jag själv och mina föräldrar till livet. Det stod att vi är "legitima mål för kampen", berättar Håkan Eliasson.

I ett PS hade 22-åringen lagt till "Hälsa din döda mor".

Men Elsa Eliasson är i högsta grad i livet och jobbar fortfarande på minkfarmen som hennes svärfar startade 1951. Sysslorna gör hon gärna tillsammans med barnbarnet Lina, fjärde generationen minkfarmare.

– Det är en livsstil. Det är bara mink som gäller för oss, säger Håkan Eliasson.


Halvön Listerlandet utanför Sölvesborg i Blekinge har en tradition av jordbruk och fiske, som på 1920-talet fick tillskott av minkuppfödning. Foder till minken fanns i slaktavfall och fiskrens.

För 50 år sen fanns 1500 minkuppfödare i Sverige. Nu är antalet nere i 60-70 stycken. Detta trots att minkuppfödning har varit mycket lönsamt de senaste åren.

Orsaken stavas: terror.

Enligt Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund utfördes 341 allvarliga attentat mot svensk pälsindustri mellan 2003 och 2010. Det är tre gånger fler än i Spanien, som ligger på andra plats. I Danmark som har 20 gånger fler farmer än Sverige polisanmäldes bara åtta brott under samma tid.

– Sverige har blivit en fristad för djurrättsaktivister. Det har inte varit något mothugg, säger Johan Dalén, vd i Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund.


Bilden av att
minkfarmer är fulla av skadade och sjuka djur har spridit sig. Men den stämmer inte, enligt länsstyrelsen i Blekinge som sen 2010 gjort oanmälda besök på i stort sett alla minkfarmer på Listerlandet.

– Minkfarmarna följer den lagstiftning vi har i Sverige. Och andelen skadade djur som vi hittat är 0, 065 procent, säger Maya Solvik, djurskyddshandläggare på länsstyrelsen.

Skinnen från svenska minkfarmare rankas i toppklass på Kopenhagen Fur, den största pälsauktionen i världen. Och ju bättre djurhållning, desto finare skinn.

– Trivs minken får den bättre päls, trivs den inte, blir pälsen matt och då tjänar vi inte pengar, säger Håkan Eliasson.

Han har 3000 avelshonor och 800 avelshannar på sin farm. De parar sig i mars, och i maj föds valparna, i genomsnitt fem i en kull.

– Varje tid har sin tjusning, men det är väldigt mysigt när de får valpar och det piper i lyorna, säger Camilla Eliasson, Håkans fru.

När valparna är åtta veckor gamla skiljs de från modern och placeras två och två i burarna.

Ståltrådsburarna har en lya med halm längst fram där minkarna sover det mesta av dygnet. Burarna står på rad i så kallade skugghus, öppna hus som består av ett tak på stolpar.

– Det är födan, aveln och skötseln som är avgörande för hur fin pälsen blir, säger Håkan Eliasson.

Hans tre barn har till uppgift att sköta trippelvaccinering av minkarna. Alla 19 000 valpar ska skyddas mot lunginflammation, diarré och botulism. Det finns en speciell sjukavdelning där varje patient får en egen journal.

I Sverige avlas på minkar med lugna temperament. Och minkarna blir inte rädda när jag närmar mig. Nyfikna nosar sträcks fram.

De är oerhört vackra djur och det är svårt att slita sig från burarna. Jag går runt i flera av Håkan Eliassons 60 skugghus. Han har vita, svarta, bruna och silverfärgade minkar.

Många av minkarna ligger tätt hoptryckta i lyan och sover. De som inte sover är i ständig, nyfiken rörelse.
Enligt Johan Dalén är det stor skillnad mellan vild mink och minkar som är uppfödda i bur.

– Den farmade minken tycker om trånga utrymmen. Forskning i Danmark har visat att den inte mår bättre av större burar. Däremot av så kallade berikningar.

Längst in i buren finns en hylla där de gillar att ligga. Och så har de en plastleksak och halmen att pyssla med.

Allt detta får ett abrupt slut i november, när den så kallade pälsningen sker.

En avlivningsvagn förs in i husen. En och en lyfts minkarna ner i en behållare med koldioxid. Det tar 14 sekunder för dem att bli medvetslösa. Ett par minuter senare dör de.

– Tusen djur om dagen avlivar vi. Pälsen tas av maskinellt, helst samma dag. Det tar tre veckor, sju dar i veckan, att avliva 19 000 djur, säger Håkan Eliasson.

Han ser inte helt bekväm ut när jag frågar hur det känns.

– Vi har en kille ansvarig för avlivning. Men det händer att jag gör det. Det är inget man tänker på. Vi behandlar djuret med respekt, men efter avlivningen ser man dem inte på samma sätt som djur.

Då är det en päls. En päls man som minkfarmare har skördat och får 600 kronor för.

Minkkroppen förvandlas
till biogas och pälsen går vidare till den stora auktionen i Köpenhamn 15-17 december. Det mesta säljs till Kina, där efterfrågan på minkpäls är mycket stor.

19 000 pälsar för 600 kronor stycket blir nära 12 miljoner i inkomst för Håkan Eliassons farm, som är något större än genomsnittet. Skördetiden i november är avgörande för farmens fortlevnad, resten av året består bara av utgifter.

Därför sker attentaten just i november. Släpper man som djurrättsaktivist ut minkarna, eller sprejar deras päls med färg, blir farmaren lottlös.

– Att få färg på pälsen påverkar nog inte minkarna. Men det är inte bra för djuren att bli utsläppta. De är vana vid att bo i bur, så de svälter ihjäl eller blir ihjälkörda, säger Maya Solvik vid länsstyrelsen i Blekinge.

Medan svenska minkfarmare behöver lägga en stor del av inkomsten på larm, övervakningskameror, vakthundar och bevakningsbolag kan de på andra sidan Öresund bara casha in.


Danmark är världens
största producent av minkskinn. Exporten står för 10 miljarder danska kronor, en procent av landets bnp. De 1 400 farmerna besöks av skolbarn, erbjuder praktikplatser och har öppna hus för allmänheten.

Håkan Eliasson gör en grimas när Danmark kommer på tal. Danmarks framgång i skuggan av problemen i Sverige är bitter att tänka på.

– Det är rekordpriser på minkskinn just nu. En lönsamhet i branschen som vi aldrig sett förut. Och efterfrågan överstiger väsentligt tillgången. Vi skulle kunna vara fyra gånger så många minkfarmare i Sverige, säger Johan Dalén.

I stället har antalet minskat drastiskt. Av dem som är kvar har 55 procent utsatts för attacker av djurrättsaktivister.

För Håkan Eliasson, hans hustru Camilla, hans mor Elsa och döttrarna Lina och Lisa hände det i augusti 2011.

– Vi fick ett brev hem. Barnen var hemma när jag sprättade upp det. Vi var kartlagda med namn och födelsenummer hela familjen. De skrev att de skulle spränga huset. I brevet stod ordet "Mördare" med stora bokstäver, säger Håkan Eliasson.

Den 22-årige man som dömdes till fängelse för hoten mot 53 minkfarmare och andra som arbetar med djur och päls hade skrivit ordet med sitt eget blod.

Även Jörgen Martinsson, dåvarande vd för Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund, och hans sambo fick brev skrivna i blod.

Budskapet var "VILL DU DÖ" och "JÄVLA AS".

– Jag var ständigt hotad i fem års tid. Man la ut mitt namn och foto på internet och uppmanade till att skada mig och min familj. Det handlade om hot om fysiskt våld, att bränna ner hus och mordhot, säger Jörgen Martinsson, som i dag är klubbdirektör för det allsvenska fotbollslaget Mjällby på Listerlandet.


Nu har minkfarmarna
fått nog. I 30 år har de hukat under attackerna från djurrättsaktivister. Många har känt sig rädda och utsatta, och legat lågt med hopp om att terrorn ska försvinna.

– Men det har visat sig inte fungera. Nu vill vi vara mer öppna med vad vi gör och visa hur verkligheten ser ut, säger Johan Dalén.

Han vill att polisen ska ha en särskild brottsrubricering för attackerna från djurrättsaktivister och en central enhet som utreder dem på nationell nivå.

– Man har rätt att inte tycka om det vi gör. Men inte att gå därifrån till hot. Jag är ingen djurplågare. Jag sköter mina djur så gott jag kan så länge vi har dem, säger Camilla Eliasson.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag