Springer långlopp till döda dotterns ära

Publicerad

Johan Reberg, 47, i Furulund förlorade sin dotter Lisa i en tågolycka 2009.

Nu ska han springa 25 mil genom Sahara för att samla in pengar till hennes minne.

– När det känns tungt brukar jag säga åt henne att blåsa i ryggen, säger han.

Sommaren 2009 knackade polisen på familjen Rebergs dörr med det ofattbara beskedet. Familjen 14-åriga dotter Lisa hade förolyckats i en tågolycka.

– Jag brukar beskriva det som att någon hade tryckt sin hand genom min bröstkorg, tog mitt hjärta och sedan kramade så mycket det gick, säger han.

Från en sekund till en annan hade livet förändrats för alltid.

– Där och då gjorde det fruktansvärt fysiskt ont. En smärta som jag inte trodde att sorg kunde göra.

Men mitt i det känslomässiga mörkret fanns också ljuspunkter. Vänner och bekanta, människorna runtom. De som inte backade utan vågade möta familjen i deras sorg.

– Ord faller platt när du har förlorat ett barn. Det handlar om någon som vågar möta din blicka eller lägga en hand på din axel. Det är närvaron man behöver, säger han.

Och mitt i kaoset hittade han också en annan terapiform. En som inte krävde några ord.

– Det var en kamrat som tog med mig bara veckor efter att det hade hänt och så sprang vi.

Ett sätt att bearbeta

Johan kände hur han mådde bättre. Att den fysiska aktiviteten även påverkade honom psykiskt. Löpningen blev ett sätt för honom att försöka bearbeta.

Och det fanns en medicinsk förklaring. Vid trauma sjunker halten serotonin, som motverkar depression.

– Jag har fått förklarat för mig att i ett sådant här läge fungerar hjärnan lite som ett durkslag serotoninet rinner bara ur, men vid motion fylls det på.

Sedan hösten 2011 har han föreläst en del om det som hände. En av de sakerna han trycker hårt på är acceptans.

– Så länge du inte accepterar det som har hänt så krigar du mot någonting du inte kan förändra. Det är ett krig du aldrig kan vinna.

Johan tror att det tog honom ett år att själv komma till den punkten där han faktiskt hade accepterat vad som hänt. Och även om han accepterat kommer det ändå aldrig riktigt sjunka in. Det handlar mer om att lära sig leva med det, säger han.

– Man kan aldrig förstå, det är så fel ordning. Man ska inte överleva sina barn.

Svårt att förlika

Men han säger också att han mår bättre nu än han någonsin gjort tidigare. En känsla som han till en början hade svårt att förlika sig med.

– Jag berättade det för en kvinna och då tog hon mig på armen och sa: Du ska inte ha dåligt samvete, det är Lisas gåva till dig.

Johan säger att han har lärt sig att leva i nuet på ett helt annat sätt än tidigare.

– Det var också något som Lisa var väldigt bra på.

Löpningen har blivit en slags terapi. Det är där han sorterar sina tankar och skriver sina föreläsningar. Med åren har loppen blivit längre och allt mer krävande.

På söndag inleder han de 25 milen genom öknen med nio kilo packning. Loppet, Marathon Des Sables, är världens längsta maraton.

– Det är inte frågan om jag kommer få blåsor och skavsår utan när.

Under loppet samlar han även in pengar till Läkare utan gränser till minne av sin dotter.

– Lisa pratade ofta om att hon ville bli barnläkare. Hon hade ett socialt patos och någonstans tror jag att hon hade kommit att jobba för läkare utan gränser, säger han.

Det är med skräckblandad förtjusning han ger sig ut bland sanddynorna.

– Det korta svaret på frågan varför är: För att jag kan, säger han.

Och Lisa kommer förstås att vara med.

– Hon är alltid med. Det är hon som blåser mig i ryggen.

Helena Sjögren
Helena Sjögren

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag