Tennisveckan i Båstad var populär när Robin Söderling vann turneringen 2011 Foto: STEFAN SÖDERSTRÖMTennisveckan i Båstad var populär när Robin Söderling vann turneringen 2011 Foto: STEFAN SÖDERSTRÖM
Tennisveckan i Båstad var populär när Robin Söderling vann turneringen 2011 Foto: STEFAN SÖDERSTRÖM
Turneringen innehåller mer än bara tennis – bland annat volleybollturneringar mellan Patrick Ekwall och Henrik Lundqvist Foto: FOTOGRAF JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTENTurneringen innehåller mer än bara tennis – bland annat volleybollturneringar mellan Patrick Ekwall och Henrik Lundqvist Foto: FOTOGRAF JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN
Turneringen innehåller mer än bara tennis – bland annat volleybollturneringar mellan Patrick Ekwall och Henrik Lundqvist Foto: FOTOGRAF JENS CHRISTIAN / EXPRESSEN/KVÄLLSPOSTEN

"Helt fruktansvärt – det var sinnessjukt"

Publicerad

BÅSTAD. Swedish Open fyller 70 år.

Men när vi tittar i backspegeln hittar vi inte bara bländande grustennis och legendariska vinnare – utan även vilda kändisfester.

När det var som allra värst? Troligen den 16 juli 2006.

Vi börjar där.

Lars Forssell, 86, sitter vid köksbordet i sitt hus i centrala Båstad. Elva år har passerat, men han minns den där julikvällen som om det vore i går.

– Jag var vansinnig! Alla var tokiga, säger Lars och blir omedelbart rättad av frun Barbro.

– Nej, Lars. Alla var inte tokiga…

Han flinar och ber mig följa med upp på övervåningen, ut på balkongen som ligger alldeles intill sovrummet. Solen träffar oss rakt i ögonen. Det är en underbart vacker dag i Båstad.

– Vi låg här inne och sov. Men plötsligt flög vi upp i sovrummet. Vi kastade oss ut här på balkongen: ”Vad är detta?!”

Lars pekar ner mot grannens trädgård.

– Klockan var tre på morgonen och det var då Fredrik Ljungberg startade sin fest. Där nere. Herregud, det kändes som att allting var på väg att lyfta!

Fredrik Ljungbergs fest höll på till klockan sju på morgonen, enligt Lars ForssellFoto: IMAGO SPORTFOTODIENST / IMAGO/REGIOS24 IMAGO SPORTFOTODIENST

Vi har alltså 70 år av Swedish Open bakom oss och i ungefär lika många år har festlivet i Båstad satt färg på turneringen. Mycket har hänt. Det räcker med att vara i Båstad i 24 timmar för att få höra historier om Zlatan Ibrahimovic och en champagneflaska för 40 000 kronor, om Henrik Lundqvists märkliga irritation på Patrick Ekwall och om tennisstjärnan Mariano Zabaleta som vägrade att åka hem.

Vi återkommer till allt det där.

Först måste vi bara reda ut vad det egentligen var som hände nedanför Lars Forssells balkong den 16 juli 2006.

Spelade samma låt hela tiden

Fredrik Ljungberg stod på toppen av sin karriär 2006 och hade bara åtta veckor tidigare spelat Champions League-final med Arsenal. Det blev hysteri så fort han visade sig på Båstads gator. Under festkvällarna på Pepe’s Bodega skyddades han av livvakter. Och när han bjöd in till efterfest i huset som han hyrt under tennisveckan ville alla så klart komma.

Björn Borg, Mats Sundin och Martin Dahlin var bara några av kändisarna som Lars Forssell såg när han stormade ut på sin balkong mitt i natten den 16 juli.

– Det var helt fruktansvärt vilken fest det var där nere. Enorma högtalare hade de, som stod i trädgården. De måste ha hämtats med från Pepe’s Bodega. Ljudvolymen var extrem!

Lars dotter Kristina bryter in:

– Framför allt var det en låt som de spelade om och om och om igen. Lasse Berghagens ”Han tog av sig sin kavaj”. Och de sjöng med, allt vad de kunde.

– Sen den dagen har min man hatat den låten.

Festen väckte så klart hela grannskapet och protesterna lät inte vänta på sig. Några försökte skrika åt Fredrik Ljungberg från balkongen, men det var tröstlöst. De var tvungna att komma närmare.

Lars ber mig följa med ut på gatan.

– Här ställde vi oss, säger han och går fram till den stora muren utanför huset som Ljungberg hyrde.

– Arkitekten Malmqvist, som bor här uppe, han var argast av alla. Först försökte han ta sig in på festen, men det stod en vakt vid grinden, en riktig best! Då tog han en soptunna och ställde sig på den, så att Ljungberg och de andra skulle se honom. Han skrek och hytte med näven.

Hjälpte det?

– Nej.

Festen hade bara börjat.

Bakom den här muren pågick Ljungbergs fest.Foto: LUDVIG HOLMBERG

En av gästerna, som har bett om att få vara anonym, berättar:

– Vi höll på till efter klockan sju på morgonen. Ljungberg hade ju dragit dit hur mycket folk som helst, en massa tjejer från Pepe’s Bodega. Det var en helt jävla sinnessjuk tillställning. Björn Borg var där, liksom.

– Jag kan förstå om grannarna inte var helt nöjda.

Dagen efter var Lars Forssell fortfarande upp i varv. Han ringde till kvinnan på Båstad resebyrå, Monica hette hon, som hade hyrt ut huset till Fredrik Ljungberg. Lars förklarade för henne exakt vad som hänt och att många grannar var väldigt upprörda.

– Men hon förstod ingenting. Monica sa: ”Va? Men jag hyrde ju ut huset till Fredrik Lundberg, finansmannen?” Det hade blivit något missförstånd där.

Lars skrockar.

– Sen lovade hon att hon skulle få Ljungberg att be oss om ursäkt för festen.

Intresset på väg uppåt

Några hundra meter därifrån håller Christer Hult på med de sista förberedelserna inför årets upplaga av Swedish Open, 70-årsjubileumet.

Han är tävlingsgeneral och har redan lyckats locka hit namn som Björn Borg, Mats Wilander och Ingemar Stenmark – plus några av världens absolut bästa tennisspelare – för att skapa ett rejält drag kring årets turnering. Dessutom är The FO&O och Tommy Körberg inbokade som artister, vilket han är nog med att lyfta fram.

Nu är det bara finliret kvar.

– Men jag har mitt team som jag litar på, så jag behöver inte vara ner och peta i varenda jävla syltburk, säger Christer Hult med ett leende.

Telefonen vibrerar konstant medan vi sitter och pratar inne på Hotel Skansen, alldeles intill Båstads centercourt, men han lyckas på något sätt ignorera den.

– När festandet exploderade i Båstad? Bra fråga. Jag försökte faktiskt ta reda på det för några år sen och det jag kom fram till var att Europas olika börspampar kom till Båstad för att festa och dansa redan på 60-talet, säger Hult.

– Det var innan min tid!

Christer Hult är tävlingsgeneral för Swedish Open.Foto: LUDVIG HOLMBERG

Han har inte några som helst problem med att det festas runt matcherna i Swedish Open, även om det vid något tillfälle gått över styr. Ni kanske minns när Doktor Alban, J-O Waldner och Runar Söaard härjade så vilt på läktaren att en kvartsfinal tillfälligt fick brytas 2005? Hult ser det i stället som någonting som bygger intresset.

De har tre målgrupper, förklarar han:

1) Ungdomarna som kommer hit för att festa på Pepe’s Bodega och eventuellt hinner se någon tennismatch.

2) Tennisfamiljerna som köper biljetter och har en lugn, mysig vecka.

3) Företagsmänniskorna som kommer hit för att jobba och samtidigt passar på att kolla tennis och ta några glas vin.

– Det är nog ganska unikt, att vi kan attrahera så många målgrupper. Men det sker inte av sig själv, vi försöker hela tiden hitta nya sätt att utveckla konceptet, säger Christer Hult.

Hur har intresset för turneringen sett ut över tid?

– 2011 hade vi en rejäl peak när Robin Söderling hade varit framme i final i Roland Garros och sen vann här. Sen har det varit lite lugnare, men nu är vi tillbaka på samma nivå igen. Ser man till hotellbeläggningen är det ett högre tryck än på flera år. Och det är fantastiskt, utan att ha en enda svensk som ligger på topp-100 i världsrankingen.

ALLA VINNARE I SWEDISH OPEN

1948: Eric Sturgess, Sydafrika

1949: Eric Sturgess, Sydafrika

1950: Eric Sturgess, Sydafrika

1951:  Sven Davidson, Sverige

1952: Budge Patty, USA

1953: Budge Patty, USA

1954: Budge Patty, USA

1955: Ham Richardson, USA

1956: Ken Rosewall, Australien

1957: Ulf Schmidt, Sverige

1958: Ashley Cooper, Australien

1959: Luis Ayala, Chile

1960: Luis Ayala, Chile

1961: Ulf Schmidt, Sverige

1962: Manuel Santana, Spanien

1963: Jan-Erik Lundqvist, Sverige

1964: Roy Emerson, Australien

1965: Manuel Santana, Spanien

1966: Aex Metreveli, Sovjetunionen

1967: Martin Mulligan, Australien

1968: Martin Mulligan, Australien

1969: Manuel Santana, Spanien

1970: Dick Crealy, Australien

1971: Ilie Nastase, Rumänien

1972: Manuel Orantes, Spanien

1973: Stan Smith, USA

1974: Björn Borg, Sverige

1975: Manuel Orantes, Spanien

1976: Antonio Zugarelli, Italien

1977: Corrado Barazzutti, Italien

1978: Björn Borg, Sverige

1979: Björn Borg, Sverige

1980: Balasz Taroczy, Ungern

1981: Thierry Tulasne, Frankrike

1982: Mats Wilander, Sverige

1983: Mats Wilander, Sverige

1984: Henrik Sundström, Sverige

1985: Mats Wilander, Sverige

1986: Emilio Sanchez, Spanien

1987: Joakim Nyström, Sverige

1988: Marcelo Filippini, Uruguay

1989: Paolo Canè, Italien

1990: Richard Fromberg, Australien

1991: Magnus Gustafsson, Sverige

1992: Magnus Gustafsson, Sverige

1993: Horst Skoff, Österrike

1994: Bernd Karbacher, Tyskland

1995: Fernando Meligeni, Brasilien

1996: Magnus Gustafsson, Sverige

1997: Magnus Norman, Sverige

1998: Magnus Gustafsson, Sverige

1999: Juan Antonio Marin, Costa Rica

2000: Magnus Norman, Sverige

2001: Andrea Gaudenzi, Italien

2002: Carlos Moya, Spanien

2003: Mariano Zabaleta, Argentina

2004: Mariano Zabaleta, Argentina

2005: Rafael Nadal, Spanien

2006: Tommy Robredo, Spanien

2007: David Ferrer, Spanien

2008: Tommy Robredo, Spanien

2009: Robin Söderling, Sverige

2010: Nicolas Almagro, Spanien

2011: Robin Söderling, Sverige

2012: David Ferrer, Spanien

2013: Carlos Berlocq, Argentina

2014: Pablo Cuevas, Uruguay

2015: Benoit Paire, Frankrike

2016: Albert Ramos-Viñolas, Spanien

"Jag har blivit kär, jag stannar här"

De allra flesta spelarna på ATP-touren har ett gott öga till Swedish Open. Elva år i rad (2002-2012) blev den framröstad som årets 250-turnering.

Christer Hult har haft lång tid på sig att fundera på varför. Han tror det handlar mycket om själva anläggningen.

– Spelarna har tio meter från hotellet till tennisbanan. 50 meter till Pepe’s Bodega och restaurangerna. 50 meter till beachen… det här är ett av få ställen i världen där du inte behöver använda en transportbil under hela veckan.

När jag nämner att det ryktas om att vissa stjärnspelare kommit till Båstad och förlorat medvetet i första omgången, bara för att kunna njuta fullt ut av allting som tennisveckan har att erbjuda, då blir Christer Hult genast allvarlig. Nästan förnärmad.

– Det finns inga professionella spelare som kommer hit för att lägga sig. Anledningen är att spelarna lever på tennisen och de tjänar inga pengar på att lägga sig. De mår som bäst när de vinner, tjänar pengar och kan vara kvar i en tävling.

Han fortsätter:

– Däremot så finns det spelare som har åkt ut tävlingen, som har frågat mig om de kan få stanna kvar i några dagar extra.

En spelare tog det där ytterligare ett steg längre: Mariano Zabaleta, som nämndes tidigare i den här texten. Argentinaren ville aldrig åka hem från Båstad.

– Det är en rolig historia! Han vann hela turneringen och skulle sen vidare till Tyskland för att spela en turnering där. Men på onsdagen veckan efter gick jag ut och åt nere på Hamnkrogen och då hittade jag Zabaleta där! Med en tjej i knät. ”Jag har blivit kär, jag ska stanna här i Båstad”, sa han. ”Jag drog mig ur tävlingen i Tyskland”. Vilken kille!

Förberedelserna pågår inför 70-årsjubileumet.Foto: LUDVIG HOLMBERG

En flaska för 300 000 kronor

Fredrik ”Fegge” Olofson har om möjligt ännu bättre insyn i exakt hur bra tennisstjärnorna trivs i Båstad.

Han är grundaren till Pepe’s Bodega. Han har sett i princip varenda fest här sen 1991, när nattklubben öppnade, och han har bra kontakt med en rad spelare på touren.

– De älskar verkligen det här. De kan skriva meddelanden på Facebook när de är ute i världen: ”Åh, jag vill bara till Båstad nu!”

Och spelarna hänger här under turneringen?

– Ja, varje kväll har vi minst fyra-fem bord med tennisspelare på vår restaurang Papas. Även de som gått vidare i turneringen står och dricker på några öl. De kanske inte är här tills vi stänger, men de gillar att hänga här på kvällarna. De relaxar.

Pepe’s Bodega var bara 19 kvadratmeter stort när det öppnade. Mycket har hänt sen dess. I dag finns det dubbla restauranger och en sprillans ny takterass i komplexet, som ligger alldeles nere vid vattnet.

”Fegge” Olofson sätter sig ner vid ett av bordet på Papas, den mer exklusiva av de två restaurangerna. Han har både dator och en lunta papper i famnen. Precis som Christer Hult har han bråda dagar just nu.

– Vi har i stort sett en större fest varje kväll och det är samarbeten med olika profiler, företag, dj:s och andra nattklubbar.

– 60 procent av vår årsomsättning ska ske nu, under 17 dagar. Vi måste öka steglängden.

Han känner, liksom som Hult, att intresset för tennisveckan är på väg uppåt igen.

– Det är lite som Doktor Alban sa: ”Allt som är hett svalnar”. Och Båstad svalnade lite efter 2011. Det var då det var som värst med champagnehysterin också, det har gått lite ur mode nu. Vi känner att det finns en rennäsans.

Vad kostar er dyraste flaska?

– Den dyraste vi har sålt är en flaska för 300 000 kronor.

Zlatans fest med Novak Djokovic

Även om man inte har varit på Pepe’s Bodega har man troligtvis hört talas om det. Stället är minst sagt mytomspunnet. Direkt efter att Sverige vunnit VM-guld i handboll 1999 kunde man till exempel höra spelarna sjunga, i segeryran inne på planen: ”Det är fest på Pepe’s Bodega, glöm aldrig det!”

”Fegge” Olofson skrattar.

– Det var deras första tanke direkt efter ett VM-guld! Ja, då har vi väl lyckats på något sätt.

Vad är nyckeln till er framgång?

– Framför allt är det att vi har lyckats binda upp sportkillarna. Och det är mycket tack vare beachvolleybollturneringen – ”Pepe’s Bodegas Beach Trophy” – som vi kör för 24:e året nu.

Tomas Brolin, Martin Dahlin, Henrik Larsson, Mats Sundin, Jens Byggmark, Jon Olsson, Jonas Jerebko och bröderna Lundqvist är några av stjärnorna som har varit med och spelat beachvolleyboll. Stämningen? Oftast väldigt god. Men inte alltid.

Tv-profilen Patrick Ekwall kan vittna om det.

– Det finns klassiska matcher där jag, med mitt lag, har slagit bröderna Lundqvist i final två år i rad, efter att de haft matchbollar. Sen dess har de inte ställt upp. ”Henke” är fortfarande lite sur över detta. På riktigt alltså!

Ekwall skrattar.

– Han är ju en vinnare, men där fick han gummiarm.

Vad är det som gör beachvolleyturneringen så speciell?

– Egentligen är det ju inte speciellt alls. Det är usel beachvolleyvoll, det är det sämsta som någonsin setts. Men det har varit en sätt att samla alla på ett och samma ställe, under dagtid. Och sen är det av tradition den i särklass bästa festen, beachvolleybollfesten. Den skojar du inte bort.

Det finns otaliga historier om festkvällarna på Pepe’s Bodega. Den mest kända är kanske den om hur prins Carl Philip och hans Sofia fann varandra och bytte telefonnummer inne i VIP-delen ”Kristallrummet”. Många minns också den (kraftigt uppförstorade) nyheten om att Christian ”Chippen” Wilhelmsson skurit sig blodig inne på Pepe’s Bodega, efter att ha gått rakt in i DJ-båset. I själva verket handlade dock det bara om ett mindre sår på ankeln.

När jag ber ”Fegge” Olofson bjuda på några minnesvärda historier blir han tyst i exakt 14 sekunder. Sen säger han:

– För några år sen fick vi in både Zlatan Ibrahimovic och Novak Djokovic vid ett bort i ”Kristallrummet”. Killen vid bordet bredvid beställde då – två minuter senare – in en trelitersflaska Cristal för 40 000 kronor. Det tyckte vi var lite kul, för gästen hade råd med det. Men han hade aldrig köpt den om det inte vore för Zlatan och Djokovic.

Han försökte få deras uppmärksamhet?

– Precis, det var taktik från hans sida.

Zlatan och DjokovicFoto: CHRISTOPHE SAIDI / AP FFT POOL

”Fegge” fortsätter:

– Sen var det en hjälte från VM 1994 som satt inne i vårt personalrum och räknade mynt, dricksen, hela natten. Han satt där till klockan sex på morgonen och gjorde små mynthögar tillsammans med personalen. Det tyckte han var kul.

Varför gjorde han det?!

– Det kanske var så att han var intresserad av en av tjejerna som jobbade här. Jag misstänker att det var så, för hon kunde inte gå förrän hon var klar.

Grannarnas sluga plan

Fredrik ”Fegge” Olofsson tar sina grejer och smiter upp på ovanvåningen av Pepe’s Bodega. Förberedelserna inför de 17 hektiska dagarna fortsätter. Tennisveckan ligger runt hörnet och nya klassiska historier ska skapas i Båstad – samtidigt som nya vinnare ska koras uppe på tennisbanorna uppe hos Christer Hult.

Men innan vi rundar av måste vi reda ut en sista sak: Fick Lars Forssell någonsin en ursäkt från Fredrik Ljungberg? Monica på turistbyrån lovade ju det.

– Nej, han kom aldrig och bad om ursäkt. Men det är skit samma, säger Lars.

– Vi grannar kom i alla fall överens om vad vi skulle göra ifall Ljungberg skulle ställa till med en ny fest. Då skulle vi ta fram vattenslangarna och spruta över muren, så att de blev helt blöta där inne.

Han ler belåtet.

– Men det har varit lugnt sen dess.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag