Cibicki firar segern mot Halmstad. Foto: PETTER ARVIDSONCibicki firar segern mot Halmstad. Foto: PETTER ARVIDSON
Cibicki firar segern mot Halmstad. Foto: PETTER ARVIDSON
Tiden i Jönköping var viktig för Cibicki. Foto: TOBIAS NYKÄNENTiden i Jönköping var viktig för Cibicki. Foto: TOBIAS NYKÄNEN
Tiden i Jönköping var viktig för Cibicki. Foto: TOBIAS NYKÄNEN

Cibicki om stämpeln: "Tycker det är trams"

Publicerad

Från frysboxen och utlånad till hyllad hjälte och uppskattad.

Pawel Cibicki drömmer om fortsatt leverans i MFF följt av U21-EM, Champions League och ett kontrakt i en större liga.

Hur han ska ta sig dit? Helst med båt, tåg eller bil.

– Jag är livrädd varje gång jag ska flyga, säger den pånyttfödda anfallsstjärnan.

En klackassist, en cykelspark och en välplacerad boll i krysset mot Halmstads BK har gjort Pawel Cibicki till en av allsvenskans hetaste spelare. Hyllningar strömmar in från så väl experter som supportrar, lagkamrater och motståndare.

Det är en sak att vara ordinarie i en nykomling och göra mål när du har en fri roll där du får utrymme att glänsa.

Det är en helt annan sak att slå sig in i startelvan i Sveriges för tillfället bästa klubb och bli en nyckelspelare.

Trots fjolårets succé i Jönköpings Södra fanns de som tvivlade inför återkomsten till MFF. 

Pawel Cibicki var inte en av dem.

– Även när jag satt på bänken i U21-matcherna i Malmö visste jag vad jag kunde. Jag kanske inte är världens bästa fotbollsspelare eller något sånt men jag visste att jag håller på denna nivån, det kände jag alltid.

Det såg länge ut som att den succé Pawel Cibicki gjort i först Jönköpings Södra och nu i MFF aldrig skulle bli verklighet. Sommaren 2014, precis före MFF:s första Champions League-äventyr, var anfallaren nära att skriva på för holländska Groningen. Han nobbade i sista stund. 

Varför?

– Jag kan ställa mig den frågan än i dag. Det finns inget ordentligt svar på varför. Jag gick på vad som kändes bäst för mig och tänkte ”vafan, jag är inte klar, jag är inte ens en startspelare här, ingenting. Vad skulle säga att jag blir det där?” Jag valde tryggheten. Jag ville försöka bli en startspelare här och sen kanske dra.

"Det var en risk man tog"

Hur mycket ångrade du dig i efterhand när du hamnade i Åge Hareides frysbox?

– Jag ångrade mig faktiskt ingenting. Det året jag valde att stanna så spelade var det Champions League och jag fick spela. Då kändes det bra. Sen, det är klart att ett år senare var det inte så bra men då var allt redan glömt. Jag tycker ändå att jag började bra det året också men helt plötsligt blev det som det blev.

Och det som blev var att Åge Hareide petade Pawel Cibicki – och det rejält. Utlåningen till Jönköping Södra var därför välbehövlig. Men inte helt självklar.

– Det är klart, det var en risk man tog som fotbollsspelare. Om jag inte lyckats där, vad hade hänt då? Hur går jag vidare då? Men det kändes bra från första början. Jimmy Thelin kom ner och träffade mig och allt kändes bra. Jag hade fler lag i allsvenskan och jag kunde ha stuckit till toppklubbar i Polen men Jönköping kändes bäst.

Ett av få fina tillfällen mellan Pawel Cibicki och Åge Hareide.Foto: ULF RYD

Det är ganska djärva val du har gjort. Först nobba Groningen och sen lånas ut till en nykomling?

– Det är jättesmå marginaler. I fotboll handlar det mycket om tur. Du kan vara hur bra som helst men har du inte den lilla biten tur så blir det svårt. Det är klart att det är gambling men jag hoppade på båten när Jimmy Thelin förklarade hur han ville använda mig.

Hyllar Jimmy Thelin

Just Jimmy Thelin, Jönköpings tränare, har betytt mycket för Cibicki.

– Det han gör nu är bara början på en stor karriär, det kan jag lova. Det han gör med Jönköping är det inte många som skulle klara. Jag har sett deras tre matcher i år och de har varit överlägsna i stort sett hela tiden. Att de inte fått poängen med sig är en annan femma men de tror verkligen på sitt spelsätt. Jimmy kör sitt race oavsett vad alla andra tycker. Det ger utdelning och de kommer etablera sig, garanterat, i allsvenskan. Jag tror att det är en tidsfråga innan han hamnar i en storklubb.

I Sverige?

– Större i allsvenskan till att börja med och sen när han tar guld så sticker han. Jag tror att han hade klarat sig bra i en europeisk storklubb. Helt ärligt, det måste jag säga.

Bortsett från det rent taktiska, vad är det som gör att du tycker han är så bra?

– Han tar hand om varje individ. Det är rätt svårt att beskriva men för mig klickade det direkt. Han sa till mig: ”Sluta tänk, du spelar nästa match”. När jag fick höra det första gången kändes det som att jag inte hade något att förlora. Det var bara att gå ut och köra. Jag gjorde det jag var bra på och jag vågade. Jag vågade till och med misslyckas.

Vilken känsla har du i Malmö nu?

– Jag fick nästan likadant snack av Magnus Pehrsson. Jag tänkte att alla skulle börja om på noll och att han inte hade koll på mig men det hade han. Han sa åt mig att fortsätta som jag gjort. När en tränare säger det så visar han ett förtroende. Det var otroligt viktigt. På så sätt är Magnus och Jimmy ganska lika. Det handlar inte om att de gillar mig. Det handlar om att de är tydliga i vad de vill.

"Folk är rädda för Mackan, helt enkelt".

Och samarbetet med Markus Rosenberg?

– Det är jätteenkelt att spela med honom. Han tar så mycket utrymme. Jag förstår att han inte gör lika många mål längre eftersom det är två, tre försvarare runt honom hela tiden. Då är det inte enkelt. När han gör ett mål så ska det räknas som tre i princip för han drar på sig så mycket uppvaktning. Det öppnar ytor för alla andra. Han är en otroligt stor spelare. Jag tror inte att det finns någon i allsvenskan som har så stor respekt som Rosenberg. Folk är rädda för Mackan, helt enkelt.

Infekterat Polen-bråk

Att nobba Groningen och att bli utlånad till Jönköpings Södra är inte de enda tuffa beslut Pawel Cibicki tvingats fatta under karriären. Valet mellan att representera Polen eller Sverige blev uppmärksammat. Cibicki, som har polska föräldrar, spelade först för Polens U21-landslag – för att senare tvärvända och välja Sveriges. 

– Polen kom ju ändå till mig först och man kände sig ändå polsk. Man pratar polska hemma och jag känner mig fortfarande polsk. De ville ha mig och då var det bara att hoppa på båten och köra. Jag fick spela en match mot Tyskland och det gick jävligt bra.

– Morsan och farsan var superstolta. Speciellt farsan. Han har följt mig och min fotboll hela tiden, gått på alla träningar och alla matcher. Det var tråkigt för honom att jag valde Sverige sen men i längden så förstår han mitt val. Det handlar om vad som är bäst för mig. Man får svälja stoltheten.

"Farsan bojkottade mig. Han var nog lite sur men jag förstår honom".

Han pushade på för att du skulle välja Polen. Hur är det nu i efterhand när du valt Sverige? Stöttar han ditt val?

– Nu har han släppt det. Det var tufft i början. Jag tror inte han såg min första match med Sverige. Farsan bojkottade mig. Han var nog lite sur men jag förstår honom. Hans dröm var att jag skulle spela för Polen, så enkelt är det. Jag har ju gjort det också men nu valde jag Sverige.

Hur blir det på U21-EM som spelas i just Polen i sommar, kommer dina släktingar i Polen vara på plats och supporta dig?

– Det är svårt att säga. När vi möter Polen vet jag inte vilka de hejar på men annars hoppas jag att de hejar på mig. Jag kanske kommer få höra ett och annat, men det får jag ta.

"Sa att jag var en liten flicka"

De polska medierna var inte nådiga när Cibicki valde Sverige. Han tvingades utstå en hel del kritik. 

– Det var rätt tufft där precis efter att jag valde Sverige. Men det är sånt man får leva med.

Är du orolig för det inför sommaren?

– Absolut inte. Det är bara roligt. Det motiverar mig och stärker mig. Det är bara roligt när det kommer lite hat. Jag får svara på fotbollsplanen. När vi möter Polen får jag göra ett mål så får vi se hur de reagerar då.

– De sa att jag var en liten flicka som handlade på Ikea. Det var trams och jag vet inte riktigt vad de menade. Deras budskap var väl att jag är svensk och inte polack. I Polen tycker man att man inte kan tacka nej till Polen. Det går inte. De tog illa upp men de tänkte ju på sig själva och inte vad som var bäst för mig.

”Lite hat är bara roligt”, säger du. Men om det övergår till hot?

– Någonstans i bakhuvudet tänker man kanske lite på det inför sommaren men jag tror inte att det ska vara någon fara. Jag får göra någon intervju i polsk tv så att alla kan förstå vad som hände.

Hoppas på EM-final

Hur går det för Sverige i U21-EM?

– Det kommer gå bra. Vi kommer in som underdog men det gjorde Sverige senast också. Jag tror ändå att folk är rädda för oss. Man får ta match för match och se hur långt det räcker. Men det är klart att vi hoppas på en final och en vinst där.

Vad tror du om dina chanser att ta en plats i truppen?

– Jag tror att de är stora, det ska jag inte ljuga om. Men det är Håkan som tar ut laget och det gäller att vara frisk och fortsätta leverera. Det är väl jag, Carlos (Strandberg), Jordan (Larsson) och Gustav (Engvall) som varit med mest den senaste tiden.

Carlos Strandberg, Pawel Cibicki och Melker Hallberg firar i landslagströjan.Foto: CHRISTER THORELL/IBL

Vem skulle kunna hota er?

– Jag vet inte. Det är inte för att vara kaxig men jag tror att jag har rätt goda chanser.

Manchester United på läktaren

Manchester United hade en scout på plats för att se er möta Halmstad och du gör en supermatch. Samtidigt satt förbundskaptenen på läktaren. Bra tajming?

– Ja, det kan man nog säga. Det var fina mål, det var det, det måste jag säga. Men vi alla gör det bra. Det är inte bara jag. Vi maler ner dem helt enkelt. Jag var aldrig orolig. Förr eller senare hade vi gjort mål även om de inte fått en utvisning.

Hur många gånger har du tittat på din cykelspark?

– Några gånger har jag kollat, det ska jag erkänna. Men nu är det historia. Nu är det en ny rolig match mot Djurgården på måndag. Sånt där kan man kolla mer på efter säsongen. Nu ska man bara fokusera på nästa uppgift.

Cibicki cykelsparkar mot Halmstad.Foto: PETTER ARVIDSON

 

Tackar Åge Hareide trots petningarna

Om du blickar längre framåt. Vad har du för drömmar?

– Äh, man ska nog inte drömma så mycket. Det är klart att jag någon gång vill testa vingarna där ute, det ska jag inte ljuga om. Men jag har tre år kvar på kontraktet. Det har gått tre omgångar och det är klart att det gått bra men jag ska fortsätta. Jag är inte nöjd.

Finns det någon klausul i kontraktet som gör att du kan lämna för en bestämd summa?

– Det vill jag inte gå in på. Men jag vill ge tillbaka något till Malmö innan jag går vidare. Det känns som att jag börjat göra det nu men det här är bara början. Sen är det grej man tänker på att klubben ska få så bra betalt som möjligt den dag man går vidare.

Vad tycker du om uppmärksamheten och uppskattningen du får nu?

– Det är kul. Man strävar efter att folk ska tycka om en. Det är klart att man hört att man är en dålig fotbollsspelare också men nu har många kanske vänt sig om nu och sagt att jag är bra. Själv har jag aldrig tvivlat. Jag har alltid vetat att jag är en helt okej fotbollsspelare och att jag kan hålla på minst den här nivån i alla fall. Det har jag alltid känt och alltid vetat. Det är roligt att man kan visa det också.

Det är väl inte så konstigt att folk började tvivla när du satt i Åge Hareides frysbox?

– Det jag har haft med Åge är historia men det är inte bara negativt. Jag har honom att tacka för mycket alltså. Han har stärkt mig mycket som person och fotbollsspelare. Att få den motgången var inte enkelt men han gjorde mig stark. Nu vet jag hur man hanterar motgångar.

Vill inte att smeknamnet misstolkas

Vad tycker du om smeknamnet ”Patry-Pawel” som blivit ganska etablerat nu?

– Det är trams. Jag tycker det är trams. Det var efter SM-guldet. Dagen efter vandrade jag, jag skulle till MFF och hoppa ner i jacuzzin, tänkte jag. Då var det någon som tog en bild på mig när jag promenerar där dagen efter firandet. Men det är trams. Tjejen gillar det inte.

No Pirlo, no party är ju ganska etablerat. Är det inte hedrande på något sätt också?

– Ja, det är klart. Det beror på hur man tolkar smeknamnet. Tolkar men det som att jag har party på planen så är det roligt.

Men om man tolkar det som att du är ute och festar hela tiden?

– Exakt, det är det jag menar. Bara man inte misstolkar det så är det ett roligt smeknamn.

Pawel Cibicki firar guldet 2014 med artisten Magnus Tingsek.Foto: LUDVIG THUNMAN

Berättar om största rädslan

Jag har hört att du ska vara extremt flygrädd. Stämmer det?

– Jag gillar inte att flyga alls. Det är inte roligt.

Det är inte bra som fotbollsspelare när man ska på bortamatcher…

– Nej, jag vet. Vissa resor är hemska. När vi flög med Jönköping till Gävle… Åh herregud. Jag svettades så mycket. Det var det värsta. Det var ett litet skitplan med propeller och när vi skulle landa var vi nästa upp och ner. Det är något jag inte gillar, det måste jag säga. Jag blir riktigt rädd så fort det skakar pyttelite. Då måste jag hålla mig hårt i stolen. Det är obehagligt. Det har kommit mer och mer det här. Jag tror att det kom efter att vi flög till matchen mot Sparta Prag. När vi skulle landa där så blev jag skakig. Det värsta är starten och landningen. När vi är i luften tänker jag ”om något händer så är det god natt”. Det är inte så farligt för där kan man ändå inte göra något. Då är det bara att be.

Vad gör du en dag när ni har helt ledigt från fotbollen? Hur ser den perfekta dagen ut?

– Jag är en väldigt lugn person. Jag tar det rätt lugnt. Jag är inte ute mycket och fikar och hela den biten. Jag sitter mycket hemma och tar det lugnt med familjen. Kollar på tv, kollar på serier. Jag är inte så aktiv av mig, jag tar det rätt lugnt.

Blir det inte långtråkigt?

– Om jag ska hitta på något så är det allt från padel till tennis. Jag gillar att hålla på med sporter. Men jag blir aldrig uttråkad. Jag kan sitta hemma flera dagar utan att bli uttråkad.

Relaterade ämnen
Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag