SLITIT. ”Det har varit både sorgligt och slitsamt”, skriver KvP:s krönikör Henrik Högtröm om granskningen av tiggeriet. Foto: Drago Prvulovic/Malmobild AB

SLITIT. ”Det har varit både sorgligt och slitsamt”, skriver KvP:s krönikör Henrik Högtröm om granskningen av tiggeriet.

 Foto: Drago Prvulovic/Malmobild AB

Sorgligt att de känner sig tvingade att tigga

Publicerad

Det har varit både slitsamt och sorgligt att arbeta med den här frågan. Den känslan infann sig redan vid den första reportageresan till Mönsterås där vi träffade Narcisa som tiggde utanför Ica. När jag satt där bredvid henne kunde man liksom känna brännande blickar från några och varmare reaktioner från andra. Tiggarpotatisen i byn var så het att det gick att känna värmen.

Karlskrona var också jobbigt.

Jag fick sitta ner på huk för att kunna prata med Ofelia och efter en stund kändes det som att benen skulle låsa sig. Eftersom jag spelar korpfotboll på onsdagar och padel på söndagar är det viktigt med spänst och här var min rörlighet helt klart på spel.

Ofelia, som inte spelar fotboll eller padel, sa att vartenda ben i kroppen värkte efter en dag bakom koppen.


Det blev samma sak i Malmö.

Migranterna på Crossroads berättade att polisen var ute och körde bort dem från sina nattläger i Malmös parker. Jag lyssnade, antecknade och lovade att vi skulle komma om det hände igen. De ringde så klart en helgkväll vid 23.30. Jag hade druckit ett par glas vin och glodde planlöst på en dokumentär om Hitlers vakter, kvinnor, fritidsintressen eller vad det nu var.

Vi blev tvungna att ta taxi dit jag och fotografen Drago.

Kallt var det och det tog säkert två, tre timmar innan vi kunde åka hem igen. En läsare på Facebook hävdar att vi låg i buskarna och lurpassade "för att försöka sätta dit poliser i deras tjänsteutövning" och skriver vidare att han hoppas att vi hyenor frös.

Och visst frös vi men vi stod helt öppet och presenterade oss som skolpojkar när patrullbilen rullade fram. Både jag och Drago är för gamla för att åla i buskarna.

 

Dagen efter ringde en annan källa när jag stod i affären.

På minimal engelska berättade han att polisen hade varit i lägret och "come quick". Just då stod jag och skulle välja middag för kvällen och funderade även över om det skulle bli Bakken eller Tivoli med familjen dagen efter. Skånetrafiken erbjöd rabatt på Tivoli men Bakken är ju så gemytligt.

Jag hade kort sagt mycket att tänka på men åkte ändå till lägret för att träffa min källa. Ingen var, så klart, hemma i skjulen när jag kom fram. Jag ropade hallå, tittade mig omkring och tankarna vandrade.

Eftersom jag bygger en altan tittade jag på migranternas ruckel i jakt på kreativa lösningar. Och jävlar vad de kan improvisera.

Min poäng är att jag (än så länge, peppar, peppar, ta i trä) lever ett privilegierat liv. Ofelia, Dorin och de andra i mina reportage gör det inte. De vill ha ett bättre liv.

 

I de läsarmejl jag har fått (till 99 procent negativa) har jag blivit beskylld för att skriva snyftreportage som redan blivit skrivna. Bland annat under det träffsäkra epitetet "gråtstalinist". Och till den anklagelsen anser jag mig skyldig. Det är fortfarande sorgligt att människor känner sig tvingade att tigga för sitt uppehälle och att de övernattar på hopsnickrade lastpallar.

Det är minst lika sorgligt att det visar sig att de löper risk att bli utnyttjade av skrupelfria personer som tar deras pass och pengar.

Turerna kring lägret på Industrigatan i Malmö är mera bisarra än sorgliga. Att polisen och Malmö stad vill undvika fler sådana läger är helt rimligt. För egen del har jag svårt att reta mig på tiggare. Valet mellan att ge eller inte är upp till mig. Men jag medger att det är lättare att skänka en tia till en a-lagare som förklarar att han behöver ett bidrag till en pava Marinella.

Tiggarna ger mig inget mer tillbaka än en känsla av att mitt bidrag är en droppe i ett miserabelt hav.

Henrik Högström
Henrik Högström

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag