Ola Wikander

I få av fallen behövs ”snittmänniskor”

Publicerad

När man undervisar på universitetet i Lund funderar man också på gymnasiet. Det talas mycket om elevers betygsstress samtidigt som det klagas på minskade förkunskaper. Jan Björklund har talat sig varm för fler betyg på fler nivåer; andra pekar på bristande stöd för att detta med nödvändighet skulle leda till mer bildade elever. Det färre verkar tänka på är själva problemet med snittbetyg.

Idén att skapa ett snittvärde baserat på en ung människas hela studiesituation är faktiskt ganska märklig – i synnerhet om värdet används för att avgöra huruvida man skall ”komma in på en utbildning”. Människor är olika, utbildningar är olika. Att räkna ut en siffra som på en gång skall visa huruvida man är bra på tyska, idrott, derivator och citronsyracykeln är, om man tänker på saken, rätt mystiskt.

Det nuvarande betygssystemet innehåller så kallade meritpoäng, som skall gynna studier i till exempel språk och matematik, men det hela bygger ändå på en kvantifiering som, tror jag, kanske passar bättre för datorer än människor. Olika utbildningar på universitetet behöver olika förkunskaper, och i mycket få av fallen behöver de ”snittmänniskor” som är ”snittbra” på ”snittsaker”. Problemet är inte bara att det kan ge missvisande bilder av begåvning utan också en märklig bild av bildning. Allmänbildning och renässansmänniskoideal är bra, men ingendera gynnas av något slags ”snittmentalitet” där poäng på en skala blir studiernas mål.

Överallt funderas det över vad som ”behöver göras” med den svenska skolan. Jag tänker bidra med ett ödmjukt förslag, som ursprungligen kommer från min käre far. Jag har argumenterat för det på min blogg, och här kommer det igen:

Varje dag i skolan skall en lärare läsa för eleverna. Två timmars obligatorisk läsning, följd av diskussion. Verket skulle anpassas efter ålder och kanske efter vad man i övrigt studerar. Diskussionerna skulle sedan sträcka sig utåt: läser man "De tre musketörerna" kan man tala om franska, om adelsprivilegier, om katolska kyrkan, om krigsteknologi – nästan vad som helst. Läser man Ursula Le Guin kan man tala om psykologi, genusfrågor, frågan om livet efter detta eller etniska relationer. Läser man Umberto Eco kan man tala vetenskapshistoria, filosofi och förklara Occams rakkniv. Själv tycker jag man borde läsa Gun-Britt Sundströms underbara gymnasieskildring "Oppositionspartiet", som visar hur mycket som var likadant för gymnasister på 1960-talet som det är nu – fast de på den tiden studerade Xenophon i högre grad.

Sammanfattningsvis: man kan visa att mänsklig bildning inte består av enstaka lärospån som lätt kan sammanfattas i en snittsiffra utan snarare bildar en stor och vacker väv. Det om något är ett sätt att gynna renässansmänniskoideal och allmänbildning. Och, för den delen, förbereda människor för universitetet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag