Mellanrumsljus

Publicerad
Uppdaterad
Jenny Maria Nilsson ställs inför målningar med inbyggt ljus på Landskrona konsthall.
I en intervju säger konstnären Sylvia Naimark att hon tecknar oavbrutet och vidare att ”måleriet är ett tillstånd som inte lämnar mig ifred”. Hennes driv är sympatiskt, det syns i hennes konst och skänker trovärdighet.
”Nazistgympa” är omodernt gubevars. Med ordet syftar jag på den militäriskt sinnade gymnastik som var på modet från 1930-talet och framåt. Naimarks ”berättelser” utspelar sig ofta i gymnastiksalar, bland taniga barn klädda i små shorts och linne förs tankarna till gammal journalfilm – frisk ungdom filmad underifrån med budskapet ”vi är arier, se så linjärt vi gymnastiserar!”. En god människa var en fysiskt kompetent sådan – man kunde ju tvångssteriliseras för mindre.
Jag kan bara spekulera i om Naimark har någon urscen, en traumatisk händelse som haft avgörande betydelse för henne i samband med gymnastik.
Hennes bilder som skildrar detta är inte enkla utan dubbla; där finns ett obehag, men även något ljuvt, här finns förtrolighet och en längtan tillbaka till gymnastiksalar och hästflickor bredvid utsattheten.

Landskrona konsthall är ett bra rum för Naimarks målningar, både rum och verk har ett ”inbyggt” ljus. Några bilder som I hästens öga eller Lonely Hunter är fulländade. Där kommer allt samman – färgerna, motivvärlden och hennes konst tillhör då en slags skandinavisk magisk realism som påminner om den genre Selma Lagerlöf skrev i. Tyvärr är rätt få av målningarna så förstklassiga.
Mellan alltid och aldrig är min favorit, de bruna beiga nyanserna rör sig över i varandra, korta led av människor som väntar. Naimarks ödmjuka retorik ger effekt, figurerna har överlämnats som om de är i ett mellanrum på väg in eller ut ur färgen.

Jenny Maria Nilsson
kultur@kvp.se

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag