Manande manifest

Publicerad

(Fritt efter K Marx och F Engels)

Historien om alla hittillsvarande kultursidor är historien om klasstrider.

Kulturradikaler och kulturkonservativa, poeter och kritiker, frilansare och fast anställda, Linderborgare och Wimän, Ohlssöner och Johanssöner, kort sagt, medelklass och medelklass står i ständig strid med varandra, i en oavbruten, än dold, än öppen kamp, som varje gång slutar med status quo, utan att leda till någon revolutionär omgestaltning av kultursidorna eller till de ledsnande läsarna underhållning.

I kultursidornas spalter finner vi nästan överallt en fullständig uppdelning av medarbetarna i olika ståndpunkter, en polarisering av de ideologiska positioneringarna.

De moderna tabloiderna som uppstått ur spillrorna av den gamla broadsheeten har inte upphävt klassmotsättningarna. De har bara satt större bylines under artiklarna, lämnat kortare utrymme för tyckandet - utom i Dagens Nyheter där det blivit längre – och introducerat nya namn i de gamla debattörernas ställe.

Vår epok, informationssamhällets epok, utmärker sig dock därigenom att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta kanaler – gamla och sociala medier. Argumentationen i sak har därvid övergått till hävdandet av magkänslans och könsorganens prerogativ, konsekvensanalysen har blivit en fråga om guilt by association, alla idéer visar sig vid närmare betraktande vara besmittade av Anders Behring Breivik.

Den hittillsvarande skråmässiga redigeringen av kultursidorna förslår inte längre för den nya yttrandefrihetens behov. Alla är numera journalister. Kulturredaktörerna utträngs av bloggare och twittrare, arbetsdelningen mellan skribenter och läsare har utplånats.

Men hela tiden växer marknaden, alltjämt ökas gratiskonsumtionen av upphovsrättsskyddade verk. I publicisternas ställe träder de moderna mediemogulerna, i den intellektuella medelklassens ställe träder de entreprenöriella riskkapitalisterna.

Det är hög tid att kulturjournalisterna öppet inför hela världen börjar framlägga sina åskådningssätt, sina syften, sina tendenser, i stället för att vantolka andras och diskutera viktigare saker än hatets smegma på överklassens handdukar.

Profiler på alla kultursidor, förgrena er!

 

 

 

 

 

Nils Schwartz ((tecknad))
Nils Schwartz ((tecknad))

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida