SPEKTAKEL. Dan Ekborg - hallicken, Engineer - och ensemblen i finalen av "Miss Saigon" på Malmö Opera: "här... kan man få intrycket att den amerikanska närvaron är sympatisk och skänker hopp, att det sket sig rejält i Vietnam därför att de drog." Foto: Malin Arnesson
SPEKTAKEL. Dan Ekborg - hallicken, Engineer - och ensemblen i finalen av "Miss Saigon" på Malmö Opera: "här... kan man få intrycket att den amerikanska närvaron är sympatisk och skänker hopp, att det sket sig rejält i Vietnam därför att de drog." Foto: Malin Arnesson

Gunilla Brodej har sett intensiv "Miss Saigon"

Publicerad

Jag blir knappast den första kritiker som gör ett antal moraliska påpekanden efter att ha sett Alain Boublil och Richard Maltbys omåttligt populära musikal "Miss Saigon". Men först måste jag säga att Philip Jalmelids Chris och Li-Tong Hsus Kim har så mycket patos och inlevelse och perfekt placerad känsla som man rimligen kan pressa ur denna kavalkad av duetter och snyftmonologer. Man kan absolut inte klaga på graden av intensitet eller musikalitet i rösterna. Inte heller på utstrålning eller fysisk millimeternärvaro i dansarnas kroppar. Eller på trycket i masscenerna eller från orkestern. Surroundljudet i salongen där smattrande helikoptrar tycks hovra är mäktigt.

För att bryta av mot musikalkonventionens gängse artisteri har regissör Ronny Danielsson satt Dan Ekborg i rollen som hallicken och fixaren Engineer. Det är ett lyckokast eftersom Ekborg fyller i sin rollfigurs tvivelaktiga strävanden med värme. Han kommer med en välgörande comic relief som "Miss Saigon" i övrigt är helt renons på.

För den som aldrig sett musikalen är storyn i korthet denna: En amerikansk soldat och en 17-årig vietnamesisk prostituerad kvinna blir kära, de gifter sig, men kriget skiljer dem åt, han reser hem och gifter sig och hon blir kvar och föder deras barn. För den som har sett Puccinis opera "Madame Butterfly" är storyn bekant. Det slutar med självmord.

Ser man "Miss Saigon" för första gången här i Malmö kan man få intrycket av att den amerikanska när-varon är sympatisk och skänker hopp, att det sket sig rejält i Vietnam därför att de drog. Kims verkliga problem är inte att hela hennes familj brunnit upp av napalm utan att hon inte kommer med flyget till USA. Amerikanernas härjningar är diffust tecknade medan Ho Chi Minh enbart framstår som en despot med grymma underhuggare som inte tvekar att döda barn. Jämfört med den känslomässiga Kim framstår Chris amerikanska hustru Ellen (fint gestaltad av Cecilie Nerfont Thorgersen) som ett under av sans och balans. Och så där fort- sätter det.

Om jag ska sammanfatta det hela syns främst två saker på scenen: bottenlös förtvivlan (som inte riktigt smittar av sig) och gladporr (som möjligen piggar upp). Så här mycket juckande stjärtar och påhittig sexkoreografi har som bekant blivit en av operans favoritgrenar. Och det är ingen hejd på hur roligt man kan ha det med vietnamesiska glädjeflickor. En av dansarna gör till och med en skamlös gest i applådtacket. Jag tycker att det är - ja, faktiskt - opassande. Kim har just tagit livet av sig. Det här är en musikteater och inte en filial till Wallmans salonger.

Kulturredaktionen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag