209 VERK. Utställningen bjuder på en hel del positiva överraskningar, men här finns också många dåliga verk.. Foto: MAX LENNARTSSON Foto: Max Lennartsson
209 VERK. Utställningen bjuder på en hel del positiva överraskningar, men här finns också många dåliga verk.. Foto: MAX LENNARTSSON Foto: Max Lennartsson

De odrillade

Publicerad

Över 5 000 blev 209, över 1 500 konstnärer blev 75 när Dunkers bullat upp Nordisk salong 2014.

Conny C-A Malmqvist får syn på konstnärerna utanför inneklicken, och hör ett helt annat snack än bland konsthögskoleprodukterna.

Juryn har haft ett styvt jobb: 1 500 konstnärer kände sig kallade, juryn valde mellan 5 000 konstverk.

När urvalsprocessen slutligen var klar återstod 75 konstnärer från Sverige, Finland, Norge, Danmark och Island. Och 209 verk. En enorm gallring.

Jag gillar idén med jurybedömda utställningar där alla kan delta. Plötsligt får man syn på konstnärer som inte tillhör "the IN crowd", som kanske saknar "konstnärskörkort" - det vill säga en utbildning på någon av våra konsthögskolor – samt saknar ett betydande nätverk som hen kan dra i när hen vill fram i rampljuset.

Utställningen bjuder på en hel del positiva överraskningar, men här finns också många dåliga verk.

Agneta Anderssons gigantiska
kolteckningar imponerar. Hon skildrar ett Kiruna som håller på att demoleras. Kapitalet ska ha sitt. Staden får maka på sig för gruvnäringen, som ska exploatera naturtillgångarna. Vissa byggnader kommer att flyttas till en ny plats, men långt ifrån alla. Det är bara för invånarna att acceptera. Andersson skildrar en nattsvart och folktom spökstad.

Lena Adamina Waldaus stillsamma video "Lagningar" är ett slags meditation över handarbetets filosofi. Vi ser henne laga, stoppa och sy allt medan ett pendelur tickar i bakgrunden. Det är en stillhet och en koncentration som svär mot vårt rastlösa konsumtionssamhälle där modeindustrin hetsar oss att konsumera nytt och slänga det gamla långt innan det slitits ut.

Jag vill också framhålla Maj-Britt Niklassons stiliserade måleri med starka, rena färger och i stort format. Ett slags kvinnligt metafysiskt måleri. Stämningen i bilderna får mig att tänka på de Chirico.

Utställningen är mer visuell än vad man är van vid, inom samtidskonsten.

På gott och ont.

Jag lyssnade lite på de olika konstnärerna när de talade om sin konst och sitt konstnärskap. Det märktes att de inte drillats i konstteori, som man gör vid konsthögskolorna nuförtiden.

Mina öron fick höra många gamla konstnärsklyschor, som den yngre teoretiskt uppdaterade generationen aktar sig för att använda. Inte en enda filosof eller postkolonial tänkares namn droppades! Ovant.

"Jag vill gestalta en känsla och en stämning."

"Vill fånga energin."

" Jag uppmärksammar nuet."

"Det är upp till er och tolka."

" Jag skapar berättelser med min konst."

" Jag tycker om att arbeta i olika material."

"Fråga mig inte om min konst, jag vet inte vad som händer."

Utställningen är extremt ojämn, men det finns som sagt guldkorn. Fler än vad jag har nämnt.


Jag hade föredragit att juryn valt färre konstnärer och låtit dem delta med fler verk. Då hade utställningen sannolikt blivit betydligt bättre och lättare att överskåda.

Och varför finns det ingen text i katalogen som sätter de deltagande konstnärerna i en kontext - social eller teoretisk?

Konsten talar inte för sig själv. Det har den aldrig gjort.


CONNY C-A MALMQVIST

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag