Foto: BILDEN ÄR EN ILLUSTRATION AV HELÉN RASMUSEN
 Foto: BILDEN ÄR EN ILLUSTRATION AV HELÉN RASMUSEN

Hatet mot svennarna

Publicerad

”Jävla svennehora”.

En kvinna i sextioårsåldern är på väg hem till sin lägenhet när männen på gatan börjar ropa.

Det är inte första gången.

”Vi vill inte ha svennar här”, ropar de.

Några veckor senare rispar någon in hakkors i kvinnans bil.

Så ser verkligheten ut för människor med svenskt ursprung i vissa delar av Sverige.

Ett öppet förakt.

Vissa kallar det hat mot svenskar.

Andra kallar det en motreaktion.

Det här är andra fristående reportaget av tre om utanförskap i Sverige 2016. Det första, ”Almgården – Rosengårds bortglömda granne”, publicerades 19 mars.


Sverige, våren 2016.

Seved, ett så kallat utanförskapsområde. Beläget centralt i Malmö.

Som så många andra socialt utsatta samhällen i landet har Seved flera ansikten. Å ena sidan lugna gator med både studenter och äldre hyresgäster. Stadsodling, fotoprojekt, galleri, biodling, Å andra sidan har delar av området länge varit en plats där samhällets marginaliserade lever.

Förr var det alkoholister och missbrukare.

Nu är det unga med invandrarbakgrund som fastnat i kriminalitet.

Brottsligheten går upp och ner men finns alltid närvarande.

Idag finns det flera områden i Sverige som påminner om delar av Seved. Socialt utsatta platser med gängkriminalitet, knark och ett groende förakt bland män som inte känner sig inkluderade. Förakt mot ambulans, brandmän, polis. Mot samhället, mot det svenska.Foto: Meli Petersson Ellafi

2014 meddelade Postnord att stora paket inte kördes ut till fem gator på Seved, på grund av hot och våld.

Samma år mordhotades fastighetsägaren Fredrik Malmberg för att han försökt stoppa obehöriga från att ge sig in i ett hus. En 24-åring och en 22-åring dömdes till en månads fängelse respektive samhällstjänst.

Renoveringar har inte kunnat genomföras som planerat då väktarbolag blivit mordhotade av gäng som packar knark i fastigheten.

Enligt Fredrik Malmberg har hyresgäster sagt upp sina kontrakt på grund av trakasserier. Men alla som vill flytta har inte möjlighet.

De vill inte ha svenskar i området. De vill ha ett getto där de är kungar

– Så länge man låter dem styra och ställa gör de ofta inget emot en. Annars blir de våldsamma, oavsett vilken bakgrund du har. Men de är mycket hårdare mot ursprungssvenskar. De vill inte ha svenskar i området. De vill ha ett getto där de är kungar. Jag tror inte att myndigheter vågar prata om detta.

Flera har flyttat från Seved på grund av hot och trakasserier. En av dem höll på att träffas av en två kilo tung tegelsten som slängdes in från gatan genom lägenhetens vänstra fönsterruta.

Seved ligger mitt i Malmö, några stenkast från Pildammsparkens idyll, musikhögskolan och hipstertäta Möllevången.

En sak har de flesta utsatta grannar gemensamt: de har svensk bakgrund.

– Det jag märkte först var att de inte attackerade människor från Mellanöstern. Men värst gick de åt de med svensk bakgrund. En dag såg jag hur de kastade en sten som slog ner precis när en svensk kvinna med barnvagn hade passerat. Då tänkte jag att det hade gått alldeles för långt, säger en man med serbisk bakgrund som sedan dess flyttat från Malmö.

Enligt polisen är trakasserier mot invånare med svensk bakgrund inget de märkt av.

– Vi inriktar oss på försäljningen av narkotika, säger gruppchef Henrik Lind.

 

”Svenne”: Ordet som fick en ny betydelse

• Svenne har haft lite olika betydelser genom åren.
• Ordet etablerade sig på 1950-talet och var då en kortform till svensson och medelsvensson. Alltså ett ord som beskrev den genomsnittlige svensken.
• En svenne sågs som en tråkig, välanpassad samhällsmedlem. Motsatsen till modsen på 1960-talet. Och raggarna, som kunde skrika "svenne banan" åt de prydliga typerna de tyckte var trista.
• På 1990-talet började ordet användas på ett mer föraktfullt sätt. Ett slags skymford om etniska svenskar. Men också som en direkt motsats till invandrare. När alla med utländskt ursprung kallades för "invandrare" fick alla med svensk bakgrund sin egen stämpel.
• Enligt Svenska Akademiens ordlista är svenne en "vanlig svensk, i motsatsen till invandrare".

Källa: Akademiens ordlista samt Martin Gellerstam som är före detta redaktör för Svenska Akademiens ordlista över svenska språket samt docent i nordiska språk vid Göteborgs universitet.

En tidig eftermiddag står två killar i tjugoårsåldern på gatan. De vet att jag pratat med grannar.

– De jävla svennarna, säger en av dem.

Jag frågar vad de har emot svennar.

Den ene tittar upp mot lägenheterna.

– De är fittor som förstör områdets rykte, säger han högt som för att grannarna ska höra honom.

Den andre killen spottar på marken.

– Vi vill inte ha svenskarna här, säger han och går i väg.

En minut efter att killarna gått tittar en man ut genom fönstret. Med låg röst säger han att svenskarna i området är hatade av killarna som hänger på gatan. Varken mannen som tittar ut eller någon av hans grannar vågar berätta något. Inte en chans, säger han.

 

LÄS MER: ”Hatet mot svenskar är djupt rotat hos många”


Flera veckor innan våren
slagit ut sitter ett par grannar och äter lunch ute.

De pratar om hur tröttsamt och ledsamt det är när de blir påhoppade på grund av sitt ursprung.

”Varför?” är den återkommande frågan.

En del lever som om de inte är i Sverige när de befinner sig i sitt bostadsområde, säger en man.

En annan påpekar att de inte får generalisera. Att det handlar om ett tiotal män som försöker få svenskarna att flytta.

En av grannarna runt lunchbordet är kvinnan som blev kallad ”svennehora”. Några dagar senare ristar någon hakkors på hennes bil.

 

Nalles livs: Bakom butiken langar kriminella knark. Kriminaliteten kan drabba alla i området. Men invånarna vittnar om att det framförallt är boende med svenskt ursprung som trakasseras. Ett tiotal unga män med invandrarbakgrund vill inte att "svennar" ska bo i området.Foto: Meli Petersson Ellafi


I dag finns det flera
områden i Sverige som påminner om delar av Seved.

Socialt utsatta platser med gängkriminalitet, knark och ett groende förakt bland män som inte känner sig inkluderade. Förakt mot ambulans, brandmän, polis. Mot samhället, mot det svenska.

Det är i den miljön som terrorgrupper finner majoriteten av de svenskar som är beredda att strida för ideologier som bland annat hatar västerländska samhällen.

Platser som Bergsjön och Angered, varifrån minst 120 svenska jihadister kommer ifrån enligt Säpo.

Malmöjihadisten Osama Krayem, tjugotreåringen som greps för Brysseldådet, tillhörde Sevedsgängen. Han har starka kopplingar till de beväpnade killar som trakasserar grannar i området, slår sönder rutor tills de boende tvingas skaffa skottsäkra glas. Det bekräftar både polis, Fryshusets Sigrun Hilmarsdottir Sigurdsson och boende i området.

 

”Ordet ’svensk’ blir nästan som en förolämpning. Svenskar är rasister som skyller alla problem på killar med invandrarbakgrund”, säger Albert Sadikus.Foto: Meli Petersson Ellafi

I tjugoårige Albert Sadikus ögon blev svensk något dåligt.

Han är en ung man med ljusbrunt hår och sökande blick. Bosatt i Staffanstorp i närheten av Lund. Någon som själv ställer frågor hellre än besvarar dem.

Albert Sadiku föddes i Tyskland och hann bo något år i föräldrarnas hemland Kosovo innan krigen i dåvarande Jugoslavien tvingade iväg familjen.

Istället för ett liv i den etniskt delade staden Mitrovica växte han upp i Småland och Skåne. Här fick han sina första vänner. Här upplevde han sin första kyss. Minnen som formar.

Men Sverige vill inte ha honom. Det här landet blir aldrig hans. Och han ska aldrig bli en del av det.

– Ordet ”svensk” blir nästan som en förolämpning. Svenskar är rasister som skyller alla problem på killar med invandrarbakgrund.

Svennarna är dåliga för de ser oss som dåliga. De accepterar oss inte som svenskar och därför gör vi inte det själva heller

Att Sverige är det land Albert Sadiku växt upp i gör inget bättre. Allt han upplever, alla minnen som blir till, lämnar bara en besk eftersmak. Känslan av att det samhälle som format honom stöter bort honom. Det här blir aldrig ditt. Du är här på nåder.

Därför ser han sig själv som kosovoalban. Föräldrarnas hemland blir hans eget, fast han inte ens är född där. Trots att han bara bott i Kosovo i livets första år är han noga med att påpeka att han inte känner sig som svensk.

– Svennarna är dåliga för de ser oss som dåliga. De accepterar oss inte som svenskar och därför gör vi inte det själva heller.

 

LÄS MER: En del har frågat varför jag ens måste uppmärksamma det här, skriver Fedrico Moreno i sin krönika.

 

 

Ovan: Utdrag ur en text som Esra Hacimehmet, då 23-årigt språkrör för Grön Ungdom Uppsala, skrev på Facebook 2014. (Inlägget togs senare bort.)

 


Sverige är ett land
där människor med utländsk bakgrund och sådana som bott här i flera generationer möts. Dagligen. Oftast i harmoni. Storstäderna är segregerade men de allra flesta har i dag någon släkting eller nära vän med annan bakgrund.

Situationen på Seved i Malmö är ändå inte isolerad.

2012 skrev Kenan Habul, då reporter på Sydsvenskan, om en familj som blev attackerade i sitt bostadsområde i Rosengård på grund av sitt svenska ursprung. De var rädda och ville inte synas med namn och bild. Flera år av trakasserier kulminerade i att en av familjemedlemmarna misshandlades och sparkades i huvudet.

”Svennehora, ni är smutsiga”, var några av glåporden som både unga och barn men också vuxna kvinnor och män vräkte ur sig enligt familjen.

Det visar sig att anmälan inte ledde någon vart. Ingen ville vittna, trots att händelsen inträffade vid en butik.

Det finns ett mörkertal. När svenskar utsätts bedömer poliser det sällan som hatbrott.

Förra året friades en person i Norrköpings tingsrätt för ett blogginlägg om att svenskar är ”vidrig ohyra”, att det vore rätt ”om alla svenskar utrotades”. Enligt domstolen bör kraven vara högre när det gäller en majoritetsgrupp än en minoritetsgrupp.

 

”De trodde att jag var rik, att jag hade det lättare i livet. Men så var det verkligen inte. Jag blev stämplad för att jag är svensk. Det fanns ett svenskhat”, säger Theodore Niemann.Foto: Meli Petersson Ellafi

En som vet hur det är att vara utsatt på grund av sitt svenska ursprung är Theodore Niemann. En tjugoettårig kille med mörk röst och allvarlig blick som växte upp i Värnhem, centralt i Malmö.

För några år sedan var han på väg in i ett allvarligt drogmissbruk. Nu är han drogfri och jobbar som hästskötare hos en travkusk. På helger går han på MFF:s matcher tillsammans med vänner.

När Theodore Niemann växte upp fick han slåss för att han var en av få som inte hade invandrarbakgrund i sin skola. Till slut låtsades han att han själv inte var helsvensk. I dag tycker han det är lite pinsamt.

– De trodde att jag var rik, att jag hade det lättare i livet. Men så var det verkligen inte. Jag blev stämplad för att jag är svensk. Det fanns ett svenskhat. Jag hade lätt att få tjejer också och det stack i mångas ögon.

Folk är inte så kunniga. De känner att svensken är någon som är över dem. Att svensken är ett problem som står i deras väg

Theodore Niemanns kompisar pratade om alla svenskar som rasister. Han började tala bruten svenska för att inte stå ut i mängden.

Han kunde se de ekonomiska skillnaderna mellan olika områden, stadsdelar och människor. Och visst var fler av föräldrarna med utländsk bakgrund arbetslösa.

Men vännerna skyllde alla problem på svenskarna. Även på grannarna som fanns i deras närhet och som inte heller hade någon bra ekonomi.

– Folk är inte så kunniga. De känner att svensken är någon som är över dem. Att svensken är ett problem som står i deras väg. ”Kalle och Anton får jobb, det får inte vi”.

 

 

Ovan: Yasmin Hussein, debattör, Twitter 2016



På ett halvtomt fik
i Malmö sitter Mubarik Abdirahman och dricker kaffe. Han är ersättare i kommunstyrelsen och även som ersättare i partistyrelsen hos Socialdemokraterna i Malmö. Och han är engagerad i Seved. Är nära vän med flera familjer och unga. Själv växte han upp i Vivalla, Örebro.

Varför uttrycker man sig föraktfullt mot just grannarna?

– Det handlar om klass. Men klass har också ändrats. Det ser inte ut som förr i tiden. Nu har den inslag av etnicitet och kulturer. Många människor med dubbla identiteter har svårt att hitta vad som är hem. Jag har själv gått igenom den processen. Haft svårt att se vad man är egentligen. Att ha bott hela sitt liv i Sverige men ändå inte känna sig som en del av samhället. En stor del av anledningen ligger där, tror jag.

Varför vänder man sig mot människor i sin närhet om det är en struktur det handlar om?

– Det vet jag inte alls. Och jag känner inte till det där. Den bild jag har är att de människor man är granne med, de respekterar man oftast. Snarare i så fall att man hoppar på någon från nån annanstans.

– Vi har ett samhälle som är väldigt segregerat. Där vissa människor är väldigt långt från makten. Det är där man måste sätta fokus. Vi kan inte klandra barnen som säger det. När det finns trångboddhet, arbetslöshet, människor som inte är integrerade i samhället.

På ett halvtomt fik i Malmö sitter kommunpolitikern Mubarik Abdirahman (S) och dricker kaffe. Han känner många i Seved och är engagerad i området. "Vi har ett samhälle som är väldigt segregerat. Där vissa människor är väldigt långt från makten. Det är där man måste sätta fokus".Foto: Meli Petersson Ellafi

Ska man ha förståelse?

– Jag tycker det. Man måste hela tiden… Om du har ett företag och det går dåligt, då kan du inte gå till en person som jobbar där och ifrågasätta individen, det är cheferna. Det finns ett mönster där människor dag ut och dag in blir diskriminerade. Det mönstret skapar det här.

Hur har man sträckt ut sin hand? Ibland tror man att man gjort det. Men egentligen inte

Arbetslösa människor som levt här i generationer och vänder sin frustration mot sådana med utländsk bakgrund. Ska man ha förståelse där också?

– Där är arbetslösheten boven. Det finns de som har en främlingsfientlig ideologi. Men sedan finns många som inte är ideologiskt övertygade, det är snarare frustration.

När vi pratar om att fokusera på systemet och individen kan en del tycka att vi förminskar problemet.

– Det vill jag inte. Varje person som drabbas, det är hemskt. Jag kommer aldrig ställa mig emot ett brottsoffer. Men jag menar att vi måste förstå. Jag vill inte själv bli kallad något eller att någon annan ska bli det.

Många jag talar med säger ”måste ni ta upp det här?”.

– Problemet är att man slår nedåt. Man är rädd att en grupp som redan är stigmatiserad ska bli ännu mer stigmatiserad. Man vet … Man känner till hur medier ibland målar upp områden som Seved och Rosengård... man blir misstänksam.

Jag har pratat med drabbade boende i Seved som säger att de försökt möta dem som har utländsk bakgrund. I vissa fall har det gått, i andra fall inte alls. Finns det misstänksamhet mot det svenska?

– Hur har man sträckt ut sin hand? Ibland tror man att man gjort det. Men egentligen inte.

– Sedan kan man vara kritisk till en del från de socioekonomiskt utsatta områden. Det som behövs är att man från olika håll arbetar för att skapa fler möten, förståelse och ömsesidig respekt.

 

”Människor måste fly från sina länder i dag. Jag tycker gott vi kan ta emot fler som flyr. Det finns inga tvivel. Jag vill bara att man ska ha respekt för mitt land också”, säger Eva Ek Törnberg.Foto: Meli Petersson Ellafi

Jag möter kvinnan som blev kallad svennehora.

Hon är barnbarn till en av ungsocialisterna som låg bakom attentatet mot strejkbrytare på fartyget Amalthea år 1908. I en tid då stora konflikter fanns mellan arbetare och arbetsgivare i Sverige. Bättre arbetsvillkor, högre löner men också föreningsfrihet var några av de strejkande arbetarnas mål.

Kvinnan heter Eva Ek Törnberg. Hon har gjort sig känd för att ha tagit Seved i försvar när det pekats ut som problemområde. Hon har konfronterat kriminella, men också politiker som hon tycker inte gjort tillräckligt.

En stark kvinna som inte är rädd för konflikter.

År 2011 tilldelades hon priset Årets förebild av Hassela, den ideella organisationen som arbetar för att motverka missbruk, kriminalitet och utanförskap bland unga. Motiveringen löd: ”Trots konflikter har Eva sett ungdomarna och har hjälpt dem på många sätt. Genom att vara aktiv i olika engagemang i området har Eva bidragit till att ge, särskilt ungdomarna, chanser till bättre villkor (…)”.

Eva Ek Törnberg har nu bott i området i tjugosju år och försökt komma nära grannarna med utländsk bakgrund.

Jag tycker gott vi kan ta emot fler som flyr. Jag vill bara att man ska ha respekt för mitt land också

Ett tag fanns ett boendecafé i kvarteret. En kväll skulle de visa film. Eva Ek Törnberg och en väninna ville ta med lite vin och ost. Då blev det rabalder. De andra tyckte att de blev kränkta om någon satt och drack ett glas vin till filmen.

När de haft festival i området, med mat från hela världen, har ingen velat röra den svenska maten.

– Jag blir nog mer ledsen än det här slitna ordet ”kränkt”. ”Vad menar ni?” ”Nä men vi kan inte äta svensk mat”, sa de. Det finns en misstänksamhet. De brukar svara att de inte tycker om maten. Det kan de ju inte veta om de inte smakar. Varför är det så lite nyfikenhet på oss? Vi älskar att smaka på andra maträtter.

Eva Ek Törnberg tittar ut genom fönstret. Föraktet för den andre gör något med invånarna. Kanske därför det blir mer och mer ”vi och dom”, tänker hon. Hon förstår inte varför de inte kan möta varandra.

Evas bild vandaliserades: någon ristade in ett hakkors.Foto: Privat

– Människor måste fly från sina länder i dag. Jag tycker gott vi kan ta emot fler som flyr. Det finns inga tvivel. Jag vill bara att man ska ha respekt för mitt land också. Vill man inte bo bland svenskar så är man i fel land. Men om jag säger det, även i sällskap bland bara svenskar, får jag höra att man inte ska uttrycka sig så.

De som säger att de inte vill ha svennar i området är oftast inte sådana som invandrat. De är födda i Sverige av föräldrar med utländsk härkomst.

– De är ju lika mycket svenskar som jag är. Jag tänker, vad har jag gjort för att mötas av det när jag möter dem med öppenhet och antirasism. Jag öppnar min famn och vill komma i kontakt, jag vill få en relation, att vi integreras, att vi hjälps åt att bygga ett samhälle för alla. Då är det svårt att höra att man är en svennejävel. ”Det ska inte bo några svennejävlar på Seved”. Vadå svennejävlar, du bor ju i Sverige.

Vi har många vänner som vi umgås med som behåller sina traditioner från andra länder men som kan samsas och umgås med oss

Eva Ek Törnberg har vänner i andra områden som också trakasserats enbart på grund av sin svenska bakgrund. Själv uppfattar hon sitt område som ett ställe där välutbildade, lågutbildade, invandrare och svenskar bor.

– Vi har många vänner som vi umgås med som behåller sina traditioner från andra länder men som kan samsas och umgås med oss. Men det är oftast högutbildade människor.

Det politiska läget i Europa gör konflikterna fler och värre, tror Eva Ek Törnberg. Dålig ekonomi, trångboddhet, sämre studieresultat och dåliga framtidsutsikter för många med utländsk bakgrund. Men också rasistiska partier som växer.

– Jag har vänner som vill flytta från det område där de bor för att invandrare flyttar dit.

Hon suckar.

– Jag sjunker liksom ihop, har vi inte kommit längre?

 

LÄS MER: ”Det här måste uppmärksammas”, säger Alice Bah Kuhnke

 

Ovan: Alice Nikmanesh, kommunpolitiker och jämställdhetsambassadör för MP i Umeå, på Twitter 2016 angående Vänsterpartiets riksdagsledamot.

 


Albert Sadiku har nyligen
varit på resa i Bosnien, för att lära sig om döden och smärtan som följde de etniska konflikterna på Balkan.

– Det var jobbigt faktiskt. Men lärorikt. Det hände ändå rätt nyligen, säger tjugoåringen.

Han har börjat plugga statsvetenskap och jobbar som vikarielärare i sin gamla grundskola i Staffanstorp.

När Albert Sadiku tittar tillbaka ser han att han hade fastnat i ett förakt för svenskarna.

I dag är han inte där längre.

Han har funderat mycket över sin identitet. Han har gått igenom den kluvenhet som många med utländsk bakgrund som växer upp i Sverige någon gång upplever.

I Sverige påpekade alla att han inte var svensk, i Kosovo kallades han ”svensken”.

– Både albaner och svenskar har rätt, och båda har fel, säger han. För jag är både svensk och alban.

 

LÄS MER: "Hatet mot svenskar är djupt rotat hos många"

LÄS MER: En del har frågat varför jag ens måste uppmärksamma det här, skriver Fedrico Moreno i sin krönika.

LÄS MER: "Det här måste uppmärksammas", säger Alice Bah Kuhnke

 

 

Federico Moreno, reporter, och Meli Petersson Ellafi, fotograf.Foto: Meli Petersson Ellafi

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag