Johan Gustafsson är tillbaka i Sverige efter nästan sex år som fånge hos al-Qaida. Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSENJohan Gustafsson är tillbaka i Sverige efter nästan sex år som fånge hos al-Qaida. Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN
Johan Gustafsson är tillbaka i Sverige efter nästan sex år som fånge hos al-Qaida. Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN
"Som beslutsfattare måste man tänka mer rationellt, man kan inte fråga mig eller min familj i det läget. Rent principiellt är det fel", säger Johan Gustafsson om ryktena om lösensumma. Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN"Som beslutsfattare måste man tänka mer rationellt, man kan inte fråga mig eller min familj i det läget. Rent principiellt är det fel", säger Johan Gustafsson om ryktena om lösensumma. Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN
"Som beslutsfattare måste man tänka mer rationellt, man kan inte fråga mig eller min familj i det läget. Rent principiellt är det fel", säger Johan Gustafsson om ryktena om lösensumma. Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

"Den där dagen hade jag inget annat i tanken än att försöka fly"

Publicerad

Han beskriver sin tid i fångenskap som ett längre fängelsestraff – och ser bilder av löprundor i gryningen framför sig när han tänker tillbaka.

Johan Gustafsson är tillbaka i Sverige efter nästan sex år som fånge hos en islamistisk terrorgrupp.

I en längre intervju berättar han om hur han konverterade till islam och om ryktena om lösensumma.

– Om de får en miljon kan de rusta arméer för det, säger han.

Johan Gustafsson har suttit nästan sex år som fånge hos den islamistiska terrorgruppen al-Qaida i Islamiska Maghreb, Aqim. Nästan varje år har det kommit ett livstecken, i form av en film.

Men videofilmerna visade inte alls hur Johan, eller medfångarna Sjaak Rijke från Nederländerna och Stephen McGowan från Sydafrika, egentligen hade det i fångenskapen.

Det är bara en av många saker som överraskar, när Johan Gustafsson nu till slut berättar sin historia.

Johan Gustafsson säger själv att han inte vet vad som ligger bakom frisläppandet, och han vill inte kommentera om andra länder var involverade i frigivningen.Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

Från nästan total tystnad i sex veckor till en hel dag med intervjuer. Hela tiden med en stark närvaro, ett varmt leende och svar som vrider på perspektiven. Vi sitter ner med honom i en halvtimme.

– Det är jag som har ställt till det, säger han direkt. Myndigheter har spenderat resurser på mitt ärende. Det är något som våra beslutsfattare måste bestämma, hur mycket man ska skjuta till för ett sådant här fall. Men jag känner att det är jag som har försatt mig i den här situationen. Förhoppningen var att det var någon på UD som höll kontakten med min familj, det är det enda man kan göra. Som jag ser det.

 

LÄS MER: Johan Gustafsson sa att han skulle konvertera till islam 

 

Frågan han, och många andra, ställer sig är om de svenska myndigheterna har gjort mer än så. Frigivningen av Johan Gustafsson var lika plötslig och överraskande, som efterlängtad. 

Utrikesminister Margot Wallström har inte velat svara på frågor om vad som ligger bakom frigivningen, utan har flera gånger upprepat samma budskap:

– Sveriges principiella inställning till lösensummor är känd sedan tidigare. Sveriges policy är att inte betala lösensummor vid kidnappningar, sade Wallström.

Om lösensumma: "Skulle vara en besvikelse"

Johan Gustafsson säger själv att han inte vet vad som ligger bakom frisläppandet, och han vill inte kommentera om andra länder var involverade i frigivningen. Men han är desto mer öppen med sin inställning, att aldrig betala.

– Att ge upp för deras krav är så fel. Det åstadkommer så stora skador, framför allt lokalt, men också för andra svenskar som reser i världen.

 

LÄS MER: Johan Gustafsson är fri  • Detta här hänt – år för år 

 

Det har ju varit en diskussion om vad som ligger bakom din frigivning, och varför det kom just nu. NY Times har rapporterat att Sydafrika betalade 3,5 miljoner euro, motsvarande 34 miljoner kronor, för att få Stephen McGowan fri, och för ett år sedan så ska Aqim ha krävt 40 miljoner kronor för dig. Vad tänker du kring det där?

– Det är enorma summor pengar. De här personerna i öknen är fattiga… Men de kör i sina Toyota Land Cruisers, som de köper från Libyen för 300 000 kronor styck. De köper kalasjnikovs för 5 000 kronor. Om de får en miljon kan de rusta arméer för det. De rekryterar från grupper av unga, arbetslösa män, som det finns hur många som helst av. Att vi i Europa finansierar det här leder direkt till att andra människor dör. Orsak och samband där är glasklart för mig. Man får göra det som funkar, men att ge pengar till en sådan här organisation ser jag som väldigt kontraproduktivt.

Du säger att du inte vet om det är så att Sverige har betalat för ditt frisläppande. Men om det skulle vara så att Sverige har gjort det, vad tänker du kring det?

– Det skulle vara en besvikelse.

Svaret kommer snabbt. Efter en stunds väntan fortsätter han:

– Jag är tacksam för att jag sitter här. Jag kan inte vara något annat. Och i mina riktigt svåra stunder hade jag haft svårt att svara på den frågan. Men som beslutsfattare måste man tänka mer rationellt, man kan inte fråga mig eller min familj i det läget. Rent principiellt är det fel.

Johan Gustafsson tillsammans med sina föräldrar, Göran och Anne-Mari Gustafsson, den 29 juni 2017 efter att ha kommit hem till Sverige efter sex år i fångenskap.Foto: SIMON STANFORD / TT NYHETSBYRÅN

Hade du hellre suttit kvar?

– Det är en svår fråga. Det kan jag inte sitta här och säga, för att svaret ska betyda något måste den frågan ha besvarats medan jag satt där. Jag ville givetvis bli fri.

Tog löprundor i lägret på morgnarna

Ingen annan svensk i modern tid har varit kidnappad under så lång tid, nästan sex år, drygt 2 000 dygn. Kan du på något sätt förklara, och sätta ord på, hur det är?

– Jag tror att jag kan relatera mycket mer till personer som har suttit i fängelse i så lång tid. Jag har fått sitta i min lilla koja om dagarna, i skydd från solen. Det var som ett väldigt långt fängelsestraff, men kanske inte mycket mer, i en fantastisk miljö, får man väl säga. Men också en väldigt repressiv miljö, eftersom jag inte fick träffa mina nära och kära eller prata med folk på ett vettigt sätt.

När du ser tillbaka på den här långa tiden, vilka bilder är det som dyker upp?

– Det är när jag idrottade. Det var den bästa tiden på dagen. Jag satte i gång med idrotten direkt efter morgonbönen, när det fortfarande var mörkt. Jag gjorde en löparbana, på 400 till 500 meter, av mina egna fotspår och så plockade jag strån från marken och slängde ut, för att tydligare markera banan, så att jag meditativt kunde fokusera på att springa i fotspår efter fotspår, medan solen gick upp över sanddynerna. Jag var helt själv, för de andra låg helt utslagna och sov, förutom de som fixade frukost. Det var väldigt meditativt, väldigt fint. Öknen är väldigt vacker.

"Det är jobbigt att prata om de tunga perioderna. Det ligger fem år tillbaka i tiden också, jag måste tänka efter", säger Johan Gustafsson.Foto: ALEX LJUNGDAHL EXPRESSEN

Det blir en märklig krock, mellan de harmoniska bilder du förmedlar med den bilden man har av att vara kidnappad av en sådan här grupp.

– Den bilden stämmer mer överens med hur det var i början, de tre första månaderna eller det första året. Då var det inget fint, inget roligt, bara tungt. Att leva med dödshot, och inse att varje dag kan vara den sista.

Varför är det ändå de här fina bilderna, från din löprunda, som du tänker på först?

– För att det är den långa tiden, som också ligger närmast. Det är jobbigt att prata om de tunga perioderna. Det ligger fem år tillbaka i tiden också, jag måste tänka efter. 

Konverterade till islam: "räddade mitt liv"

Johan Gustafssons föräldrar, Göran och Mari-Anne Gustafsson, säger att deras tro, de är båda kristna, hjälpt dem under åren deras son varit kidnappad.

– Vi är troende och har bett jättemycket, och det är många människor över hela Sverige som har bett för honom. Det har varit en trygghet, säger Mari-Anne Gustafsson, som berättar att deras son knappt förändrats, trots allt han gått igenom.

 

LÄS MER: Johan Gustafssons hälsning efter frisläppandet 

 

Johan själv är ateist. Men efter en tid i fångenskap bad Johan Gustafsson kidnapparna att få konvertera till islam. Efter att ha konverterat blev han inte längre kedjad på nätterna och han kunde röra sig fritt i lägret.

– Det var en konstig situation. Jag bad med dem och åt med dem, vistades på samma platser, sa han på pressträffen.

Senare, under intervjun, berättar han att det antagligen räddade hans liv.

– Jag hade hellre levt under värre förhållanden, utan att behöva konvertera. Det var ganska obehagligt. Jag tyckte väldigt illa om att låtsas och ljuga. Men jag tror att det räddade mitt liv. 

Hemligheten bakom videofilmerna

I stort sett en gång per år har det släppts en film med dig, som så klart har väckt väldigt mycket uppmärksamhet här i Sverige. Hur var det att göra dem?

– När ni har sett filmerna här i Sverige har ni min bakgrund av det man föreställer sig, med kidnappningen och att vi sitter kedjade. Så var det också i början. De första tagningarna trodde vi att det var avrättningar det handlade om. Men med tiden blev det rutin. Vi gjorde filmer några gånger om året, en gång i halvåret nästan. De gjorde så att det skulle se hårt ut, och vi blev tillsagda vad vi skulle säga. Efter att vi filmat gick vi och skojade och umgicks. Man kan inte gå runt och vara sur, arg och ledsen hela tiden. Man umgås med de här ökenkillarna, det handlar inte om religion hela tiden - de vet tvärtom väldigt lite om det.

"Vi sitter och fikar, dricker te tillsammans. Vi spänner upp en filt bakom oss och går igenom vad vi ska säga. Sen är det bara att sätta i gång", berättar Johan Gustafsson i dag om filmerna som spelades in under hans fångenskap i Mali.Foto: SKÄRMDUMP/YOUTUBE

Johan Gustafsson börjar förklara mer om bakgrunden till filmerna. Ett tydligare exempel på den kontrast han vill förmedla finns knappast, mellan hans verklighet i fångenskap och den bild som förmedlats.

– Situationen var så här: Vi sitter och fikar, dricker te tillsammans. Vi spänner upp en filt bakom oss och går igenom vad vi ska säga. Sen är det bara att sätta i gång. ”My name is Johan Gustafsson” och så vidare, men sen gick vi ju tillbaka och drack te. Det var inte alls dramatiskt. Den längre film som släpptes var helt och hållet iscensatt. Vi var bara på den platsen över dagen, det var som en kul liten utflykt till ett område med träd, sedan åkte vi tillbaka. Vi satt inte där kedjade som det ser ut som i videon, utan kedjorna låg över armarna på mig.

Till och med det alltså?

– Ja, men vad ska man göra? Vi visste inte var vi var, vi visste inte hur många hundra kilometer det var till civilisation. Men den där dagen, när vi gjorde intervjun, så hade jag inget annat i tanken än att försöka fly. Där fanns ju träd, man kunde gömma sig. Jag gjorde två försök, och tog min vattendunk med mig, och sa att jag skulle på toaletten. Men de stoppade mig båda gångerna.

En gång lyckades han fly, i början av 2013. Men efter två dygn i öknen hittades han och fördes tillbaka. 

Nästa steg i frihet skulle komma först fyra och ett halvt år senare, då med svensk polis vid sin sida.

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Läs fler nyheter i Kvällspostens app – ladda ner den gratis här: Iphone eller Android.

Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag