Anna Lindenfors, generalsekreterare vid Amnesty International svenska sektionen. Foto: AMNESTY INTERNATIONALAnna Lindenfors, generalsekreterare vid Amnesty International svenska sektionen. Foto: AMNESTY INTERNATIONAL
Anna Lindenfors, generalsekreterare vid Amnesty International svenska sektionen. Foto: AMNESTY INTERNATIONAL
Johanna Westeson, sakkunnig diskrimineringsfrågor vid Amnesty International svenska sektionen. Foto: AMNESTY INTERNATIONALJohanna Westeson, sakkunnig diskrimineringsfrågor vid Amnesty International svenska sektionen. Foto: AMNESTY INTERNATIONAL
Johanna Westeson, sakkunnig diskrimineringsfrågor vid Amnesty International svenska sektionen. Foto: AMNESTY INTERNATIONAL

Amnesty försvarar människorna som tigger

Publicerad

Amnesty försvarar dem som tigger och deras rätt till ett liv fritt från stigmatisering, hat, hot och diskriminering, skriver svenska Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors och Johanna Westeson som är sakkunnig med ansvar för diskrimineringsfrågor inom den svenska sektionen, i en replik till gruppledaren för Liberalerna i Vellinge Anders Cnattingius.

Anders Cnattingius (L) förfasar sig på Kvällsposten Debatt över att Amnesty tagit ställning mot tiggeriförbud, nu högaktuellt i den skånska kommunen Vellinge. Han menar att den här frågan ligger långt från Amnestys ursprung, som handlade om att verka för samvetsfångars rätt till frihet, och att Amnesty nu är en “organisation som gått vilse i samhällsdebatten”. 

 

Den åsikten får stå för Anders Cnattingius. Han har givetvis rätt i att Amnestys mandat har utvecklats sedan organisationen grundades 1961. Detsamma kan sägas om mänskliga rättigheter i stort. År 1961 hade varken FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter eller FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter trätt i kraft. Det har de nu, och båda har ratificerats av Sverige. På 1960-talet hade inte heller internationell människorättsstandard om könsbaserad och etnisk diskriminering hunnit utvecklas. År 1993 slog FN fast i Wiendeklarationen att mänskliga rättigheter är universella, odelbara och ömsesidigt beroende. Det betyder i enkla ordalag att ekonomiska och sociala rättigheter är lika centrala för ett värdigt liv som de medborgerliga och politiska rättigheterna. Det betyder även att idén om att sociala rättigheter endast tillfaller ett lands medborgare är förlegad. Så sent som i juni 2016 fick Sverige kritik från FN:s expertkommitté om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter för att just romska EU-medborgare regelmässigt nekas grundläggande sociala rättigheter (hälso- och sjukvård, skolgång, boende) under tiden de vistas i landet. 

 

Amnesty försvarar inte tiggeri. Amnesty försvarar dem som tigger och deras rätt till ett liv fritt från stigmatisering, hat, hot och diskriminering. Det stämmer att tiggeri inte är en långsiktig lösning på strukturell fattigdom. Men det är knappast ett förbud heller. De personer i gruppen utsatta romska EU-medborgare som Amnesty har talat med säger att de inget hellre vill än att arbeta, bidra till det svenska samhället och på så sätt bryta utanförskapet. Om Vellinge och andra kommuner menar allvar med att människor inte ska behöva tigga för sin överlevnad måste de, i enlighet med det människorättsansvar som finns även på lokal nivå, göra det möjligt för utsatta människor att komma in i samhället. Inte straffa ut dem ytterligare.

 

Amnesty har inte gått vilse i samhällsdebatten. Amnesty har följt med sin tid. Vad Peter Benenson skulle tycka om det kan vi bara sia om. Men eftersom han var en varm förespråkare av människors lika värde och rätten till ett värdigt liv för alla tror vi att han skulle ställa sig bakom både Amnestys utveckling som global rörelse och, liksom vi, motsätta sig kriminalisering av samhällets mest utsatta och stigmatiserade individer. 

 

Anna Lindenfors

Generalsekreterare Amnesty International svenska sektionen

 

Johanna Westeson

Sakkunnig diskrimineringsfrågor, Amnesty International svenska sektionen

Relaterade ämnen

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag