På morgonen 7 augusti 1890 togs den unika bilden när Anna Månsdotter leds fram till schavotten av prästen. Skarprättaren är den långe mannen till vänster.
På morgonen 7 augusti 1890 togs den unika bilden när Anna Månsdotter leds fram till schavotten av prästen. Skarprättaren är den långe mannen till vänster.

Anna ströp sonens fru

Publicerad
Uppdaterad
"Bödeln stod vid hennes sida med en lyft yxa. Just som hugget skulle falla lyfte Anna huvudet och började jämra sig som ett barn."
Efter Anna Månsdotters död gjordes ett gispavtryck av hennes ansikte. Vid avrättningen tog hugget snett och hakan och en del av tungan satt kvar på kroppen.
SVÄRDOTTERN - Hanna Olsson.
SONEN - Per.
MAMMA - Anna Månsdotter.
Anna Månsdotter var den sista kvinnan i Sverige som avrättades. På den unika bilden leds hon fram till schavotten av prästen.
Klockan var 07.59 på morgonen 7 augusti 1890 på fängelsegården i Kristianstad.
Bilden togs i smyg och ingen har egentligen lyckats förklara hur det gick till. Men det var i alla fall så kontroversiellt att en tecknare ritade av fotot och först då kunde den publiceras. Trots att teckningen var en kopia.
Där syns, förutom Anna Månsdotter och prästen, även bland andra bödeln Dahlman, den långe mannen till vänster.
Ett ögonvittne berättar:
”I samma nu som hon lades ner stod bödeln Dahlman vid hennes vänstra sida med en lyft, halvmåneformad, yxa. Då, just som hugget skulle falla, lyfte Anna Månsdotter huvudet och började jämra sig som ett barn. En medhjälpare fick ta tag i hennes huvud och pressa ner det.
Åter hördes hon snyfta när det glänsande yxan for genom luften, ett mjukt ljud av hugget och huvudet som rullade fram i sanden, ända fram till åskådarnas fötter.
Två sekunder senare höll en ung medicinare huvudet i händerna och granskade ögonen som fortfarande blänkte. Han konstaterade att hugget tagit snett och därför satt hakan och en del av tungan satt kvar på kroppen.”

Anna Månsdotter och Nils Nilsson fick tre barn. Bara ett av dem, Per, överlevde. Han blev närmast sjukligt älskad av sin mamma.
Nils var 13 år äldre än sin hustru och paret bodde på Möllegården i Yngsjö, en liten by söder om Åhus på den skånska ostkusten.
Anna hade räknat med att giftermålet med Nils skulle ge henne en bekymmerslös framtid. Men det hade inte riktigt blivit som hon hoppats. Det blev i stället ett ganska knapert liv byggt på krediter och lån.
Fattigdomen gjorde henne bitter. Och hon kom allt längre från sin man och allt närmare sonen Per.
När Per var 15 år konfirmerades han. I samma veva blev pappan sjuk i lungsot. Han fick en besvärande hosta och den ledde till att paret inte längre kunde sova tillsammans. Så Anna flyttade ut till kökssoffan och Nils sov kvar i dubbelsängen.
En natt vaknade Per och gick ut i köket. Där låg Anna vaken och hon lockade honom till sig. Med stor risk för upptäckt förförde hon sonen där i kökssoffan. Och efter den natten var inget sig likt på Möllegården.

Nils Nilsson
blev aldrig riktigt fri från lungsoten. Han dog 1883 när han var 55 år. Efter det behövde inte Anna och Per smyga med sin hemliga kärlek. I alla fall inte i det egna hemmet.
De delade säng i många år. Folk i bygden talade med förskräckelse om det syndfulla livet på Möllegården.
Men Anna skyllde på att hon var mörkrädd. Eller också lyssnade hon inte på skvallret.
En dag passerade en bekant förbi gården. Han började prata om Per och att han inte var gift. Som av en tillfällighet visste besökaren också att det fanns ett gott parti bara några mil bort.
I Björstorp, inte långt från Brösarp, bodde häradshövdingen Jonas Olsson med sin familj. Dottern Hanna var 21 år och giftasvuxen. Hon skulle bi ett gott parti för Per.
För Anna var det med kluvna känslor hon tog emot ”erbjudandet”. Via sonen skulle hon äntligen kunna komma ifrån det fattiga livet genom att han gifte sig rikt. Men samtidigt ville hon inte dela honom med någon annan.

Det blev i alla fall de två och bröllopet stod 1888. Per lovade då sin mamma att han aldrig skulle dela säng med sin hustru på det sätt som han gjorde med mamman.
Hanna flyttade till Möllegården och Per och hon såg ut att få det fint tillsammans. Men ganska snart märkte hon att det inte stod rätt till. Anna Månsdotter inkräktade alltför mycket på det nygifta parets liv.
Och till slut blev det för mycket.
Hanna flydde hem till sin familj och sa att hon aldrig skulle återvända. Men pappa häradshövdingen bara slog ut med armarna och snart var hon tillbaka hos Per.
Då hade Anna flyttat till sin åldriga mamma, men hon kom på ständiga besök till Yngsjö och lämnade sällan Per och Hanna för sig själva. Hanna såg hur de två smög omkring och tisslade och tasslade.
En dag kunde Hanna inte hålla sig längre. Hon anklagade svärmodern för att ha ett sexuellt förhållande med hennes man och det blev bara för mycket.
Från den dagen planerade Anna hur hon skulle kunna röja Hanna ur vägen.
27 mars 1989 berättade hon om planen för Per. Han skulle slå till sin hustru i huvudet med ett vedträ. Därefter skulle Hanna strypa henne med bara händerna.
Planen fullföljdes under den kommande natten och för att dölja brottet släppte de Hanna nerför en trappa i huset.

Polisen märkte ganska snart att Hanna blivit mördad. Per tog då på sig skulden. Men efter ett tag erkände Anna att det var hon som planerat mordet och sedan strypt sin svärdotter.
Båda dömdes till döden för mordet. Per benådades dock och fick livstids straffarbete. Han benådades 1913 och dog 1918 på Kristianstads lasarett efter att ha drabbats av lungsot.
Anna avrättades i Kristianstad 1890.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida