Christian Kamp, 40. Foto: Peo MöllerChristian Kamp, 40. Foto: Peo Möller
Christian Kamp, 40. Foto: Peo Möller
Så här såg Christian Kamp ut innan han tatuerade ansiktet 2012. Foto: Peo MöllerSå här såg Christian Kamp ut innan han tatuerade ansiktet 2012. Foto: Peo Möller
Så här såg Christian Kamp ut innan han tatuerade ansiktet 2012. Foto: Peo Möller
Christian Kamp bor i en 100 kvadratmeter stor takvåning, har ett barn och lever under ordnade former. Foto: Peo MöllerChristian Kamp bor i en 100 kvadratmeter stor takvåning, har ett barn och lever under ordnade former. Foto: Peo Möller
Christian Kamp bor i en 100 kvadratmeter stor takvåning, har ett barn och lever under ordnade former. Foto: Peo Möller
"Hade jag vetat hur det blivit arbetsmässigt hade jag inte gjort det". Foto: Peo Möller"Hade jag vetat hur det blivit arbetsmässigt hade jag inte gjort det". Foto: Peo Möller
"Hade jag vetat hur det blivit arbetsmässigt hade jag inte gjort det". Foto: Peo Möller
"Folk har kommit fram och sagt: du är ju snäll. Ja, varför skulle jag inte vara det? säger han. Foto: Peo Möller"Folk har kommit fram och sagt: du är ju snäll. Ja, varför skulle jag inte vara det? säger han. Foto: Peo Möller
"Folk har kommit fram och sagt: du är ju snäll. Ja, varför skulle jag inte vara det? säger han. Foto: Peo Möller
Christian Kamp ångrar att han tatuerade ansiktet. Han berättar att han trivs med sig själv, men biten att samhället dömer honom tycker han är fel. Foto: Peo MöllerChristian Kamp ångrar att han tatuerade ansiktet. Han berättar att han trivs med sig själv, men biten att samhället dömer honom tycker han är fel. Foto: Peo Möller
Christian Kamp ångrar att han tatuerade ansiktet. Han berättar att han trivs med sig själv, men biten att samhället dömer honom tycker han är fel. Foto: Peo Möller

Ångrar tatueringen – han känner sig dömd

Publicerad

"Man lever bara en gång", tänkte Christian Kamp, 40, och drog till Thailand och tatuerade ansiktet.

Ett val som han bittert har fått ångra.

– Jag trivs med mig själv, men samhället dömer överallt, och på sätt ångrar jag att jag gjorde det, säger han.

Christian Kamp blev förlamad efter en motorcykelolycka 2009. Hans högra ben blev så skadat att han tvingades sitta i rullstol.

I rullstolen satt han i tre år innan han gjorde en så kallad lambonoperation, det vill säga att läkarna flyttade en muskel från hans rygg och satte in den i hans skadade högerben.

– När jag skadade benet berättade de att jag skulle behöva amputera benet till 99 procent. Men efter operationen fungerar det rätt bra, visserligen går jag på daglig medicin, men det är tillräcklig bra för att jag ska kunna jobba, säger Christian Kamp.

Om det var en livskris eller om det handlar om något annat vet Christian Kamp inte. Men när han släppte rullstolen 2012 tog han sitt pick och pack och reste till Thailand.

– Jag tänkte "jag höll på att dö, och man lever bara en gång". Så jag lät tatuera mig i ansiktet med en bambupinne, säger han.

"Vågar inte ge mig en chans"

Christian Kamp hade sedan tidigare en rad andra tatueringar. Men när han väl kom hem från semestern blev inte allt som han hade tänkt sig.

Hela hans liv vändes upp och ner.

Innan olyckan hade han arbetat som målare i 18 år, ett jobb som han av naturliga anledningar inte kunde fortsätta med när han satt i rullstol. Det jobbet fick han inte tillbaka, och han fick inte något annat heller.

Christian Kamp berättar att han trivs bra med sig själv, men att han ändå ångrar tatueringen.

– Jag tycker att det är insidan som räknas, för jag trivs med mitt utseende. Men man blir jävligt dömd av samhället.

– Folk tycker att jag ser farlig ut, de vågar inte ge mig en chans. Jag har varit med om personer som säger "du är ju snäll". Ja, varför skulle jag inte vara det?

"Ångrar det"

Christian berättar att han sökt jobb på diverse målarfirmor men även andra jobb. Han medger visserligen att det kanske finns jobb som han kanske inte skulle passa in på.

– Så hade jag vetat i dagsläget hur folk dömer och hur det är att leva med det hade jag inte gjort tatueringen i ansiktet.

– Jag ångrar det för allt dömande i samhället, men jag ångrar inte att jag har det. Det är just det att ingen kan ta en för insidan. Jag trivs ändå med mig själv, säger Christian Kamp.

Vill skapa acceptans

Christian Kamp bor en takvåning i en sydsvensk stad och ska vara med som statist i den nya, brittiska Wallanderfilmen och han har barn.

Ett inte helt ovanligt liv – men på grund av sin tatuering skapar hans liv stor uppmärksamhet.

I Kvällsposten berättar han om samhällets dömande blickar eftersom han vill skapa en större acceptans och göra folk uppmärksamma på att tatueringar i ansiktet inte behöver betyda något.

– Jag tycker ändå att jag har det bra i övrigt, för jag trivs ju med mig själv och folk i min omgivning gör också det. Men jag tycker det är fel att jag blir dömd i ansiktet, vad är skillnaden mot att ha det någon annanstans?

– Det finns ju flera kända personer som har tatueringar på andra kroppsdelar än i ansiktet, och då är det häftigt. Jag tycker att det är tråkigt att samhället är så dömande.

 

Här är de åtta mest smärtsamma ställena att tatuera sig på.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst idag