VäNDER RYGGEN. Varför bagatelliserade först polisen övergreppen mot kvinnorna i Köln på nyårsnatten? Foto: Maja Hitij / Epa / TTVäNDER RYGGEN. Varför bagatelliserade först polisen övergreppen mot kvinnorna i Köln på nyårsnatten? Foto: Maja Hitij / Epa / TT
VäNDER RYGGEN. Varför bagatelliserade först polisen övergreppen mot kvinnorna i Köln på nyårsnatten? Foto: Maja Hitij / Epa / TT
Polis i Köln. Foto: Sven LindwallPolis i Köln. Foto: Sven Lindwall
Polis i Köln. Foto: Sven Lindwall
Protester i Köln. Foto: Oliver Berg / Epa / TTProtester i Köln. Foto: Oliver Berg / Epa / TT
Protester i Köln. Foto: Oliver Berg / Epa / TT
Per Wirtén. Foto: Ylwa YngvessonPer Wirtén. Foto: Ylwa Yngvesson
Per Wirtén. Foto: Ylwa Yngvesson

Wirtén: Manligheten är en samhällsfara

Publicerad

Debatten efter Köln och Kungsträdgården har präglats av en naiv syn på "svenskhet".

Per Wirtén efterlyser ett samtal om den kvinnosyn som gärningsmän och poliser har gemensam.

Varför har polisens fummel i Köln inte förklarats med deras kön? De flesta poliser är män och yrket förknippas med manlighetsideal som snuddar de som skenade på torget. Även om det fortfarande är oklart vad som egentligen hände i Kungsträdgården kan man ställa samma fråga där: Var det män som inte förstod allvaret just för att de var män?

Jag säger inte att det är rätt förklaringar. Men jag undrar varför frågorna inte ställts.

I stället har händelserna frigjort en stark längtan att få peka ut de kulturellt andra i en vändning där maskulinitet ersätts av invandrarmannen som hot. Uppskruvade röster, som Ann Heberlein i "Studio ett" (13/1), ropar om att vi nu måste "värna våra kvinnor och flickor" mot män från främmande kulturer. Och i riksdagen förklarade Jan Björklund att "svenska normer" ska gälla. Plötsligt grälar alla om bara en enda förklaring: kulturskillnader.

Politisk hjälplöshet

Det finns naturligtvis normer som präglar Sverige, men knappast specifikt svenska normer. Idéer om jämställdhet och kvinnors rättigheter är inte särskilt svenska. De har invandrat genom böcker, nyhetsflöden och politisk kamp. Det är så självklart att det känns pinsamt att behöva säga det. Men nu verkar det plötsligt nödvändigt. Att kulturalisera och nationalisera normer och rättigheter till svenskhetsfrågor är att överlämna sig till politisk hjälplöshet och handlingsförlamning.

Att regeringens inskränkning av asylrätten och SD:s opinionslyft skulle rubba ramarna för debatten var uppenbart. Köln och Kungsträdgården ser ut som det första testet på debattens nya villkor. Jasenko Selimovic speciella idé om "att säga sanningen" har medvind – vilken mardröm.

Män som hatar kvinnor

De flesta kvinnor vet att män i flock är potentiellt farliga i alla städer på alla kontinenter. De vet också att deras övergrepp ofta omges av andra mäns tystnad. Det räcker att kolla rättegångslistorna på en svensk tingsrätt för att fatta att manlighet är en samhällsfara.

Män som hatar kvinnor är ett universellt fenomen. Det är även de feminister som försöker undanröja nedhållande maktordningar. Aktivister från Sverige, Algeriet och Indien har lätt att identifiera sig med varandra, men också att se skillnader. Maktutövningen har olika former och styrka beroende på politik, klassförhållanden, kultur, historia och en massa annat. Så javisst, kulturer kan göra skillnad.

Migration rör till

I senaste Ottars temanummer om heder (4/2015) skriver både Banar Sabet och Mehrdad Darvishpour om hur migration rör till de här sambanden mellan globala maktstrukturer och lokala förhållanden, med både befriande och olyckliga konsekvenser.

Att hela tiden ensidigt upprepa kulturskillnader pekar möjligen mot den senare utgången där förtryck förstärks. Är det inte en sådan mer sammansatt diskussion i skärningspunkten mellan feminism, antirasism och personliga erfarenheter vi behöver för att undvika kulturalismens plötsligt så populära formel där "dom" alltid blir problemet som måste åtgärdas?

Att identifiera likheter mellan sexövergreppen i Köln med dem på Tahrirtorget är politiskt viktigt. Men är det inte lika intressant att se likheten mellan övergreppen på torgen och näthatet i Sverige? I båda fallen är syftet att rensa offentliga rum från självständiga kvinnor, för att kunna återerövra en förlorad manlig dominans. Män i Kairo är i det avseendet tydligen överens med män i villor av mexitegel i svenska städer. Och i båda fallen verkar polisen stå handfallen.

Är det för att män ofta bagatelliserar andra mäns kvinnoförakt, även bland poliser? Frågan vill inte lämna mig i fred.

 

Följ Expressen Kultur på Facebook - där kan du kommentera våra artiklar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag