Också jag tar tillfället i akt att tacka för klargörandet – någon kanske rentav skulle finna det anmärkningsvärt att Allmänhetens Pressombudsman tillstår att hon i förväg kommer med ”påpekanden” till enskilda redaktörer om vad de bör och inte bör trycka i tidningen.
Jag återkommer till det. Men vad gäller Yrsa Stenius engagemang för internet och yttrandefrihet kan var och en – också utan att slå dammet av PO:s årsböcker – få hennes ståndpunkter vidimerade. I en intervju (Västerbottens Folkblad 8/4 2008) meddelar PO att hon tycker att det är dags att börja polisanmäla bloggare och vad gäller Muhammedkarikatyrerna skrev hon (AB 7/2 2006) att ”de var enbart kränkande och saknade all funktion i termer av seriös yttrandefrihet”. Strax efter tillträdet som PO (Vi 2007) talar Stenius om hur hennes finska bakgrund i skuggan av Sovjet fått henne att känna att medierna har ett ”ansvar för att inte bruka yttrandefriheten hur utmanande som helst.”

Varken dessa ståndpunkter eller Stenius nära anknytning till en av Sveriges största tidningar gjorde henne till en idealisk Pressombudsman då, och hennes minst sagt egenartade hantering av Expressens artiklar om Jan Guillou gör det ännu mindre nu, vilket hennes företrädare Pär-Arne Jigenius skrev om på Newsmill i går.
”Du är naturligtvis fri att publicera vad du vill”, skrev Stenius till mig i onsdags. Man bugar och bockar inför detta manifesta stöd för yttrandefriheten. ”Men när jag har påpekat för dig att de ståndpunkter du tillskriver mig inte stämmer med vad jag har uttryckt”, fortsätter hon, ”så undrar jag litet över att du ändå tänker trycka texten”.
Vi är nog fler som ”undrar litet” över vilken roll Allmänhetens Pressombudsman tänker sig ha i Sverige 2010.