Erik Helmerson om mediekritikerna som inte förstår murvlarnas lag.
Det är en knapp vecka före valet och eftervalsanalysen pågår för fullt. Två förklaringar till de rödgrönas svaga valrörelse kommer från Jonas Gardell och journalistkollektivet Den allierade journalisten, och slår fast – precis som alla eftervalsanalyser värda namnet sedan trycksvärtan uppfanns – att allt är mediernas fel.
Journalisterna mobbar Mona Sahlin för att hon är kvinna (Gardells och medieforskaren Ester Pollacks tes) och/eller för att de jobbar på borgerliga tidningar och tillhör en medelklass som tjänar på alliansens politik (bloggen Den allierade journalistens och debattören Johan Ehrenbergs tes).
Med anledning av dessa tolkningar vill jag ställa två frågor och gå två val tillbaka.
Förra valet var det Göran Persson som slet i ständig mediemotvind. Han var buffel, härskarteknokrat och herrgårdsherre. Hur går det ihop med könstesen?
Valet 2002 minns vi för att moderaten Bo Lundgren mediemobbades härifrån till riksgälden. Han var robotaktig, omänsklig och komplett oförmögen att tala om annat än skattesänkningar. Hur går det ihop med medelklass- och borgarpresstesen?
Jag tror att medieprofessor Jesper Strömbäck kommer långt närmare sanningen. Med stöd av undersökningar av sin kollega Kent Asp slår han i sin blogg fast att svensk valjournalistik varken är höger- eller vänstervriden. Den är helt enkelt medievriden.
Vi journalister är yrkesmän och -kvinnor som följer vår inlärda mediedramaturgi. Vi dyrkar vinnare och sågar förlorare. Det är ingen skillnad om det handlar om en förbundskapten som kastat bort en kvalmatch eller en partiledare som har tappat väljare; vädrar vi blod famlar vi instinktivt och omedelbart efter de mest hånfulla rubrikerna och minst smickrande bilderna.
Vi är ålar som gärna simmar med de stora hajarna uppåt men lika gärna kalasar på deras döda kroppar när de spiralsjunker mot bottnen.
Det är kanske inte heller en smickrande bild av journalistkåren. Eller så är det just vad det är? Jag må vara en murvel som följer murvelns solkiga lag – men jag står i alla fall friare från klass-, köns- och partilojaliteter än vad ni påstår.