Malte Persson läser Viktor Johanssons nya diktsamling Game over.
Viktor Johansson är… ja, här skulle jag vilja säga något sådant där som man bör undvika om man inte för evigt vill figurera på bokbaksidor med citat tagna ur sitt sammanhang. ”Någontings mest egensinniga någonting” etcetera. ”Den unga lyrikens allra någonting” etcetera. Ni förstår.
Han är en poet som skriver förvånansvärt fritt från både trender och mottrender. Eller kanske rättare sagt: som absorberar alla trender och mottrender utan att de lyckas släcka hans personliga stil. Som möjligen rentav missuppfattar trenderna och därmed enbart anpassar sig till litteraturklimatet i ett parallellt universum.
Ska man jämföra med någon, så är det med Bruno K Öijer. Johansson har dock fler Nintendoreferenser och mindre anspråk på sitt outsiderskap.
Hans tredje bok är en samling lätt novellistiska diktsviter med motiv mestadels från en högstadievärld av tv-spel, skoldisco, erotiserade vänskaper, osäkra identiter och flyktförsök. De bär titlar som ”Tonårsmutanten”, ”Klottrarna”, ”Replikanterna”. Somliga har även en sammanfattande ingress, som till exempel den här till ”Oskulderna”:
En pojke och en flicka ska kallas vuxna och göra en koja, en grotta, ett hem. De ska söka jobb fast de inte vet vad de söker.
Det är en värld betraktad på avstånd, från en punkt där leken/spelet är över. Vuxenlivets tvetydiga apokalyps för inte med sig katastroffilmernas frihet. ”Det finns en sorts tårgas som man utvinner ur olyckliga slut.”
Johanssons senaste bok, science fiction-berättelsen Eterneller, var fin men lite för krånglig för sitt eget bästa. Game over riskerar ibland snarare att bli övertydlig, och jag kan sakna det vildare bildspråket från debuten Kapslar. Men lika ofta fungerar enkelheten och författaren lyckas med svajig nu-svensk språkkänsla pejla ett självabsorberat pojk- och flickvara. Här ur ”Sjuakluddaren”:
Du pillar loss gamla tuggummin från under skolbänken,
så gamla att man kan klona dinosaurier ur dem
att plöja korridorerna.
Väcka fossilen till äckliga bläckfiskar
att tafsa ur stengolvet.
Du gillar skräck och då är skräck en annan sak.
Du snickrar en tjejracket av världens hårdaste träslag.